stigstrombergsson

Jag vet inte om folk ser fram mot en fortsättning av sabotage av samos. Ett inläggnummer tre finns i halvfärdig form men om det är något att se fram emot vet jag inte. Om så skulle vara vet jag ändå inte hur man ser fram emot det och om så med positiv förväntan eller lätt obehag. Jag har fått ett par muntliga feedbackar och också pratat med en och annan om sakerna, alltså sånt jag ännu inte prublicerat men som jag vet finns i den halvfärdiga texten. En del tycker det är bra att frågorna lyfts och beslut ifrågasätts och andra undviker sådant för det gör en bara sur.

Men det händer annat också.

Eller hände. Med start i torsdags. Lilla Ava fanns då i fastigheten när morfar – alltså jag – kom hem efter att ha mött konfirmander i Vidsel. Hon hade inte gått själv från Unbyn även om hon likt de flesta 1½-åringar ärjätteroad av att gå. Mamman var med också. Pappan var på resfot mot Umeå.

Det betydde barnvakteri på fredagen. Avas mamma har ett jobb att sköta. Och på lördag en häst. Morfar och mormor var därför helt ensamma i den lillas våld. Som är ganska surrig. Hon ”pratar” nästan hela tiden men ingen förstår vad hon säger men när mormor bläddrat någon sida till i Lokala världsbladet tog den lilla definitivt bladet från munnen och intensivt surrande med ilska i tonen pekade på olika platser i tidningen. Det var på den där tråkiga sidan med alla aktiekurser.

Harangen dokumenterades med en filmsnutt men denna blogg tar inte – som jag fattat det – filmsnuttar, bara bilder. Facebook däremot tar film och där lade jag till texten Kollar aktier och fonder.

Reaktioner kom i form av olika gilla-smajlisar men också i text. En småborgerlig barn- och ungdomskamrat skrev: Du har närt en kapitalist vid din barm! På det svarade jag: Nej! Det är hennes uppfattning av vilka blufföretag som tvättar kriminella pengar och skor sig på offentliga medel som kommer fram. Lista på vad som skall (åter)helförstatligas görs upp: Televerket, SJ, Vattenfall, skolor, vård och omsorg. Lade sedan till: Jag glömde: Posten!!

En annan borgarbracka, känd redan från söndagsskolan på 1960-talet och nu aktiv i det minsta januariöverenskommelsepartiet, la sig i med skämtsamt missiktad skenbar omsorg: En liten vänsterpartist i vardande. Tror att jag ska skicka in en orosanmälan till socialtjänsten...

Det besvarade jag inte på Facebook då jag ville att barnbarnsgulligheten inte skulle gå förlorad i en politisk debatt. Det hindrar mig inte att anse att den högervridning av politiken som sker idag är oroande. Fortsätter av-vänstringen kommer många barn att att hamna i situationer då socialtjänsten skulle ha ingripit – om den får finnas kvar. Marknadsekonomin som skall privatisera, sänka skatter och strama åt kräver ju sina offer. Barn blir då dem som offras – precis som till avguden Molok i Gamla testamentet.

Men varför gnälla politik när barnbarn för glatta livet glatt ens liv.

Ava gjorde succé på kyrkkaffet. Efter gudstjänsten igår, alltså. Där var hon bland alla kakor, bullar och skumtomtar ändå sötast. Vi fikade i församlingsgården då det är mer folk än annars på Första Advent*. Det enklare fikat i kyrkan blir lite opraktiskt. Så Ava tronade och lät sig beundras av tanter och farbröder. För det är just tanter och farbröder som är där – i både kyrka och församlingsgård. Första Advent har rasikalt minskat på 25 år. Ingen annan förklaring finns än att seden många hade att göra ett Adventsbesök i kyrkan inte gått vidare till nästa generation. Saken ger mig ytterligare en pinne i tankebrasan om att kyrkan sjunker tillbaka när man inte medvetet jobbar framåt. Beslutsfattare och vägväljare som för husfridens skull nöjer sig med vad som är, eller än värre drömmer sig tillbaka till hur det var förr, fattar inte framtidsbeslut – vilket alla borde fatta.

Hur som helst är Ava en glad liten fyr. Hon for hem igår med sin mamma. Den högt älskade och populäre morbrodern for också så huset är tystare nu. Eller lugnochroare som Avas kusin Tyra sa när jon var fem år.

* Min bloggarkompis tobbe lindahl nämner här att det skall heta: Första söndagen i Advent, inte första advent. Det ger jag kissemissen i.