stigstrombergsson

Växlingssträckan börjar

Författaren till Apostlagärningarna – Lukas – är en stor beundrare av Paulus. Om honom berättas längre fram i Lukas andra bok om apostlarnas gärningar. Ett tag reste och arbetade de tillsammans vilket gör att en del av Lukas berättelse skrivs vi-form. Allt detta dock senare i boken.

Naturligtvis vet Theofilos vem Paulus – i början kallad Saul – var. Inget tyder på att de mötts men muntliga berättelser om honom, om hans arbete, om konflikter runt honom samt brev från hans penna var givetvis i svang. Förkunskaper fanns och Lukas avser ge mer information och ge ordning åt sakerna.

För att göra det fick Theofilos (och andra som hörde hans text läsas) sig till livs ett hastigt omnämnande i samband med att Stefanos dödades i slutet av det vi kallar kapitel 7. En liknande glimt hade getts redan i kapitel 4 av en som hette Barnabas.

Direkt på på Stefanos död berättas att det startade en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem och om rockslusken från avrättningen nämns att Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse (Apg 8:3).

Kapitel 8 handlade sedan om två gränsöverskridande händelser med Filippos som huvudperson som jag berättade om i förra bloggningen.

I kapitel 9 återvänder Lukas till Saul/Paulus. Läs det kapitlet NU.

Händelsen som här berättats återkommer senare i Apostlagärningarna och då direkt ur Paulus mun. Här nämns bara hur han som var på väg för att jaga de som var på Vägen – ett namn på de Jesustroende – stoppades på sin väg och fördes in på rätt Väg. Huvudpersonen i andra halvan av Apostlagärningarna blir nu ordentligt presenterad. Barnabas glimmar förbi i texten.

Efter att så sätt ha taggat lyssnarna att vara uppmärksamma på vad som komma skall lämnar Lukas dem i den spänningen för att i stället berätta något annat. Ett fiffigt trick för att öka spänningen. Och ett viktigt trick. Innan Saul skall in i handlingen behöver den tidigare huvudpersonen Petrus rundas av och fasas ut. Dessutom behövs en ordentlig redogörelse för hur det sista och mest avgörande gränsöverskridandet gick till och kan motiveras.

Förföljelserna hade skett i Jerusalem och de troende hade flytt därifrån. Den som ville utvidga jaktmarkerna hade slutat jaga. Allt var frid och fröjd.

Så är stämningen i vers 31 när Petrus kommer in i handlingen på nytt och botar en lam – som han gjort förr och som också Jesus gjorde. På detta uppväcker Petrus en död – det hade Jesus också gjort. En gång till markerar Lukas sambandet och arvsföljden mellan Jesus och Petrus (och med honom den Jesustroende församlingen som helhet).

Med det är det bäddat för det stora steget över den största gränsen.