stigstrombergsson

Våren verkar ha tagit en paus.

Inte nog med att den kommit sent, de hejdar sig också.

Kallpratet i saken är det enda som blomstrar.

Ordet kallprat är intressant. Svenskar anses i internationell jämförelse vara dåliga på sådant. Small-talk heter det på engelska och vad jag har hört – men jag kan ju ha fattat fel – har vi spärrar för sådant. Bara att komma in i en tredjedelsfylld buss, inte sätta sig ensam utan invid någon och till den okände ställa den modifierade på-spåret-frågan Vart är du på väg? uppfattas som ganska nära ett hemfridsbrott – om inte det kan förklaras av att man är ett barn, onykter eller vad som brukade kallas förståndshandikappad.

Kallprata ligger alltså inte riktigt för oss – typ. Men det kan fungera lite i alla fall på fester, sociala tillställningar, inbokningar på samma charterhotell och liknande. Bara man undviker vissa ”känsliga ämnen”. Vad jobbar du med? är OK men Hur mycket tjänar du? är fel – som om de sakerna inte har med varandra att göra. Det raka Vad röstar du på då? är inte heller lämpligt ens ett valår men allmänt samtal om samhälle går an. Vid Jag är kristen. Var står du religiöst? tjuter alla sektvarningsalarm. Ekonomi, politik, religion är tre saker vi inte kallpratar om med okända – ofta inte ens med välkända.

Detta förvånar migrantgrupper. De har ofta ingen ekonomi att prata om eller skryta med men politik och tro är intressanta naturliga ämnen att dryfta.

Nu tycker många Kommer man hit skall man lära sig hur vi gör och är i Sverige!

Betyder det att de skall lära sig att svenskt hålla käft – förutom att vara artig genom att ta i hand när man hälsar. Det är ju så VI gör i Sverige! – VI vita europeiska medelklassmän. Det har statsministern sagt. Därtill rätten och packen Eder efter.

Nu spårade jag ut. Återvänder till skriftligt kallprat om kallpratet.

Det vi dock ofta, dagligen och med vem som helst kallpratar om är vädret – hur varmt eller kallt det än är. Vädret är ett evigt samtalsämne som skapar samhörighet i folkhemmet. Kanske är det till och med så att det ämnet skapar så mycket upplevd gemenskap att vi inte behöver dryfta politik eller religion för att känna att vi umgås och hör ihop. Men i andra länder där solen lyser från en klarblå himmel veckor i sträck är det ju inget att snacka om. Men hos oss växlar det ju och blir värt att dryfta. Andra skandinaver liksom britterna har också ömsom regn och ibland solsken och mycket väder i pratet.

Detta blogginlägg blev ett kallpratigt sådant men kanske nödvändigt för att bryta monotonin i P minus och ett nummer. Ute är det i alla fall inte varmt. Det är molnigt, grått och fuktigt – ett kallt väder värt ett kallprat. Som jag nu släpper.

Släpper vädret alltså. Inte väder. Att släppa väder kallpratar man inte om. I alla fall i Sverige.