stigstrombergsson

I natt, natten mot Påskafton, blev vad jag kallar en bra-natt. Detinnebar en återställare. För mig blir det ungefär en sådan i veckan, fylld av drömmar av märkliga slag. Nu är jag inte en sådan som aktivt söker mening eller prognoser i drömmeriet – det skulle bara bli alltför absurt – men jag är nog ändå inne på tanken att drömmar på sina kluriga sätt ändå relaterar till vakenlivets olika eskapader.

Jag slog´n på käftn!

I min dröm. Ingen person jag kände igen så alla bekanta slipper oroa sig. Men när en hop krånglare, alltså folk som bara ursäktade sig, bortförklarade, nonchalerade, inte gav svar och var allmänt ohörsamma inför mitt behov av att få veta var jag skulle parkera den hyrbil jag ville återställa toppades av en som sa att den ansvarige som lovat mig besked gått på after-work för att dricka ett par glas rött – då flimrade vinfärgen för mina ögon och jag slog´n på käftn! Och det kändes SÅ skönt!

Jag är ingen slagskämpe. Tror inte jag klippt till någon sedan jag var 10 år och fick in en pärla på Jan som bodde i huset mitt emot. Därför inställer sig tanken: Har min dröm samband med företeelser i det vakna livet? Den senaste tiden?

Kan det vara att barnbarnen med föräldrar kom igår och deras farbror redan på Skärtorsdagen? Näppeligen! Visst höjs tempot och ljudnivån men det är på ett positivt sätt, inte ett gnagande.

Så vad kan det vara? Något kyrk- och arbetsrelaterat? Typ...

• Den kommande höstens förändringar? Kanske med sina osäkerheter, dock inte misshälligheter. Förändringar i arbetsstyrkan, modifierade ansvarsområden och andra fullt vettiga faktorer pockar på strategi, planering och vägval och sådant fyller mina tankar. Vad blir bäst att göra? Skall något ”offras”? Egentligen gillar jag att söka svar på den typen av problem och den anspänning det innebär – och som ibland kan bidra till att det kliar i fingrarna.
• På samma sätt med de två gudstjänster jag fått förtroendet att ha ansvar för framöver helgen – Påskdagens Högmässa med söndagsskola, Annandagens Temagudstjänst med eventuellt söndagsskoleri uppe i själva kyrkan. Det är stimulerande uppgifter! Roliga! Vettiga! Med tankar och planering som tar mental plats i huvudet.
• Eller är det kyrkliga statistikbesked kring 2016, lokala och nationella? Att ansvariga kyrkopolitruker oberoende av vilka bokstavskombinationer de kommer att stoltsera med i det kommande kyrkovalet inte fattar eller väljer att blunda för vad siffrorna faktiskt visar – och i stället konservativt fokuserar på helt fel saker? Vad gäller sånt skall jag säga att jag senaste tiden både bitit mig i tungan och knutit näven i fickan – i vaket tillstånd.
• Kan det rentav vara gamla frustrationer som spökar? Ibland tror jag det kan vara så. I Tolkiens Sagan-om-ringen-trilogi blir Frodo i första boken huggen med en Morgul-dolk och även om han klarar och återhämtar sig så värker det i ärret varje årsdag också långt senare. Visst – det är litteratur men jag undrar i alla fall om det inte i verkliga livet också kan finnas någon sorts kroppsminne som kan spöka årtidsvis efter besvärliga och deprimerande skeenden. I tankarna tenderar sådant i alla fall att dyka upp – månne också när man drömmer.

Nu denna Påskafton kommer mer folk till fastigheten för middag. Äldsta dottern med make, svärföräldrar, svåger och svägerska anländer om några timmar. Definitivt ingen slå-på-käften-anledning men att vi blir 13 vid bordet är ju ett skäl till att skäl till att laga mat, något jag strax skall börja göra.