ryssen kommer – 3

När jag för någon tid sedan började på inlägget ryssen kommer – 1 hade jag många saker i tankevindlingarna. Insåg därför att ett inlägg kunde det inte bli. Minst två, kanske tre.

 

Den tredje tanken om hur det målas fan på väggen är lite passé nu. Kyrkomötet – Svenska kyrkans (märkligt nog) högsta beslutande instans har ju gått över för denna gång. Det jag funderade över känns därför inte lika aktuellt. Dock – jag fullbordar trefoten i alla fall.

 

Kom då först ihåg min tes: Risk och rädsla är inte samma sak!

 

Det kom in en motion till Kyrkomötet om att reglerna för hur biskoparna skall välja ut folk för prästvigning skulle ändras. En försäkran att viga samkönade relationer skulle avkrävas blivande präster. Orsak? Som det sades: Ingen skall behöva riskera diskriminering.

 

Låt mig för resonemanget skull anta att motionärernas avsikt är just den, bara den och inte alls också något annat – man kan ju ha flera avsikter. Då kommer ju frågor som ett brev av den sort som förr i världen brukade komma med posten: Står den rädslan i rimlig proportion till den risk som finns? Eller är oron större än faran? Går samkönade par så ofta på pumpen när det gäller att gifta sig att man för en hel yrkeskår strängt och totalt behöver ändra reglerna? Behöver man gå utöver Riksdagens lagtext om vigselförrättare i allmänhet. Eller Kyrkomötets beslut om präster och hur praxis skall vara?*

 

If it ain´t broken, don´t fix it! brukar vara en rekommendabel hållning i många sammanhang. Och jag undrar verkligen om situationen är så broken att den måste fixas. Faktiskt.

 

Läronämnden sammanträdde. De underkände motionen som om den skulle gå igenom, menade man, principiellt skulle förändra synen på både biskopars och prästers roll i kyrkan. Att köra över Läronämnden kan Kyrkomötet – det har (ännu) aldrig hänt – bara göra om man tar beslut vi två på varandra följande Kyrkomöten med val emellan, dessutom med trekvarts majoritet andra gången.

Så motionen försvann....?

 

Men debatt blev det i alla fall. Om ett annat yrkande som kom under hanteringens gång. Om att riskerna behöver utredas. Alltså ska fakta tas fram. Vad det blir för fakta vet jag inte. Handlar det om att tillskriva alla samkönade bröllopspar de sista fem åren för att höra hur de blev bemötta? Eller skall varje prästs åsikt och (eventuella) agerande i frågan kartläggas? Eller något annat?

Ingen vet än.

 

Personligen – och nu ägnar jag mig åt lite ryss-rop – tror jag inte att motionärerna enbart hade vigselpar av samma kön i åtanke. Jag tror det fanns fler motiv. S och C fungerar nämligen så.

 

Nästa år är det kyrkoval. Frågan skulle bara vara taktiskt enkel och bra att gå till val på! I den stora komplexa helhet som kyrkan befinner sig är det en sak som är lätt att kommunicera och formulera slagord kring. Här kanske man skulle kunna få igång väljare som inte tänder på saker som pastoratsregleringar, strukturomvandlingar eller vikande dopsed.

Man – S och C och några fler – skulle också kunna bunta ihop de politiskt fristående med de två partiernas riksdagskompisar i SD – trots att de och till exempel Frimodig Kyrka inte har någon värdegemenskap i övrigt. Att göra så är det stora ofta använda tricket i kyrkopolitiken: Att som styrande grupper/partier låtsas vara i opposition mot några man inbillar andra i realiteten har makten.

 

Motionärerna gick på pumpen. Åtminstone för en tid.

Deras förslag gick inte igenom. Dessutom skulle det ju vara två Kyrkomöten med val emellan för att ta beslut och nu hanns det inte med. Tidigast valet 2021 kan bli ett val mellan beslut. Att nästa år gå till val i saken kanske därför inte är så fiffigt. Och så den där utredningen som skall ta fram fakta – den som kommer att visa att oron är obefogad, rädslan ogrundad och rysskräcken överdriven.

 

Men man kan aldrig vara säker. Frestelsen till förledande slagordsstrategi finns. Nu som förr. Och jag vet! Jag har tidigare varit förtroendevald och sett det när ”valmanifest” skall produceras.

 


*  Praxis är att samhället/kyrkan viger men enskild vigselförrättare/präst har rätt att avstå. Myndighetens skyldighet – och kyrkan är myndighet i detta avseende – är att få fram vigselförrättare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0