stigstrombergsson

Sistlupna lördag gjorde jag visit.

Tillsammans med tre andra.

Sammantaget fyra 60+are.

Besökte vår ungdomsledare.

Fast det var ju länge sedan vi var ungdomar. 45 år sedan lite drygt. Då var vi med i vad som kallades Ungdomskretsen, alltså Kyrkans Ungdom. Vår förening var på Örnäset i Luleå. Man säger på, inte i. Jag växte upp på Örnäset, i stadsdelen med det namnet.

Ungdomsgruppen där och då var vad jag numera brukar kalla för KU klassisk stil.

• Det betyder föreningsstruktur med ordförande, sekreterare och kassör, årsmöten å sånt.
• Det betyder träff varje torsdagskväll vid sjutiden fram till nästan tio. Inte gärna längre då det ju var skoldag på fredagarna.
• Det betyder regelbundna resor på stiftsläger.
• Det betyder att vi hade en kaplan, en präst som vi ägde.

Ove Morén heter han som någonstans i 30-årsåldern ramlade in som komminister i församlingen. Som yngste präst torskade på att ha pastoralt ansvar för tonårsgruppen. Han kom från Liverpool – fast från Skellefteå alldeles ursprungligen. I Beatles hemstad hade han varit sjömanspräst. Det hette så då när nationen hade handelsflotta att tala om. Sedan, efter utflaggningar och med växande turism, blev Sjömansmissionen till Svenska Kyrkan i Utlandet – SKUT.

Ove var seriös i sitt uppdrag!

Torsdagskväll efter torsdagskväll ugglade han med oss fast han nog den gång han somnade i fåtöljen hellre borde farit hem till fru och barn. När kvällen var slut och vi sprang till korvkiosken – gatuköken hette så då – bjöd han om någon var kontantlös. För att sedan skjutsa hem dem som hade långt.

Speciellt begåvade Bibelstudier hade han inte. Det tyckte vi inte att någon hade dåförtiden. Men man hade! Inte sällan så att det lästes och slogs i Skriften för att få fram svaren att skriva på blåstencilernas prickade rader. Så blev Bibel något naturligt och självklart. Där finns det vi tror. Där hittar vi etik – också i Mellanölets tid.

Han predikade bra! Det tyckte vi. Saklig. Lätt att förstå. Och om Jesus. Tydligt om Jesus! Inte gudsbilder eller att vi behöver bekräftelse eller att finna sig själv eller nåt sånt. Ove var rakt på! Om Jesus, vem han är, vad han gör, vad han ger, vad vi får tro. Och sådan förkunnelse bekräftade ju oss och gav den sanna ”bilden” av Gud som älskar människorna på så sätt att Han gav sitt liv för att vi skall vara fria att leva med Gud.

Fyra av oss i gruppen blev präster. Det var och är han glad över. Liksom över att någon blev pedagog i kyrkan och en annan diakon. Och flera ur vårt gäng är med hederliga yrken till vardags lekmannaaktiva på olika sätt i kyrkan.

Kanske hade vi alla blivit det vi blev honom förutan. Det vet ingen. Men nu var det ju just hans exempel i hög grad liksom hans ord fast i något mindre grad som coachade oss så det blev som det blev. Inte Ove ensam – men som en viktig länk.

Det var vi fyra som blev präster som sammanstrålade hos vår ungdomsledare i lördags, han som nu är över 80. Vi bor lite utspridda i Umeå-Luleå-Älvsbyn-Luleå om man tar bilden från vänster till höger. Klicka på den blir den större. När den markant tunnhårige Umeåbon var uppe Norrbotten av andra skäl var det läge att ta en fika hos Ove och hans hustru utanför Piteå och med blomma och allt önska dem en God och Välsignad Adventstid.

Namn? Ove och hans hustru sitter. Vi ungdomar är på flyglarna tvillingbröderna Torkel och Torbjörn Lindahl, Lars-Gunnar Ottestig som har slips och jag.