stigstrombergsson

Igår – måndag – i samband med det internationella caféet berättade en av folkhögskolans lärare utifrån ett par studieresor hon gjort med ungdomar till förintelselägret Auschwitz. Hennes presentation var en hel del om förintelsen i allmänhet, dess mekanismer och orsaker.

Tisdag eftermiddag hade vi till klockan 17.30 sammankallat alla församlingens konfirmander samt ungdomsgruppen för att på annan tid och annan dag än vanligt få ta del av min berättelse och en del bilder från en motsvarande resa jag gjorde för några år sedan. Inte bara 40-talet ungdomar var med utan även ett dussin ur ”vuxenförsamlingen” – föreläsningen var ”öppen för allmänheten”.

Klockan 19.00 var det minnesgudstjänst i kyrkan och efteråt fortsatte trots att det var tisdag Kyrkans unga sin samvaro med fika och snack.

På lördag klockan 18.00 kommer en Överlevare att dela sin berättelse – i Älvsby kyrka.

Allt detta genomförs i samverkan med Älvsby folkhögskola som denna dag på skolan också haft eget program och egna aktiviteter.

Varför? Varför idag? Varför över huvud taget?

Den 27 jan 1945 befriades Auschwitz av Röda armén. Det var varken det första eller sista av de koncentrations- och förintelseläger som de allierade på olika fronter fann den våren, alla fyllda av samma fasansfulla lidande. Men just Auschwitz-befrielsen fick ge det datum då förintelsens offer speciellt hedras.

Att över huvud taget minnas saken är mycket viktigt.

Någon har sagt ungefär: Om man inte vill minnas historien kommer man att få uppleva den igen. Förintelsen är historiens största folkmord i betydelsen den största industriellt organiserade massutrotningen av människor utifrån den perverterad idén att några människor skulle ha större värde och större rättigheter till livsrum än andra.13 miljoner offer är värda respekt.

Att det var 70 år sedan kan tyckas länge men rasism, folkmord, fördrivningar, utrensningar, övermänniskotankar, herrefolksmentaliteter – sådant som nazismen var det mest extrema exemplet på – är inte alls utdöda. Efterkrigshistorien ger flera exempel. Också samtiden vi nu lever i bjuder på exempel  – antisemitism, kolonialism, militant islamism men också islamofobi, diskriminering av romer osv. Till sin graden och omfattning motsvarar det inte Förintelsen och nazismen men till sin art finns attityderna kvar, många gånger ganska omedvetet.

Just därför skall man minnas. För att känna igen. Och stå emot.

Bilden är manus till mitt föredrag. ”Bildsorteringen” för min PowerPoint. Till och med nr 42.