högkyrkling i kyla

Bloggarkompisen tillika barn- och ungdomskumpanen tillika prästkollegan tobbe lindahl filosoferar på sin blogg – här – kring vad som får en del att uppfatta vissa saker på vissa platser och vid vissa tillfällen som högkyrkligt samtidigt som samma saker på andra platser vid andra tillfällen av andra inte alls uppfattas så. Han har en del teorier som jag inte avser att rida spärr mot speciellt men jag tror att han glömmer eller utelämnar ett par viktiga faktorer.

 

Fördom är en viktig faktor. Med bindestreck: alltså för-dom. Jag menar den åsikt eller förförståelse bedömaren har innan. Om man till exempel menar sig veta att en präst kallas eller kallar sig högkyrklig uppfattar man det han eller hon gör – det finns också hon-or – som högkyrkligt vad han eller hon än gör. På samma vis uppfattas den som är känd för att vara lågkyrklig. En sådan kan bära sig åt exakt som den högkyrklige men uppfattas ändå som låg. Vad man tycker är positivt respektive negativt är i detta avseende irrelevant. Det är den dom man avgett i förväg som styr.

 

Men sedan finns det nog en glidning också. Jag tror man numer tenderar att uppfatta präster som underordnar sig den tro och ordning som uttrycks i Kyrkohandboken – manualen för Svenska kyrkans gudstjänstliv – som högkyrkliga och det mer än förr. Präster som ger sitt eget tycke och sin egen smak rejält med livsrum tycker man är friare, lågkyrkliga och rentav folkliga.

 

Egentligen är detta en mycket märklig paradox. I högkyrklighetens teologi är ju prästämbetet viktigt och principiellt något som näst intill konstituerar kyrkan men låg- och folkkyrkligheten – som inte är samma sak – har en mer funktionell syn där ämbetet inte är lika omistligt. Inte sällan agerar man dock som om det vore tvärt om. Högkyrkoämbetsbärarna kliver ner från piedestalen och underordnar sig den gudstjänstfirande kyrkans ordningar – är alltså kyrkliga. Låg- och folkkyrkofunktionärerna å sin sida styr och ställer, uppfinner, hittar på och varierar efter eget fritt taget tycke och smak – något som i praktiken faktiskt innebär att de ger sig själva en individuellt stor kyrkofrämmande betydelse där de sätter sig på ganska höga hästar.

 

Bloggarkompisen tillika barn- och ungdomskumpanen tillika prästkollegan tobbe lindahl skaffade sig för ett antal år sedan vad jag kallar en anabol moped. Gubben började köra MC. Idag körde han i kyla, snålblåst och snöbyar den så kallade Maj-rundan. När de 600 knarrarna stannade till på Storgatan här i byn var jag där och vi fick ett kort snack. Det är han som är knutten i den vita hjälmen.


Kommentarer
Postat av: Tobbe

Intressanta tankar.
Roligt även att mötas enligt tradition men det kunde ju ha fått vara varmare.

2014-05-02 @ 00:43:05
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0