stigstrombergsson

Långfredagen har en speciell karaktär – i gudstjänster i alla fall. När jag växte upp var dagen annorlunda i alla avseenden. Allt stängt. Inga affärer, inga aktiviteter, bara så kallat ”seriös musik” på radio, återhållsam programtablå på TV, ingen bio, inga nöjen. Hela samhället gick ner i varv.

Jag har en gång sett en tecknad bild som illustrerar skillnaden mellan då och nu. På bilden ser man en ung tjej i febril sminka-och-göra-sig-fin-för-att-gå-på-fest-aktivitet. I dörröppningen står en begrundande mormors-typ som säger: På min tid fick man minsann inte göra något roligt alls på Långfredag. Till detta ger partypinglan det återhållsamma och samtidigt lätt vemodiga svaret: Nuförtiden måste man ha roligt jämt.

 

Fast i kyrkan består skillnaden. Inte så att det är tråkigare på Långfredag än annars – men annorlunda. Inga ljus, ingen klockringning, avklädda altaren, kanske fem rosor och en speciell gudstjänstordning bara för den dagen. Så var det i Vidsel idag. De Bibeltexter som lästes var först från Gamla testamentet ur Jesaja kapitel 53 verserna 1-12 och sedan från – och nu handlar det om Nya testamentet – Paulus första brev till de kristna i Korint kapitel 2 verserna 1-10. Leta gärna upp de avsnitten och läs dem. Gör framför allt så när det gäller huvudbibeltexten från Markus evangelium kapitel 15 verserna 21-41*. Den utgick jag ifrån när jag pratade. Mitt manus till det pratet kommer här – men förresten! Vi sjöng ju också! Psalmerna 143, 137, 142, 138 och 140. Nu predikan.

 

 

En fattar vad som händer. En av alla dem som fanns med och runt Jesus dendär gången. Det var en officer i ockupationstrupperna.

Inte någon av Jesus landsmän – de intog den motsatta ståndpunkten. Folket som gick förbi, ledarna som låg bakom, till och med de medkorsfästa tänkte annorlunda. Alla.

Inte heller kvinnorna som brukade följa Jesus och som nämndes sist och som till skillnad från de manliga lärjungarna åtminstone fanns i närheten fattade. Ingen utom officern: Den mannen måste ha varit Guds son.

 

Egentligen är officeren än mer speciell. I Markus berättelse är han den enda människa som fattar detta, den ende som uttalar att Jesus är Guds son.

Från himlen har orden hörts. Två gånger. Vid Jesus dop kom en röst från himlen som sa ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” (1:11) och när Jesus med tre lärjungar var på härlighetens berg kom ur ett moln som sänkt sig från himlen orden: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” (9:7). Himlen säger det.

Antihimlen påstår samma sak. Alltså det onda. Markus berättar i kapitel 3: Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: ”Du är Guds son.” (3:10-11). Himmel och antihimmel – men ingen människa förutom befälhavande officer vid avrättningen.

 

Vad han sett som ingen annan fattat sägs inte. Bara att det är en oväntad person som fattar den oväntade innebörden av det som händer. Inget mer.

Jag tror Markus skrivit det så för att vi skall fundera själva. Ställa oss frågan: Fattar vi/jag, omfattar vi/jag vem Jesus är? Och vad det han gör betyder?

 

I den andra Bibeltexten som lästes skriver Paulus att han bara vill känna till den korsfäste Kristus, inget annat. Och det, honom, kallar Paulus för Guds hemlighetsfulla vishet som ingen kunde räkna ut i förväg – Guds upp-och-ner-vishet.

 

För så är det ju. Guds vishet, Guds plan, är upp-och-ner.

 

Visst visar Gud på olika saker på ett vad vi skulle kunna säga ”normalt” och ”väntat” sätt. Ingriper från ovan. Bibeln är full med sådant. Profeter tar emot budskap från en dold Gud och presenterar det för folk. Människor ropar i nöd och svaghet till den makt, till Gud, för att få hjälp, tröst, förlåtelse. Gud ger order och människor lyder – eller borde lyda. Hög, stark, mäktig, stor, helig, dold. Gud där uppe. I uppifrånkontakt med människan nere. Det mänskligt sett normala. Och det finns.

 

Men innerst inne är Guds vishet, Guds plan, upp-och-ner.

 

För Gud går vidare. Tar ett annorlunda och avgörande steg.

För att reparera förhållandet, för att överbrygga avståndet, för att skapa kontakt vänder Gud det normala upp-och-ner och blir människa. Lever här. I juden Jesus från Nasaret.

Gud blir en av oss för att i Jesus visa oss hur Gud är.

Gud blir Jesus för att representera Gud, sig själv, inför människorna. Gud blir människan Jesus för att som människa representera alla människor inför Gud.

I Jesus gör Gud sig till den bro, kontaktyta, medlare, representant, länk som kopplar ihop människor i deras – vårt – läge med Gud.

Och gör det så att säga nedifrån.

 

Att Jesus tog botten och verkligen gick in i det mörker som vi människor kan uppleva blir så tydligt i evangeliet. Där stod ju att efter tre timmar på korset föll vid sjätte timmen ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. (15:34) Det var mer än bara ett vanligt mörker. Det står för livsmörkret vi människor kan leva i. Som Jesus delar. Ända ner.

 

Och att Jesus verkligen tog botten märker vi av hans sista ord – som Markus presenterar dem: ...vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). (15:34)

 

I det har vi den verkliga Guds-visheten. Upp-och-ner-läget. I detta att Gud i Kristus delar att människan är borta från Gud.

 

Vad finns för poäng i detta? Egentligen?

 

Jo denna: Också när du har det som allra svartast, också när du lider, när du är ensam, sviken av andra, upplever dig till och med glömd av Gud är du där Gud varit – för din skull.

Också i döden finns Gud, Jesus. Inte som en kvick-fix som gör att allt går över – men som en som med-lider och lider för, till förmån för dig. Du är med Honom som är människan och Gud förenad – och därför förenar dig med Gud. Det är det ena. Och det är upp-och-ner.

 

Och också denna poäng: Med alla som lider, alla andra alltså, alla som är och eller anses borta från Gud – också med dessa är Gud. Också för dessa är Gud. I Kristus. Och är han med dem, för dem. Och därför kan du ju inte vara mot dem, glömma dem, dem som är nederst.

 

Det var officerns ord när Jesus dog med Gudsövergivenhetens rop. Han, officern alltså, såg detta, denna gudomliga upp-och-ner-gärning. Och trodde.

 

Den morgonen finner de att tillvaron genom honom verkligen vänts upp-och-ner. I hans uppståndelse blev själva döden dödad – men det sparar vi till i övermorgon. Idag, Långfredag, är det Jesus död för och med oss vi koncentrerar tankar på.

 

---

*  Har man ingen Bibel finns alltsammans på nätet så det finns ingen ursäkt att inte läsa texterna. Går man till www.bibeln.se och skrivr in Jes 53:1-12 i en ruta och sedan trycker på sök så dyker avsnittet upp. Samma sak händer när man präntar dit 1 Kor 2:1-10 och Mark 15:15:21-41.