boken gränslandet
Det var måndag kväll jag senast skrev något här på bloggen. Egentligen var det inte då ens frågan om ett eget skriveri utan bara en översättning av en utomländsk artikel om den svenska skolan. Författad text ur egen fatabur är det mer än en vecka sedan jag plitade fram. Kanske är det därför dags nu. Börjar liksom bli lite bloggnödig.När jag ser tillbaka i min kalender finner jag att sedan jag sist skrev har följande hänt förutom att hästpenicillinet jag drack uppenbarligen verkat till hälsans återställande och vädret varit kallt och soligt:
- Lördag 9 mars: Dopgudstjänst samt genomläsning av boken Gränslandet.
- Söndag 10 mars: Familjegudstjänst 16.00. Mysteriemässa 18.30.
- Måndag 11 mars: Resa till Luleå för Teologiskt fönster utifrån boken Gränslandet. Hembesök på kvällen.
- Tisdag 12 mars: Uppgiftsfri dag. Under det fritidliga nätsurfandet fann jag att en gammal ungdomsligekumpan – inte bloggkompisen tobbe lindahl – till min söndagsstatus-uppdatering om de kommande gudstjänsterna ställt följade kommentarfråga: Kan du prästjobbet fortfarande i praktiken, eller är du bara bra på att föreläsa om det för blivande präster och diakoner? Svarade omgående där på Fäjjan: Detta skall jag besvara långrandigt och mångordigt i ett kommande blogginlägg!! men gjorde inte det då. Skrev i stället under viss vånda en kommentar till ett inlägg och en Gränslandet-diskussion på bloggen sandahl trampar på.
- Onsdag 13 mars: Kollegium, planering, sorgehusbesök, mer planering, konfirmander. Konstaterade dessutom att min kommentar hos Sandahl hos och av honom skapat ännu en bloggpost som jag om kvällskvisten kommenterade.
- Torsdag 14 mars: Förberedelsearbete samt ungdomsgrupp på kvällen.
- Fredag 15 mars: Förberedelser på kort och lång sikt samt Begravningsgudstjänst 13.00 följt av läsning mm innan pianostämmaren lämnade kyrkan och jag kunde låsa och gå hem.
Luleåbiskopens lilla bok Gränslandet nämndes ett par gånger ovan. Jag vill ge den ytterligare några rader. På förlagets hemsida presenteras boken bland annat med dessa ord – observera mina understrykningar:
Med serien Ärkebiskopens fastebok erbjuder Verbum Förlag och ärkebiskop Anders Wejryd ett material för fördjupande samtal i fastetid.
Inför denna första bok i serien har ärkebiskopen bett Hans Stiglund, biskop i Luleå stift, att skriva. I Gränslandet tar biskop Hans oss med på en resa, från barndomens gränsland och uppväxten vid den finska gränsen, in i vuxenlivet och frågor som rör gränsdragningar på både teologiskt och relationellt plan.
Ärkebiskopens fastebok är en årligt återkommande möjlighet att bjuda in till olika typer av samtalsgrupper och studieverksamhet under fastan. Innehållet i boken är inte bundet till fastetidens söndagar utan gör det möjligt att använda boken under andra tiden på året också, t ex under allhelgonatid eller julfastan.
Sensus studieförbund har gjort samtalsfrågor till boken.
Hos en del jag på olika sätt kommit i kontakt med – fler än den ovan omnämnde Dag Sandahl – har boken väckt kritik. Man har framfört uppfattningen att boken är grund, icke-intellektuell och har brister i analys eller liknande. Det kan jag i och för sig hålla med om men begriper inte vad det är att vara upprörd över. Tycker kritiken en liten smula jätteorättvis. Bokens avsikt är tydligt utsagd i det jag strök under och för varje läskunnig är det tydligt att den inte ger sig ut för att vara en stringent teologisk analys skriven för att pressa hjärngymnastiken hos yrkesteologer. Det är lika smart att vara misslynt över att den inte är sådan som att att vara arg på telefonkatalogen för att den inte har uppgifter om folks taxerade inkomst, något man ju måste ha en annan bok för att få veta. Gränslandet är just och enbart en grupp livsberättelse-episoder skrivna för att stimulera enskild eftertanke och samtal i grupper. Givetvis skall den då bedömas som en sådan. I det stycket fungerar den!
Till detta tycker jag boken är intressant rent personligen. Jag har känt Hans Stiglund sedan gymnasietidens KGF-läger som gav ungdomar från Luleå och Haparanda och andra orter tillfälle att mötas och tillsammans växa och formas i tro. I Stiglunds livs- och utvecklingsstory känner jag igen mig själv då jag ju faktiskt genomgått en ganska parallell utveckling i många men inte alla uppfattningar och attityder – men det är liksom en bisak.
Så käre Bloggläsius: Skaffa och läs boken Gränslandet. Och fundera över dina egna tidigare och nuvarande gränser. Det blir du inte dummare av.
Kommentarer
Trackback
