hur blev det?
Hur blev ”gammelgudstjänsten”? Alltså den specielle gudstjänst jag skrev om i förra inlägget och som firades i förrgår? Inte vet jag om du, noble Bloggläsius, ställer den frågan men jag tänker besvara den i alla fall. Berätta hur det blev. Typ. Men först en liten fundering kring mallighetens moral.Får man vara mallig?
Enligt svensk norm och standard får man inte det. Skryt luktar illa säger vi. Och det är sant. Skryt luktar illa och det är otrevligt när folk prisar och lovar sig själva, sitt och sina insatser. Men är det alltid fult?
Gäller det att vara mallig över sina barnbarn så får man det. Det skall då först sägas. Det är oundvikligt. Det är dessutom en del av att människan är skapad till Guds avbild. Det står ju fritt citerat ur minnet: Fadern har sin glädje i Sonen. Så nog får man vara mallig över barn och barnbarn. Inte bara får – skall!
Gud såg att det var gott upprepas några gången i Bibelns skapelseberättelse. I slutet av varje arbets- och skapelsedag myser Gud belåtet över sin insats. En mallig Gud – typ.
Med det sagt återvänder jag till ”gammelgudstjänsten” som jag tyckerblev lyckad!
Om man får säga lyckad om en gudstjänst. Och om man får säga lyckad om sin egen insats. Men jag tycker så – faktiskt. Jag hade fått uppdraget att sätta samman gudstjänsten och med kommentarer väva ihop det tidiga 1800-talet med vår tid. Jag upplever att balansen blev bra. Lite mallig över min pedagogiska förmåga är jag faktiskt*.
Kommentarer mm tog mycket tid så jag predikade bara korteligen. Sålunda:
Döm inte så skall ni inte bli dömda.Så står det att Jesus säger femton Bibelverser före Evangelietexten. I Matteus 7:1.
Och så brukar man också ofta säga. Man skall inte döma.
Särskilt om någon riktar kritik mot åsikter eller hur folk lever.
Döm inte så skall ni inte bli dömda.
Men hur rimmar det med det Tomas läste – Akta er för de falska profeterna? (Matt 7:15)
Om man inte får bedöma ett budskap eller en lära som falskt – hur kan man då akta sig?
Om man inte får säga att att den eller den har, talar, skriver eller gör fel – hur vet man då vad som är skadligt? Något sorts dömande blir det ändå alltså frågan om. Av både budskap och budbärare. Och Jesus uppmanar till det.
För det finns sann och falsk tro. På samma sätt som det finns sanna och falska sedlar eller sanna och falska deklarationer finns det sanna och falska budbärare.
När det gäller att bedöma sådant är det två saker vi ska veta:
1: Allt som glimmar är inte guld!
All religion, inte ens all kristendom, är inte av godo, är inte rätt.
En del är tydligt fel, sådant som klart säger emot centrala saker i Bibeln. Om någon påstår att Jesus inte uppstått från de döda eller att Josef (eller någon annan man) var pappa till Jesus är det ju tydligt fel. Strider mot vad Bibeln tydligt påstår.
Och sådana röster – profeter – finns ju. Också i kyrkan. Akta er för dem!
En del är nästan rätt. Det är marigare. Två exempel:
Det viktigaste är att vi ska älska varandra är ett exempel. Det ska vi ju göra – inget snack om det – men det är inte den kristna trons viktigaste budskap. Viktigt men inte viktigast.
Det viktigaste är ju vad Gud gjort och gör. Genom, med och i Jesus. Att Gud blev människa för att så visa sig för oss. Och för att med sin död och uppståndelse öppna vägen till sig för oss.
Jag är inte tillräckligt troende, inte kristen nog, för att kunna gå till Nattvarden.
Det är också ett falskt budskap. Så man kan som vara sin egen falska profet.
Men det är ju inte vår godhet eller ogodhet som avgör – utan Guds kärlek, inbjudan och gåva.
Att Gud/Jesus ger sig åt oss utan att vi meriterar oss för det – eller diskvalificerar oss från det.
Det är Gud som säger Kristi kropp för dig utgiven.
Då måste det ju vara falskt att säga Det är inte för mig.
2: Av frukten känner man trädet
Så stod i texten.
Ideer, rörelser och personer kan och skall alltså kunna bedömas utifrån vad som kommer ur det eller den. De goda frukterna nämns i Galaterbrevet: Kärlek, glädje, frid, barmhärtighet, tålamod till exempel. Och sanning och generositet. Att man mer är till för andra än ser till sig själv först. Det är det goda.
Lögn, mygel, stöld, girighet, hat, kallsinne, härsklystnad, utnyttjande, egoism, lättja och en massa annat är dåliga frukter. Budbärare, rörelser och idéer som sätter sådana spår och med sådana egenskaper skall man akta sig för – enligt Bibeln.
Det var varning i dagens text: Akta er för de falska profeterna!.
det var maning i dagens text: Bedöma och döm andra och dig själv utifrån Bibeln. Och be om Andlig klarsyn.
* Skulle någon vara intresserad av hur själva gudstjänstordningen – de så kallade Agendan – blev och vad mina introducerande kommentarer i sin helhet innehöll så skriv det i en kommentar. Fyller man i rätt när man kommenterar kan ju jag som bloggägare se den e-post-adress jag kan skicka joxet till.
Kommentarer
Postat av: Staffanw
Det var ett ovanligt och intressant upplägg, som jag också tror är nyttigt för oss nutidens människor. Om kyrkans naturliga plats i samhället, som vi sannolikt aldrig kommer tillbaka till.
Men av historien lär vi oss tolka nutiden, och även kanske se på oss själva med lite andra ögon.
Dina korta predikorader var också välfunna.
Ska tipsa kyrkoherden på hemmaplan...
Postat av: Bo Nordin
Skulle vara av intresse att få en liten liturgisk analys nu då vi ändå i och med det nya handboksförslaget befinner oss i en slags liturgisk nedrustningstid. Gissar att ordningen du följde, vad det liturgiska innehållet beträffar, var fattigare än 86 års handbok, men bättre än det mesta i handboksförslaget.
Postat av: bloggaren själv
Vad gäller Bosse Nordins kommentar och gissning kommer jag att publicera en separat inlägg.
Trackback
