stigstrombergsson

I mitt förra inlägg, noble Bloggläsius, skrev jag om hur man i Pite kontrakt och Luleå stift kunde debattera kring dopet för drygt 30 år sedan. Inlägget var ett delreferat av en presentation på ett konvent för präster för snart en vecka sedan och beskrev att debatterna då gällde HUR? man skulle förbereda och forma dopets sakrament. VAD! dopet är var man överens om och jag lullar nu vidare kring detta VAD!

Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära uttrycks bland annat i hennes ordningar för hur man skall fira gudstjänster av olika slag. Sådana ordningar finns i den Kyrkohandbok som gäller. Så var det runt 1980 och så är det än. När präster i sin vigning lovar att – som det hette på min tid – troget efterleva kyrkans lag och ordning är det bland annat Kyrkohandboken som åsyftas*.

Kyrkohandboken uttrycker Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära – i detta sammanhang dopets VAD! – och det ifrågasattes inte när jag blev präst 1978. Den Kyrkohandbok som gällde var från 1942 och den följdes vilket betydde att när jag i början av min prästgärning döpte inledde jag barndopen med 42ans lite kärva, ålderdomliga och höglidliga formulering av VAD! dopet är:**

I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes, namn.

Gud vill att alla människor skola varda frälsta och komma till sanningens kunskap. I sin kärlek söker han oss, som utan hans hjälp äro hemfallna åt synd och död. Han vill icke i det ondas våld lämna dem han har skapat till sin avbild. Därför har han sänt sin Son, Jesus Kristus, i världen, att frälsa syndare, och bland oss upprättat sin kyrka och församling, där han upptager oss till sina barn, renar oss från synden och giver oss arvslott med de heliga i ljuset.

Av denna nåd och kallelse vill han göra också detta (dessa) barn delaktigt (delaktiga) genom det heliga dopet.

Jättetydligt ju!

Dopet grundar sig Jesus och det Jesus gjort! Det hänger (primärt) ihop med Frälsningen och med vad man kallar Andra Trosartikeln, och då inte bara som ett högtidlighållande av saken utan som sakramentalt, något som flyttar den som döps in i det Guds- och Jesussammanhang han eller hon inte tillhörde innan och automatiskt.

Vill man ha ännu mer kött på benen när det gäller dopets VAD! ger ordningen för vuxendop en del ledtrådar. Där stod följande ord som prästen skulle använda som avslutning på sitt tal till den som skulle döpas:

Genom sitt evangelium har Gud i nåd kallat dig att lära känna honom, den ende sanne Guden, och den han har sänt, Jesus Kristus. Han har låtit dig mottaga undervisning i den tro som inom Kristi församling förkunnas och bekännes. Och nu har du givit din åstundan till känna att varda delaktig av det heliga dopet och så bliva upptagen i den kristna kyrkan. Av allt hjärta bedja vi, med dig, att Gud ville göra dig beredd att med botfärdighet och tro mottaga dopets gåva.

Orden den tro som inom Kristi församling förkunnas och bekännes är intressanta. De återkommer i 1942 års Kyrkohandbok vid Ungdomens konfirmation där prästen efter förhöret (som enligt instruktion inte må räcka längre än en timme) säger:

Kära konfirmander. I haven nu korteligen redogjort för eder insikt i den tro vilken vår Herre Jesus Kristus i sitt heliga ord har oss uppenbarat, och som i hans församling förkunnas och bekännes….

Den tro som inom Kristi församling förkunnas och bekännes 1942 och som alltså är en vuxens dopundervisning och innehållet i konfirmationsundervisningen är och förutsätts vara Luthers lilla katekes, möjligen upphottad i Bo Giertz konfirmandbok Grunden, en bok som är så torr att den riskerar självantändning.

Runt 1980 användes givetvis inte längre varken Katekesen eller Grunden rakt av men synsättet hade i princip inte ändrats. Alla konfirmandmaterial var egentligen inget annat än mer eller mindre glatt kolorerade katekeser med samtalsfrågor.

När jag – den gamle – började som präst i kontraktet var det alltså 1942 års Kyrkohandbok som gällde och användes. Dess synsätt att dopet vilar på det Jesus gjort och infogar den som döps i detta hölls som en självklarhet som dopets VAD!

Det som för trettio år sedan var på gång och vad som därefter hände återkommer jag till. Nu dags att titta lite på de lektioner som de arma folkhögskoleeleverna skall drabbas av i morgon.

*  Detta kan vara viktigt att påpeka i en tid då lojalitet mot kyrkans ordningar mest verkar handla om att man inte får avsäga sig vigselrätten. Samtidigt kan enskilda präster uppenbarligen tänka sig att fira gudstjänster lite huller om bladder. En del stiftsbiskopar och en del församlingar agerar självsvåldigt både i en och i en annan fråga utöver och i strid mot vad Kyrkomötet beslutat skall vara kyrkans ordning. Märkligt.

**  Visst var jag och många andra lite wajldandkräjsi och ändrade en del åderdomliga former när man sa det Handboken angav. Men i sak följde man den när man döpte. Fattas bara annat! Man hade ju lovat att följa kyrkans ordningar.