stillhet – bakslag

I några tidigare inlägg har jag genom text och bild av gråhårig nagelbitande gubbe visat på att jag befinner mig i farfarsskapets födslovåndor. Enfaldigt, tvåfaldigt, trefaldigt och fyrfaldigt har den skäggige patriarken publicerats. Skulle rätt vara rätt borde det ha varit fem nervvrak denna gång. En hel rad. Men jag väljer att inte göra så. Andra bilder om annat får pryda detta inlägg även om det – vad jag i skrivande stund vet – råder total stillhet på barnbarnsfödselfronten, 1½ vecka efter budgeterat datum. Det närmaste vi kommit i saken är att i förra söndagens evangelietext* talade Jesus liknelsevis om när en kvinna skall föda har hon det svårt. Och så är det alldeles säkert och den urladdning barnafödande innebär fyller också mig med beundran inför den mest smärttåliga och tappraste halvan av människosläktet. Det är bra att den saken nämns då och då i den Goda Boken men ändå kan jag inte annat tycka att farfäders födslovåndor är en i Bibeln underbeskriven sak.
Stillhet råder som sagt, men jag lovar att återkomma i ärendet.

Ett bakslag har drabbat våren. Hela världen är vit igen och snön vräker ned. Eller rättare sagt det snöblandade regnet. Började lördag morgon och pågår än vid midnatt mot söndag. Snöblaskeslasket lade viss sordin på lagspringtävlingen Älvsbyn runt som årligen genomförs som ett delarrangemang i Folkhögskolans dag – alltså idag. Fullt ös med olika aktiviteter och folk på arbetsplatsen och full arbetsdag. Och fullt ös från skyn. Visserligen hade jag inte alls tänkt springa tävlingen över huvud taget men vädret gjorde det till en extra bra dag att lämna walk over.

Bilderna visar på bakslaget i våren. Utsikten från vår balkong ungefär vid 18-tiden. Vitt, vitt och gått. Den ena bilden är ett utsnitt av den andra. Visar hur snöslasket vräker ned.

Givetvis finns mer att berätta men inte i natt. Funderingar kring kyrkligt medlemsras beskrivet i ett antal artiklar i Dagen får anstå till imorgon – rättare sagt senare idag. Mer arbetsrelaterade funderingar angående det goda sökläget inför Svenska kyrkans grundkurs till hösten likaså. Och förhoppningsvis kommer jag snart att kunna deklarera mig själv vara nyförlöst farfar till barnbarnet Tyras lilla syster eller bror.


*  Första årgången på fjärde söndagen i Påsktiden ur Johannes evangelium kapitel 16.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0