stigstrombergsson

För en massa inlägg sedan skrev jag följande om en kompis:*

 

Kompisen ifråga är inte granne eller bekant från det civila livet eller det förflutna. Inte heller en släkting. Det rör sig inte om en arbetskamrat jag dagligen möter men det är frågan om en person som jag då och då har anledning att ha kontakt å yrkets vägnar. I dessa sammanhang är hen är så pillifnariskt finurlig. Och jag menar det positivt. Mycket positivt.

 

Såhär är det – jämt: Vi – kompisen och jag och kanske några till från folkhögskolan eller annanstansifrån – möts för att dryfta en eller två samarbetsärenden. Då gör vi det. Naturligtvis. En eller två grejer. Men i samma veva passar vederbörande på att introducera 3-5 andra saker som på ganska obestämd framtid också enligt hen kan vara värda att fundera kring och kanske gå med eller ta tag i. På sikt alltså. Kanske. Som diskreta tips från en med framtidsnäsa visar det sig vara tjusiga passningar av vettiga bollar – typ.

 

Och vidare: Han – jo, hen är en han – fixar också vad jag aldrig har tillräckligt med tålamod till. Jag har varit med några gånger då jag märkt att han lugnt och metodiskt i säg ett 2-timmarssamtal fått igång ett tämligen trögdiskuterat gäng till att prata teologi och framtidsarbete och att de i det snacket nått slutsatser man efteråt var förvånad över och inspirerad av. Jag hade ju på mitt burleska sätt bara sagt: Det fattar ni väl era trögisar att det är på dethär sättet och att man måste agera så. Basta! Hur långt hade jag kommit med det? Precis till en vägg. Men kompisen baxar lugnt och metodiskt folk (och mig) dit där han vill vi ska hamna. Lite som Sokrates som enligt vad som sägs aldrig sa hur det var utan genom samtal och listiga frågor fick folk att fatta och komma på saker själva.

 

Denna slughet** slog också till sist vi träffades. Efter ett samtal kring kurser och inspirationsdagar kring integration och mångkulturalitet tog han fast mig just när vi skulle fara. Diskret småleende stack han åt mig en bok med orden: I denhär boken har jag kört fast nu under ett par års tid. Kan inte du titta lite i den. Du brukar ju gilla sånt.

Jag fattade illmarigheten. Vad vill han nu sätta mig på för ett spår? var min tysta fråga. På vad sätt kommer det han nu tycker jag skall läsa få en tillämpning inom de närmaste tre åren?

Jag tog hem boken, läste 15 sidor och trampade kraftigt på bromsen. Näpp!! Denna skall inte läsas!! Inte i lånad form där jag inte kan kladda ner sidorna med understrykningar och marginalanteckningar. Måste ägas!

Så nu finns två ex i bostaden. Dels kompisens exemplar av Constants in context – a theology of mission for today av Stephen B Bevans och Roger P Schroederom, dels mitt eget införskaffat via adlibris – som jag läser i men ännu inte hunnit genom.

 

Förskräckligt intressant redan efter en knapp fjärdedel av de 400 sidorna!

 

De två författarna – katoliker i USA – nämner i inledningen några ämnesområden som alltid och överallt funnits och finns med i den kristna kyrkan. Dessa konstanter eller sanningar är om man använder de engelske orden: Christology (hur man ser på Jesus), Ecclesiology (kyrkosyn), Eschatology (människans och tillvarons slut), Salvation (frälsningen), Anthropology (människosyn) och Culture (den samtida och lokala kulturen).

Med rötter redan i fornkyrkan visar det sig att dessa konstanter eller sanningar beskrivits på varierande sätt i olika kontexter och sammanhang och att man kan skönja tre varierande tendenser eller betoningttyngdpunkter genom hela historien och i olika geografier. På något vis får jag när jag läser en bilden av kyrklig teologi som en treskeppig basilika, alltså en stor sal med öppna sidorum bredvid ett huvudskepp. Olika synvinklar men ändå ett stort rum. Järvsö kyrka som vi besökte tidigare i sommar är en sådan byggnad. Bilden därifrån hittade jag på nätet och lät den pryda detta inlägg.

 

Givetvis kommer jag att återkomma om denna bok när jag läst den färdigt. Ville bara rekommendera den här samt tacka min kompis som styrt in min näsa bland sidorna. Han skall få tillbaka sin bok i nästa vecka.

På nätet kan man läsa boken här.

 

*  Det var i inlägget hålla stilen? av den 30ionde i förra månaden. I slutet av inlägget sektvarning? berördes också saken ungefär en vecka senare.

**Att säga att någon är slug är i de lokala dialekterna inte nödvändigtvis något negativt. Ordet kan också beroende på tonfall och avsikt vara lika positivt som till exempel glosorna kreativ, diplomatisk, lösningsfokuserad, framsynt och pedagogisk.