mina svar?
De som brukar läsa min blogg kanske minns att det runt jul figurerade ett par inlägg kring det här med att alla präster skall ha ett personligt förordnande från staten att viga. Jag skrev ett inlägg i detta utifrån vad en släkting erfarit och ett annat inlägg om turer kring det första.
Denna sak är inte (just nu) speciellt het i den inomkyrkliga debatten eller i media. Det är främst – men inte enbart – släktkopplingen som gör att den plaskar runt i mitt medvetande. I detta plaskande har jag kunnat ta del av den text och de frågor som Domkapitlen ställer till präster som begärt att staten skall ta tillbaka deras förordnande att viga. Jag planerar inte att begära att så skall ske iför min del men jag har inte kunnat undgå att fundera över hur jag kanske skulle kunna besvara frågorna i eget fall – som alltså inte är aktuellt.
Såhär skriver Domkapitlen:
Du har hos Kammarkollegiet begärt att Ditt förordnande som vigselförrättare ska återkallas och Kammarkollegiet har därefter beslutat att återkalla Ditt förordnande som vigselförrättare i Svenska kyrkan. Med anledning härav vill domkapitlet att Du senast den ... besvarar följande frågor.
1. Den som har förordnande som vigselförrättare inom Svenska kyrkan är inte skyldig att förrätta vigsel. Vilka skäl har föranlett att Du ändå avstår från det vigseluppdrag som Du fått som präst i Svenska kyrkan?
Här skulle jag inte kunna komma med något annat än ett resonemang om att jag tycker att kyrkan inte skulle ha som obligatorium för sina präster att de på entreprenad skall ha uppdraget att bedriva statlig myndighetsutövning. Jag tror att tiden är inne för civiläktenskap och jag beklagar att kyrkan valde att behålla vigselrätten. Möjligen skulle jag kunna tillägga att när man nu önskar ett måste för präster skulle detta måste omfatta de präster som Svenska kyrkan har direkt arbetsgivar- och arbetsledningsansvar för. Det skulle kunna vara en möjlighet för andra man inte har det ansvaret för – pensionerade och sådana som jag. De allra flesta av dessa – med största sannolikhet också jag – skulle ta vara på den möjligheten så länge hälsa och krafter tillåter.
2. Hur ser du på de konsekvenser som Kammarkollegiets beslut att återkalla Ditt förordnande som vigselförrättare får för Svenska kyrkan?
Till denna fråga – som liksom de bägge andra verkar vara utformad med friskt yrkesverksamt folk som jag i åtanke – skulle jag kunna nämna att då jag inte är församlings- eller stiftsanställd utan har en annan arbetsgivare – en folkhögskola – finns i min befattning som skolpräst och lärare inte uppgiften att regelbundet viga till äktenskap. Sådana förfrågningar kommer till mig enbart när par i min personliga bekantskapskrets spörjer mig och senast det skedde var för 1½ år sedan. Skulle jag framledes sakna förordnade att viga vore det en lätt sak att kommunicera till berörda par med motiveringen till exempel att jag inte ingår i den vanliga kyrkliga anställningsorganisationen med sådana uppgifter. Dessutom är det ju också möjligt att för ett speciellt tillfälle erhålla förordnande från Kammarkollegiet.
Huruvida jag skulle eller inte skulle inneha förordnande som vigselförrättare får enligt min mening därför inga märkbara konsekvenser för Svenska kyrkan*.
3. Anser Du att Kammarkollegiets beslut att återkalla Ditt förordnande som vigselförrättare kan ge konsekvenser för prästkollegiet?
Här skulle mitt svar bli ganska kortfattat: Nej. Jag ingår ju som redan sagts inte för närvarande i ett sådant prästkollegium församlingsbor vänder sig till för att vigas - det som frågan rimligen avser. Ingen kollega skulle kunna drabbas om jag inte kade Kammarkollegiets förordnande.
Detta var alltså en tankelek – härmed nedskriven.
* Den bedömningen måste också ha varit kyrkans egen. Det hade gått tre kvarts år efter att förordnanden sänts till prästerna som man i Luleå ordnade att också jag fick papperet från Kammarkollegiet. Det skedde sedan jag påtalat att jag att jag inte hade riktigt klart för mig om jag var förordnad eller ej och framfört tanken att det kanske skett någon administrativ miss. En sådan är ju i mitt fall lätt hänt då jag inte har en ”normal” prästtjänst utan det är ”lite på sidan om” som jag lever och verkar.
Ett annat tecken – om än banalt – på att jag är ”lite på sidan om” är att man ingenstans i den kyrkliga organisationen ansett det viktigt att jag som präst anställd vid en kyrklig folkhögskola verksam i kyrkliga ut- och fortbildningar skall ha tillgång till Svenska kyrkans Intranät. Den bristen är påtalad men i den dag som idag är kan jag inte logga in på det som enligt Svenska kyrkans hemsida ger möjligheter till oss alla, anställda, förtroendevalda och ideella. Vi kan dela nyheter och utbyta erfarenheter och idéer. Det spelar ingen roll om vi befinner oss i samma stad eller på olika platser i världen. Intranätet är ett sätt att stärka vår samhörighet. Intranätet liknar en webbplats men finns endast tillgänglig för dig som verkar inom Svenska kyrkan. Detta tecken är naturligtvis som nämnt lite banalt men analogt med att Domkapitlen anser att alla präster skall ha vigselrätt är det väl rimligt att också på nätet alla präster finns med när man pratar om något som gäller oss alla, vi, vår samhörighet och dig som verkar i Svenska kyrkan.
