himlen krymper
Det har varit många förändringar i Mellanöstern detta år. Sådant man tagit för givet har ändrats eller håller på att ändras. I Tunisien och Egypten blev det så. Och Libyen. Och i Syrien krymper regimens möjligheter att låta allt förbli vid vad det varit. Samtidigt är framtiden oviss. Hur blir det? Demokrati? Återfall i diktatur? Oro? Och det händer att det i arabländer blir folkliga protester mot Israel, något som diktatorerna varit effektiva i att tidigare hålla nere.
Nu närmar sig nästa vecka då man ska framträda inför FN för att få till stånd ett internationellt erkännade av Palestina som en suverän stat – för närvarande ockuperad. I Säkerhetsrådet kommer USA att sänka förslaget med sitt (otidsenliga) veto men i Generalförsamlingen kommer palestinierna att bli bemötta mer generöst. Sverige och en del andra EU-länder tror man – åtminstone i Israel – kommer att rösta för. Andra delar av EU förväntas kanske rösta nej eller mer troligt lägga ner sina röster. I vår regering råder oenighet.
Kolumnisten Gideon Levy diskuterar idag saken i en vad jag tycker är en intressant debattartikel i den israeliska oppositionstidningen Haaretz. Google gjorde grovöversättningen och jag fixade till texten. Orginalet kan på engelska läsas här. 
ISRAEL VILL INTE HA EN PALESTINSK STAT - PUNKT!
På onsdagen publicerades israeliska fredsorganisationer en gemensam lista med 50 skäl för Israel att stödja en palestinsk stat. Tänk dig att du bara accepterar fem av dem – är inte det tillräckligt? Vad exakt är alternativet när nu himlen krymper ovanför oss?
Vad ska vi säga världen nästa vecka i FN? Vad kan vi säga? Vare sigdet är i Generalförsamlingen eller Säkerhetsrådet kommer vi att exponeras i all vår nakenhet: Israel vill inte ha en palestinsk stat – punkt! Och vi har inte ett enda övertygande argument mot en etablering och ett internationellt erkännandet av en sådan stat.
Så vad ska vi säga? Att vi är emot? Fyra premiärministrar, Benjamin Netanyahu bland dem, har sagt att de är för och att det måste ske genom förhandlingar, så varför inte vi har gjort det än? Är vår uppfattning att vi motsätter oss det eftersom det är en ensidig åtgärd? Vad är mer ensidigt än de bosättningar som vi framhärdar i att fortsätta bygga? Eller kanske vi kommer att säga att vägen till en palestinsk stat går genom Ramallah och Jerusalem, inte New York som USA: s utrikesminister sagt. Staten Israel självt skapades delvis i FN.
Nästa vecka kommer att bli sanningens ögonblick för Israel, eller mer exakt det ögonblick då vårt bedrägeri kommer att avslöjas. Var sig det är presidenten, premiärministern eller ambassadör som talar till FN så kan inte ens den störste av offentliga talare vara oförmögna att stå inför representanter för världens nationer och förklara Israels logik. Inte någon av de tre kommer att kunna övertyga dem att Israels position har något värde.
För trettiotvå år sedan skrev Israel ett fredsavtal med Egypten där vi åtog oss "att erkänna det palestinska folkets legitima rättigheter " och upprätta en självständig myndighet på Västbanken och Gaza inom fem år. Ingenting hände.
För arton år sedan undertecknade Israels premiärminister Osloavtalet, där Israel åtog sig att föra samtal för att nå en slutgiltig överenskommelse med palestinierna, inklusive kärnfrågorna, inom fem år. Inte heller detta skedde. Det mesta som bestämdes i avtalet har havererat sedan dess – i de flesta fall på grund av Israel. Vad ska Israels förespråkare i FN säga om detta?
Under flera år hävdade Israel att Yassir Arafat var det enda hindret för fred med palestinierna. Arafat dog – och än en gång hände ingenting. Israel hävdade att om bara terrorn skulle upphöra, skulle en lösning komma. Terrorn stoppas – ingenting. Israels ursäkter blev allt tommare och den nakna sanningen blev allt tydligarea. Israel vill inte nå ett fredsarrangemang som innefattar upprättandet av en palestinsk stat. Detta kan inte längre städas undan i FN. Och vad förväntade sig Netanyahus Israel att palestinierna ska göra i detta läge – ännu en omgång av fototillfällen som de med Ehud Barak, Ehud Olmert och Tzipi Livni och som inte ledde någonstans?
Sanningen är att palestinierna bara har tre alternativ, inte fyra:
att kapitulera villkorslöst och fortsätta att leva under israelisk ockupation i ytterligare minst 42 år, att starta en tredje intifada eller att mobilisera hela världen för sin sak. De tog det tredje alternativet, det minst onda också ur Israels perspektiv. Vad har Israel att säga om detta – att det är ett ensidigt steg, som vi och USA har sagt? Men Israel höll inte med när det gällde att stoppa byggandet i bosättningarna, alla ensidiga stegs moder. Vad har palestinierna kvar? Den internationella arenan. Och om de inte hittar räddning där – ett folkligt uppror i territorierna.
Palestinierna på Västbanken, i dag 3,5 miljoner, kommer inte leva utan medborgerliga rättigheter i ytterligare 42 år. Vi kan lika gärna vänja sig vid det faktum att världen inte kommer att ställa upp på det. Kan Netanyahu eller Shimon Peres förklarar varför palestinierna inte förtjänar en egen stat? Har de ens det minsta av argument? Ingenting. Och då – varför inte nu? Vi har redan sett, speciellt nu senast, att tiden enbart bara minskar de möjliga alternativen i regionen. Så även den svaga ursäkent är död.
igår publicerades israeliska fredsorganisationer en gemensam lista med 50 skäl för Israel att stödja en palestinsk stat. Tänk dig att du bara accepterar fem av dem – är inte det tillräckligt? Vad exakt är alternativet när nu himlen krymper ovanför oss? Kan någon, kan Peres eller Netanyahu, på allvar hävda att den regionala fientligheten mot oss inte skulle ha minskat om ockupationen fått ett slut och en palestinsk stat bildats?
Sanningarna är så grundläggande, så banala, att det gör ont bara att upprepa dem olyckligtvis är de det enda vi har. Och därför ställs den enkela frågan till vem det än blir som ska representera oss i FN nästa vecka: Varför inte, för Guds skull? Varför "nej" än en gång? Och till vad kommer vi att säga "ja"?
En annan intressant artikel:
Refugees will not be citizens of new state
http://www.dailystar.com.lb/News/Politics/2011/Sep-15/148791-interview-refugees-will-not-be-citizens-of-new-state.ashx#axzz1Y3M1Ga14
Det var ju också en intressant artikel - som jag skummat som hastigast. Det är ju ganska självklart att flyktingarnas status förblir flyktingstatus till dess frågan förhandlats om återbosättning i nuvarande Israel som de flydde från eller kompensation för sina förluster och en framtida integration i den nya grannstaten Palestina - precis som FN bestämde 1948-49.
Egentligen är det intressant att när nu araberna accepterar en "delningsplan" - sämre för dem än 1948 - är det Israel som accepterade det då som krånglar nu - i ett betydligt bättre läge än tidigare. Märkligt.
Stig, jag förstår mig verkligen inte på dig som dessutom är präst. Och du och Egon som skriver att ni vill palestiniernas bästa. Har inte dessa människor hållits som gisslan tillräckligt länge? Det är en skam hur de har behandlats av sina sk bröder i alla dessa år. Påminner mig om en libanesisk amerikan som efter att han hade påpekat att han var för palestinierna svarade på frågan om palestiniernas illa behandling i Libanon:
De ska inte stanna utan åka tillbaka!
Vad gäller godtagande så tycker jag vi ska vänta och se hur mycket det ligger däri innan vi drar några slutsatser.
Det finns många "om" och "men" med fallgropar i den här historien.
Jag håller helt med EL i att flyktingarna hållits som gisslan alldeles för länge. Det är ju det jag säger hela tiden. Hade de fått återvända till sina hem 1948-1949 hade inte gisslanläget varit för handen ända till idag.
Och vem lät dem inte återvända? Vem ville inte uppfylla FN-resolutionerna? Det är ju en knäckfråga - eller hur.
Visst kan man se det så att Jordanien som ockuperade Västbanken, Libanon, Egypten och andra länder skulle absorberat dessa människor - visst. Men varför skulle de "städa" efter framfarten från israelisk armé, milis och terrorgrupper? Jo, sådana fanns! Och ville flyktinarna absorberas eller flytta hem?
Frågan blir definitivt aktuell i kommande förhandlingar som måste leda till kompromisser. Jag tror de flesta arabiska bedömmare också ser tanken på att alla intill tredje och fjärde generation skall kunna flytta tillbaka som orealistisk. Men ett antal - ja. För att nå en lösning måste också Israel erkänna att de gjort orätt och betala kompensation för egendom som gått vidare till andra. All hederlighet kräver det. En tredjedel av Israels försvarsbudget i 5 år skulle räcka långt...
Det beloppet har jag inte sett någonstans utan anger som ett eget tankeexempel.
"...flyktingarna hållits som gisslan alldeles för länge. Det är ju det jag säger hela tiden." Men då ska du väl inte säga att det är "självklart att flyktingarnas status förblir flyktingstatus..."
Skumma gärna den där artikeln en gång till. Sen ursäktar du på sätt och vis den illa behandlingen av deras sk bröder genom att attackera Israel. Israel kunde "städa" och absorbera de som tvingades ut från de muslimska länderna. Vad det gäller terror grupper jo, sådan fanns i den arabiska befolkningen långt innan 1948. Kanske bildade just judarna milis och en armé för att försvara sig, nej, överleva.
Har du glömt de arabiska arméerna som attackerade Israel för att förgöra judarna. Ska Israel betala kompensation så ska de övriga arbaländerna göra detsamma. "All hederlighet kräver det".Kommer aldrig att hända. Vad det gäller försvarsbudgeten för ett så litet land så väger den tungt på befolkningen. Tror du det är för nöjes skull eller för att man hotas dagligen med utrotning. Vad tror du förresten kommer att hända med de kristna om det blir val någon gång och Hamas vinner igen? Abbas, som inte är vald men ändå sitter kvar, är inte evig och kan bli ersatt med en hamasregim, demokratiskt vald, så kan det bli ett Gaza bis på den sk västbanken.
Kompromiss passar inte det arabiska psyket och finns inte på arabiska.
Så kom den gamla repiga skivan tillbaka om händelserna 1948 då arabländerna inte ville en tvåstatslösning och agerade fel - enligt också min mening. Visst! Det hände, Jag vet.
Men FRAMTIDEN? Den har inte EL någon vägkarta för. FRAMTIDEN med rättvisa, försoning, fred och säkerhet för ALLA. Inte ett ljud!
I stället dravvel om "det arabiska psyket" - ett nära på rasistiskt uttalande väl i klass med 1920- och 1930-talens snack om "den judiska ockrarsinnet". Detta gör att jag som bloggdomare för första gången ger en som kommenterar här ett GULT KORT (jag har släktingar som dömer fotboll så jag vet vad jag gör). En till sådan rasistfloskel och kortet blir RÖTT - avstängning i denhär samtalstråden.
Med all respekt, men jag tror att det var du som plockade fram den skivan. Jag ville bara dra uppmärksamheten till hur illa de palestinska araberna behandlas av sina egna bröder, i synnerhet de kristna av de muslimska. Det lovas pengar men det är mera tunt än runt. Vem kan se framtiden. Jag har ingen kristallkula men jag sitter inte i någon fåtölj och "kämpar" heller. Jag gör min lilla sak inom hälsovård för ALLA i Israel med omnejd.
Och nu drar du rasistkortet och hotar med avstängning. I Mellanöstern är det inte alltid "what you see is what you get". Det är ett helt annorlunda fotbollsspel!
Vad jag fattat förstod spelaren innebörden av domarens "gula kort" och avstod från vidare fulspel. Bra.
Om jag får vara fredsmäklare en stund? Hittade en intressant sak, Stig. Så här skrev Tarek Heggy på sajten arabworldbooks.com om ordet compromise i den arabiska kulturen. Jag hade läst detta förut:
"...Although Islamic scripture is totally compatible with a culture characterized by compromise, Muslim history (especially its Arab chapter) has proceeded in a spirit that is antithetical to the notion of compromise. Our recent history is made up largely of losses which could have been avoided had we had not persistently rejected the notion of compromise as tantamount to submission, retreat, surrender, capitulation and even, as some of our more fiery orators put it, as a form of bondage to the will of others...."
http://www.arabworldbooks.com/Articles/heggy/compromise.htm
Jag tror signaturen EL följer den tolkningen. Du reagerade snabbt och ilsket, men borde kanske ha bett om förklaring? Det handlar om kulturyttring snarare än om "psyke", vilket jag dock tror utvecklas olika i olika kulturer under olika fostran. Det svenska psyket är lite knepigt ibland; går lätt i taket, svär och domderar, men annars karaktäriserat av viss blyghet. T.ex. gör det svenska psyket det svårt för medelsvensken att be om ursäkt när han/hon knuffar till folk på bussen, på stan etc. :) Detta borde inte vara extremistiskt/rasistiskt att säga, eller? Det finns många kulturella olikheter. Ju mer man kan om varandras olikheter desto lättare kan vi förstå varandra. Det borde vara självklart i ett invandrartätt land! Tänker på Ruyard Kipling "East is east and west is west and never the twain shall meet." Jag säger tvärtemot att vi kan mötas och vi kan förhandla. Men viljan måste finnas. Och det hjälper att förstå varandras "kulturella psyken".
Hm, jag undrar om inte några gästskribenter hos Egon borde ha meriterat ett gult kort pga rasistiska antydanden om både judar och araber. Jag gick i taket iom en emeritusprästs skvaller och fula antydanden om en mördad judisk familj men inte var det alla som var så lyhörda om rasism då. I stället för att uppmuntras möts jag av kritik för att jag märker detaljer. Och nu märkte du själv en!
Angående Abu Mazen, han säger själv att han aldrig kommer att kompromissa. Här en bild av Obama och Abbas med citat:
http://1.bp.blogspot.com/-OpTHuZhrPa8/TnoYox73OsI/AAAAAAAAExw/UJxaXG5VRzs/s1600/obama+abbas.jpg
Jag håller med A-K Roth att det finns ett samband mellan hur vi använder orden "kultur", "psyke" och "själ" - svenskans översättning av grekiskans psykä. Därför är det extra viktigt att man tänker på hur man använder orden som väl är besläktade men inte helt synonyma. Att tala om "svensk kultur" tycker jag verkar rimligt men att det skulle finnas ett övergripande "svenskt psyke" eller någon sorts speciellt "svensk själ" är jag sannerligen tveksam till. Verkar 1930-tal så det visslar.
Därav min utryckning mot EL.
Vad jag fattat förstod domaren innebörden av A-K Roths kommentar och avstår från vidare förhastade slutsatser. Bättre!:-)
