inte ens Herodes
Kung Herodes den store som regerade med säte i Jerusalem i höjd med när Jesus föddes är känd för en hel del gangsterfasoner av skilda slag. Han avrättade fruar och allt vad rivaler om makten hette och det blev med tiden ganska så livsfarligt att vara prins i huset. När stjärntydarna som Jesusberättaren Matteus berättar om kommit till Jerusalem och pratat om en nyfödd Juda-kung lät Herodes massakrera en mängd barn i Betlehem enligt maximen slår vi mot många träffar jag säkert den rätte. I detta sätt att utöva sin makt påminner Syriens nutida regim med Assad om Herodes.
Vad Herodes dock inte gjorde var att förneka den som vistats borta ett tag från sin fäderneärvda torva rätten att återvända och räkna den som sin. Jesus mamma Maria var trolovad – säger Jesusberättaren Lukas – med en man som hette Josef som väl boende i Nasaret hade rötter som räknades i Betlehem. Dit hade han rätten – och skyldigheten – att återvända vid den berömda skattskrivningen under Quirinius.**
Dagens makthavare i Jerusalem har inte i det stycket denna herodiska generositet. Hör man hemma – alltså som palestinier, inte annars – på Västbanken men är borta därifrån några år konfiskeras den mark ens hus och släkt brukat kanske i generationer. Dagens ledare i den israeliska oppositionstidningen Haaretz handlar om detta. Google gjorde grovöversättningen från Engelska och jag putsade det hela.
ISRAEL ÖPPNAR SINA PORTAR FÖR VÄRLDEN, STÄNGER DEM FÖR PALESTINIERNA
Den förtäckta deportationen av innevånare på Västbanken för att öka antalet judar där är, i likhet med att förklara mark som "statens mark" för att bygga bosättningar på den, exempel på ockupationens ruttna frukt.
Från ockupationen i början av 1967 till dagen efter undertecknandet av Osloavtalet 1994, använde Israel en förtäckt metod att utestänga palestinierna genom att ta av dem deras boenderättigheter. Detta avslöjades i ett officiellt dokument som utarbetats av den israeliska försvarsmaktens högkvarter på Västbanken, publicerat i Haaretz på onsdagen.
I ett brev till Center for the Defense of the Individual sägs att förfarandet, tillämpat på de palestinska innevånare på Västbankens som rest utomlands, lett till att 140.000 av dem fråntagits sina rättigheter att bo där. Israel registrerade dessa människor som NLR – no longer residents – en speciell status som inte tillåter dem att återvända till sina hem. I dokumentet nämns inte antalet invånare från Gazaremsan som rest utomlands för studier eller arbete och blivit permanent bannlysta från regionen enligt samma förfarande.
Att på detta sätt svepande förneka uppehållstillstånd för tiotusentals palestinier och deportera dem från deras hemland kan inte vara annat än en illegitim befolkningspolitik och en allvarlig kränkning av folkrätten. Det är en politik vars enda syfte är att tunna ut den palestinska befolkningen i territorierna.
Det vore rimligt att anta att många familjemedlemmar till palestinier gjorda rotlösa mellan 1967 och 1994 anslöt sig till sina anhöriga i exilen och på så sätt själva blev hemlösa flyktingar. Portarna till Västbanken och till Gaza blev också låsta för NLR-personernas barn och ättlingar födda utanför territorierna. Efter Osloavtalet, tillät Israel ett relativt litet antal NLR-personer att återvända. Efter att den andra intifadan bröt ut har det varit förbjudet för de som gick i exil mellan 1967 och 1994 att besöka sina hem, även som turister.
Den förtäckta deportationen av innevånare på Västbanken för att öka antalet judar där är i likhet med att förklara mark som "statens mark" för att bygga bosättningar på den exempel på ockupationens ruttna frukt. Israel öppnar sina portar för människor från hela världen som har rätt att återvända**. Israel låter dessa bosätta sig i Hebron och vid infarten till Nablus.
Israel måste omedelbart åtgärda de pågående orättvisor som drabbar tiotusentals palestinier som är födda i Hebron och som barn vuxit upp i Nablus. Regeringen skulle göra klokt i att ta bort NLR-stämpeln från dem, återställa deras uppehållstillstånd så fort som möjligt och tillåta dem att återvända hem och förenas med sina familjer.
* Om detta kan läsas i de fyra kapitel i Bibeln som handlar om Jesus födelse – de två första i Mattesus respektive Lukas evangelium.
** Här avses, vad jag fattat, människor av judisk börd – inte vem som helst.
