al nakba*
Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt!
De orden är inte hämtade från någon pamflett utgiven av Hamas eller någon annan liknande organisation med våld på programmet. Meningen är tagen – i och för sig återgiven fritt ur minnet – från boken Soldat I Fält som alla svenska värnpliktiga mötte när de gjorde – inte som det nu kallas gick – lumpen, platsen som gjorde pojkar till män och att man blev karl för sin hatt**. Jag fick mitt ex av SoldF i mitten av 1970-talet vid Kungliga 19:e Infanteriregementet i Boden – arméns ryggrad.
Den svenska försvarsmaktens då tänkta verksamhet var inte att bakom lastbil eller annat fordon tolka på Attackcykel 38 alternativt 42*** i en offensiv fram till Moskvas förstäder för att där, likt alla tidigare offensivt lagda krigare, mer eller mindre stillsamt frysa ihjäl****. Vår uppgift var i stället att förbereda oss för moskovitens angrepp på vårt eget land och då som sega gubbar värna fosterjorden. Att Ivan skulle pressa oss bakåt och besätta åtminstone delar av landet var ingen främmande tanke. Att svenska soldater och civila skulle finna de platser de befann sig på vara ockuperade sågs som realistiskt. Det var till dessa ingressens ord var riktade:
Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt!
Idag är det al Nakba. Wikipedias svenska text lyder som följer, den engelska är mycket längre:
Nakba, Al Nakba eller Nakbadagen, "Den stora katastrofen", är den palestinska benämningen på 1948 års arab-israeliska krig som innebar fördrivningen och flytten av invånare från de områden i Palestina som kom att bilda staten Israel.
Mellan 700 000 och 750 000 palestinier flydde eller fördrevs under Nakban. Ett antal israeliska lagar förhindrade de flesta från att återvända till sina hem och de blev hänvisade till flyktingläger på Västbanken, i Gaza eller angränsande länder. Hundratals arabiska byar utplånades av israelerna. Flyktingfrågan är en av stötestenarna i den israelisk-palestinska konflikten. Minnet av händelserna 1948 ihågkoms varje år den 15 maj som blivit Nakbadagen.
Sexdagarskriget 1967 ledde till att ytterligare områden ockuperades. Då arabisk befolkning bosatt i Israel – till exempel kristna i Nasaret – inte får högtidlighålla al Nakba blir det på Väst-banken och framför allt i östra Jerusalem som människor demonstrerar. Där ställs idag de israeliska ockupationsstyrkorna inför människor som av allt att döma i den svenska soldat-instruktionen för armén läst: Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt!
* Förra inlägget bar titeln kvällstankar. Mot bakgrund av detta borde morgonfunderingar passa här. Familjen sover och jag är vaken i en läsande och skrivande stillsamhet. Jag valde dock al Nakba som titel då jag gissar att sökmotorer etc på nätet denna dag är mer alerta på de orden än på morgonfunderingar.
** Att ingen gosse född på 1950-talet dåförtiden – och i mitt fall även senare – någonsin bar hatt har som inget med saken att göra. Man sa så i alla fall.
*** Kronans cyklar kallades faktiskt så i utrustningslistor och på AFSE-blanketter – ett papper man fyllde i om man tappat någon av konungen ägd persedel. Lucka-humorn byggde givetvis ut detta och lät mängder med annat militärt jox få förledet attack: attackjacka, attackmössa, attackstrumpor, attackkalsingar osv.
**** Att vi nu har soldater lååångt öster om Moskva är liksom en annan sak som faller utanför ämnet för detta inlägg.
Ordet attackcykel får mig att minnas en legendarisk sergant tillhörande andra jägarbataljonen på Dragsviks regemente 1985 och framåt. Han hade för vana att förevisa sitt speciellt inövade sätt att gå i stidsställning från cykel. I relativt hög fart cyklade han med stormgeväret http://sv.wikipedia.org/wiki/7,62_RK_62
på ryggen, vred cykelstyret snabbt i 90 grader, flög över styret och under flygturen lyfte av gäväret, så att när han landade liggande på mage var han direkt i skjutställning vid dikesrenen. En gång gick det dock rejält över styr (!) eftersom han landade så illa att han bröt armen. Tuff som han var försökte han först inte visa det, men när man såg hur armen hängde rakt ned, så fördes han till vård. Själv hörde jag till granatkastarkompaniet, så jag gick miste om denna "uppvisning", men fått det berättat för mig.
Mycket som händer i helgen. Eurovision. Själv firar jag förlovningsdag (eller ja, inte själv utan med min fru förstås). Och så detta. Har inte precis sett det i nämnvärd grad på nyheterna. Inte alls faktiskt, men så har jag heller inte tittat så mycket på nyheter.
Mitt senaste inlägg kan kanske vara något för dina konfirmander igen...?
