stigstrombergsson

I det förra inlägget ungefär ½10 i morse skrev jag i förbigående att jag hade två böcker som ligger i röret. Det betyder att de är under läsning och framledes kommer att presenteras under kategorin Predikaren 12:12 härstädes. Så är det fortfarande. Samma två böcker som i morse ligger i röret men en annan har under dagen både laddats i bössan och avfyrats – alltså lästs.
Med posten kom mitt på dagen en liten bok om cirka 70 sidor. Med ivriga fingrar slets försändelsen upp. Jag tittade på den och sedan i den och innan jag visste ordet av var den tvärläst .Och befunnen bra. Rentav mycket bra.

Den bok det var frågan om är Sorgens änglar av debutförfattaren Hanna Johnselius. Hon är min vän på Facebook men det är bara en bisak. Hon är också en god vän in real life – därtill också prästkollega – och jag har kunnat följa bokens födslovåndor i egenskap av om inte coach så i alla fall ivrig hejaklacksledare – dock utan kort kjol och gymnastiskt bensprattel.

Såhär gick det till – sett ur min synvinkel:

När jag för några år sedan läste upp min teologie kandidatexamen till en magisternivå – enligt det sätt som nivåer och examina räknades dåförtiden – var det arbetet organiserat på ett listigt sätt. Ingen läste samma sak (mer än några otäcka forskningsmetodiska böcker) utan var och en hade sitt speciella forskningsprojekt. De ämnen vi var och en valt styrde vilken handledare vi fick och vi som fått samma handledare bildade en studiegrupp även om vi inte alls sysslade med samma saker. Effekten blev den att vi som studerade hade varandra som gisslan och stimulerades att intressera oss för det kamraterna fördjupade sig i – även om vi aldrig skulle valt sådana ämnen själva.
Den idén tyckte jag var fiffig och tråcklade ihop Egenfortbildning tillsammans med andra och marknadsförde den som en folkhögskolegrej. Baktanken var att några som ändå har speciell läsning på gång eller vill undersöka något skulle kunna göra det alldeles själva men med varandra som inspiration och bollplank och att alltsammans skulle ha en någotsånär akademisk tosh – fast det stavas inte så.

Inledningsvis var två personer intresserade och den ena av dem kom aldrig igång – men si det gjorde Hanna! Utifrån sin och makens egen förlust av ett barn som dött ville hon läsa, förkovra sig i och kanske skriva om sorg, om förlust och om hur sorg också kan läka så att man inte längre aktivt sörjer. Hon satte plogen i marken, näsan i böcker, öronen på skaft för att lyssna på andra och slutligen fingrarna på tangentbordet. Och boken Sorgens änglar blev resultatet! Därav min iver när posten kommit.

Under arbetets gång har jag fått vara något av ett bollplank. Inte ämnesteoretiskt. Mina kunskaper om sorg, kris, psykologi är inte speciellt stora och i de styckena slår Hanna mig med hästlängder och har många fler svar än jag. Men frågor kunde jag ju ställa. Samt vara en försökskanin att testa tankar och formuleringar på.

Några förlag sa nej till hennes manus men Artos i Skellefteå har gett ut boken. Smart!
Trots sina bara 70 sidor har den ändå hela tre delar. Den första delen tycker jag är bäst. Och den sista. Den andra delen är också bra och jag vet att andra manustestare tyckt att den är den bästa.

Vad är då Sorgens änglar – förutom titeln på en bok där jag känner författaren?

Jo, sorgens änglar är vad Hanna kallar de – oftast personer – som oftast utan att veta eller planera det blir till någon form av förlösande vändpunkter för andra som kämpar i sorg och vanmakt efter en traumatisk förlust. Hanna väver samman sin egen erfarenhetsberättelse med ett antal andras och finner ett mönster av sådana sorgens änglar - eller kanske tröstens. Eller vändpunktens.
Samma mönster hittar hon också i Jobs bok i Gamla testamentet. Den skall nog, att döma av Hannas beskrivning, inte förstås som en filosofisk funderation kring lidandets principiella problematik utan snarare tas in som en livsmönsterberättelse till hjälp för den som möter den som sörjer – och kanske också den sörjande själv.

Det har varit kul att få följa Hannas arbete. Och hedrande.
Det är kul att ta del av resultatet. Som är imponerande.
Det är kul att känna en författare som till och med utgivits på Artos – levande.

Köp boken! Jag fick mitt ex gratis med författarens dedikation.