stigstrombergsson

I dagarna har Gideon Levy varit i Stockholm med anledning av en bok han skrivit - Gaza mitt älskade. Levy är debattör och skribent i den israeliska tidningen Haaretz och jag har tidigare här på bloggen i egengjord svensk översättning publicerat artiklar av honom. Jag läser inte Haaretz på nätet varje dag men igår den 19:e juni gjorde jag det och fann hans artikel tankeväckande - som ofta tidigare. Lite extra är det också att han är i Sverige när han skriver sin artikel och i den också målar miljön han befinner sig i och människor han möter.
Som vanligt gjorde Google grovöversättningsjobbet och jag putsade svenskan.
Artikelns original hittar man här. Mer om Levy här och här och om hans bok här.


ISRAEL HAR INGEN RÄTT ATT STOPPA BISTÅNSDSFLOTTILJER TILL GAZA

Israel löper inte någon tänkbar risk utifrån dessa fartyg. Här, i Sverige, sänder jag en sista vädjan till dem som tänker blockera flottiljen: Snälla, för en gångs skull, iaktta försiktighet, handla enligt internationell rätt och enkel rättvisa.

Det är sent på natten på Söder, en fashionabel förort söder om Stockholm. Det finns drinkar på bordet, ost från Italien och skandinavisk fisk och en mycket vaken blandad publik är samlad. Där finns en känd svensk akademiker med religionshistoria som kompetensområde, en docent i ekonomisk historia, en ung irakier som på Saddam Husseins tid fängslades i Abu Ghraib-fängelset men nu arbetar i Sveriges högsta domstol.

Huset tillhör en före detta israel, Dror Feiler. De samlade är den svenska styrgruppen för nästa Gaza- flottilj. Det är en historisk byggnad: på 1700-talet var huset en ölhall och sedan fungerade som en institution för psykiskt sjuka. Efter påtryckningar från sin svenska fru var Hermann Göring konvalescent här, eftersom han blivit beroende av smärtstillande medel efter att ha sårats under första världskriget, Vladimir Iljitj Lenin bodde också här på väg till den ryska revolutionen – han lär ha köpt sin berömda mössa i ett närliggande gathörn. Nu bor musikern och konstnären Feiler i huset efter att ha blivit utvisad från Israel i juni förra året. Som en följd av kontroverserna kring den första Gaza-flottiljen tillåts han inte längre besöka sin åldrande mor på kibbutzen Yad Hanna.

Feiler tycker om att påminna om sin tjänstgöringstid i 50:e israeliska infanteribataljonen i slutet av 1960-talet. Han delar minnen med medlemmarna i Gaza-flottiljen. Professor Mattias Gardell, som också deltog i den första flottiljen, hävdar de två första offren dödades innan de israeliska soldaterna kom ombord på Mavi Marmara den sista maj. De undrar nu, i en stämning av barnslig rädsla, hur Israel den här gången kommer att förhålla sig till dem. Tillsammans med en svenskt-judisk läkare, dotter till en förintelse-överlevare från Ungern och gift med förläggaren Dan Israel, möts de sent på kvällen för att planera nästa flottiljinsats. Om israeler beskriva flottiljerna som turkiskta företag och hot, beskriver medlemmarna i denna grupp flottiljen som ett internationellt fredsorienterat projekt.

Det är omöjligt att inte bli imponerad av denna beslutsamma grupp. De kommer på sin båt att ha med sig 500 ton cement, ett mobilt sjukhus och en ambulans, en av tio i flottiljen. De vet att det finns andra sätt att föra allt detta till Gaza men de vill påminna världen om Gazas öde. Det är deras rätt – och kanske även deras plikt.

Om inte Israel uppfört sig så hänsynslöst dumt när man attackerade den tidigare flottiljen utan gjort det möjligt för dem att nå Gazas kust, är det troligt att denna nya flottilj inte skulle mobiliseras – i varje fall skulle världens ögon inte vara så uppmärksamma som nu när de spänt följer flottiljen.

Jag berättade för medlemmarna i gruppen att Israel är fast beslutet att anfalla. En av dem har redan köpt en skottsäker väst. Israel förstår mycket väl att dessa människor inte utgör något hot och att inga vapen ska smugglas ombord på båtarna. Icke desto mindre hotar Israel och kommandosoldater tränar inför flottiljens ankomst. Resultatet: antalet ansökningar om att få följa med på båtarna sköt i höjden och fartygen i flottiljen blir proppfulla.

När man möter sådana människor förstår man vilken fruktansvärd internationell skada Israel med sitt våldsamma beteende tillfogar sig självt. Hur enkelt (och rättfärdigt) skulle det inte vara att låta dessa välmenande människor nå sitt mål och hur idiotiskt, våldsamt och onödig blir det att än en gång släppa lös kommandosoldaterna för att få tag på dem.

"Vi utbringar en skål för det mörker som omgav fartygen ...
Lycklig resa önskar vi de små träbåtarna".
Så skrev poeten Nathan Alterman i "Svar till en italiensk kapten" när han berömde det fartyg som bröt igenom den brittiska blockaden och förde judiska invandrare till Nahariya 1945. Låt oss utbringa en skål för den svenska (eller turkiska) kaptenen och för båtarna som nu ska segla till Gaza. Deras uppdrag är inte mindre rättfärdigt. Låt oss hoppas att Israel ändrar sin kurs och för en gångs skull överraskar världen med att ta ett klok steg och låta fartygens passagerare att nå sin destination.

Israel löper inte någon tänkbar risk utifrån dessa fartyg. Här i Sverige, i en tid på året då solen inte går ner på natten, sänder jag en sista vädjan till dem som tänker blockera flottiljen: Snälla, för en gångs skull, iaktta försiktighet, handla enligt internationell rätt och enkel rättvisa.. Dessa människor har rätt att nå Gaza, Israel saknar rätt att stoppa dem