stigstrombergsson

I enstaka inlägg, noble Bloggläsius, har det hänt att jag på denna min blogg stillsamt kvidit om en sak man kan möta både i samhälle och i kyrka. Jag har berört det kanske någon gång varje år men det händer oftare – mycket oftare. Saken jag avser är överheters utöverhetsfasoner, alltså att antagna regler och fattade beslut inte gäller lika för över- och underhuggare.

Senaste tydliga kyrkliga exemplet läste jag om i Kyrkans tidning – här och här – och det visar hur flagrant illojal en överhetsperson är i relation till de beslut som används för att reglera underhetens göranden och låtanden. Och att andra överhetingar flackar med blicken, darrar på rösten och med huvudet på sned väljer att inte att ryta till överhetskollegan: Gör om!! Gör rätt!!

Vad menar jag i klartext?

Jo: när landet som styrs av en notoriskt fortkörande och kanske kaffeflickeomgiven konung för ett par år sedan fick en lag som säger att personer av samma kön kan få gifta sig så stadgade samma lag att detta inte innebar vigselplikt i alla lägen för varje vigselförrättare. När överheten i den största kristliga organisationen i samma land kovände i strid mot utfästelser gjorda bara ett par år tidigare sades ändå med eftertryck och skrevs in i regelverket att det i samband med tjänstetillsättningar eller antagning till prästämbetet inte skulle spela någon roll om en präst ville sammanviga enkönat eller använda sig av den lagliga och kyrkliga rättigheten att avstå.
Så sades, lovades, skrevs. Sådetså!

Fan tro´t! tänktes på många håll. Precis så oborstat.
Också författaren till denna blogg tänkte så. Och undrade:

Hur länge kommer överheten att stå vid sitt ord?
Hur länge gäller undersåtarnas regler för översåtarna?
När kommer överheten att tydligt gå utöver och på brukligt sätt bli en korrupt utöverhet som ger sig själva dispenser som det passar dem?
Hur länge dröjer det innan vi ser att de som lägger bördor på andra inte bära dem själva?

Artiklarna i Kyrkans tidning ger syn för sägen!

En liten tankedetalj till:
På 90-talet – här menar jag inte 1990-talet utan det verkliga 90-talet – agerade inte ledningen i församlingen i Korint rätt och kaotiska förhållanden rådde där. Biskop Clemens i Rom hade egentligen inte direkt ansvar att lägga sig i men gjorde det ändå. Han tog ställning och lade sig i genom ett skarpt förmanande brev år 96. Röt till – typ.
Så tycker jag Luleå-biskopen och andra biskopar nu skall göra när Eva Brunne så flagrant bryter mot Svenska kyrkans regler och ordning.
Säg ifrån mot hennes utöverhetsfasoner! Wej inte som Wejryd gör! 

Efter detta nämner jag bara vad kommande inlägg kan komma att beröra.
Äldsta dottern – Snuppan kallad som liten – är färdigutbildad skollärarinna. Detta skall avfestas senare under fredagsdygnet.
Igår förmiddag var det läsårsavslutning på folkhögskolan inledd med en skolgudstjänst Skolvärkets regelvärk* inte gäller – eller gillar. Den skall jag berätta om.

---

 *  De flesta felstavningar är medvetna….