israels isolering
I dagens nummer av den israeliska tidningen Haaretz läser jag en intressant ledare, Sedan jag kört den genom Googles översättnings-verktyg putsade jag svenskan till denna text.
På engelska kan den läsas här.
NATIONALISMEN ISOLERAR ISRAEL
Också de som under lång tid och konsekvent stött Israel misströstar och distanserar sig från vad de uppfattar som att Israel lämnar "gemensamma värderingar".
Den växande nationalistiska och religiösa extremismen i Israel är inte bara ett nationellt problem. Under den senaste veckan har det blivit tydligt att Netanyahu-Lieberman-koalitionens åtgärder för att undertrycka yttrandefrihet, vänsterorganisationer och det arabiska samhället, kombinerat med växande religiös påverkan av den offentliga arenan och i den israeliska försvarsmakten, också äventyrar Israels relationer med sina anhängare i väst, särskilt det politiska etablissemanget och den judiska gemenskapen i Amerika. Konkurrensen hos högerpolitiker sugna på rubriker över vem som kan skrika högst har vänts till ett strategiskt hot.
Amerikanskt stöd har varit avgörande för Israels säkerhet, dess tillväxt och dess existens ända sedan staten bildades. Det "speciella förhållandet" mellan de två länderna har alltid motiverats av värderingar gemensamma för världens största makt och "den enda demokratin i Mellanöstern”. Även när amerikanarna kritiserade bosättningar och brott mot mänskliga rättigheter i territorierna respekterade man det demokratiska statsskicket väster om den Gröna linjen. Och den judiska gemenskapen stödde utan förbehåll Israel och dess politik.
Men nu verkar det som om också de som under lång tid och konsekvent stött Israel misströstar och distanserar sig från vad de uppfattar som att Israel lämnar "gemensamma värderingar" till förmån för nationalism, tystande av kritik och religiös fanatism. Utrikesminister Hillary Clinton uttryckte stor oro över den våg av anti-demokratisk lagstiftning, speciellt lagförslagen för att begränsa utländska regeringars bidrag till icke-statliga organisationer. Hon jämförde kampen mot kvinnors sång i försvarsmakten med vad som händer i Iran. The Jewish Federations of North America skällde ut en annonskampanj ägnad att locka israeler tillbaka från USA eftersom den utsår tvivel på förmågan att bevara judiskt liv utanför Israel.
Premiärminister Benjamin Netanyahu tog förnuftet till fånga och avbröt snabbt annonskampanjen och sköt upp diskussionen om lagstiftningen vad gäller bidragen till de icke-statliga organisationerna. Men hans regerings allmänna inriktning förblir vad det var: Israel, rädd för den arabiska våren och de islamiska rörelsernas växande makt i arabstaterna och besvikna på USA: s svaghet inför Irans nukleära program, känner sig övergivet. Och gradvis anammar Israel Mellanöstern sätt att uppföra sig och fjärma sig därmed från sitt grundläggande stöd i den demokratiska västvärlden.
Det Israel behöver är ett ledarskap som räddar landet från dess hotande isolering och återför det till nationernas familj.
Så, vad göra? Tråkigt när länder kommer med lagstadgade restriktioner som insrkränker på demokratiska värderingar. Man väntar sig bättre av Israel. (det enda landet i MÖ man väntar sig någonting av, tydligen, om man ska gå efter somliga upplysta västlänningars åsikter). Men jag håller med, vill inte att Israel ska driva mot det antidemokratiska. Jag litar till israelernas goda omdöme och inflytande när det behövs. Omvärlden - thar's another story.
Jag får en tanke (surprise, surprise!):
De personer som knappt visat någon proportionell, kännbar, utåt märkbar sympati eller förståelse för decennier av krig och terrorattacker eller någon som helst förståelse för Israels säkerhetsbehov,tom agerade MOT dessa behov, hur ska man ställa sig när dessa plötlgt oroar sig för demokrati i Israel? Många av dessa israelkritiker har ju redan fördömt Israel som ickedemokratiskt, rasistiskt, nazistiskt, fascistiskt, apartheidistiskt och kolonialistiskt, det finns säkert mer.
Jag tror att de som gått överbord och dragits med i omvärldens sektliknande drev mot Israel (ja, det finns, inte minst i FN) har gjort sig omöjliga hos många i att trovärdigt kunna delta i uppriktig och förtjänt kritik av Israels göranden och låtanden.
Nu är inte H Clinton den ende av en lång rad av välkända israelvänner som uttryckt sitt bekymmer, bland många kan även nämnas hennes make Bill, samt tunga kolumnister som Kristof och Freidman på NewYork Times.
Att det ser så illa ut i Israel beror helt enkelt på den israeliska extremismen – i senaste valet så tyckte israelerna bäst om partier med direkt anknytning till högerextremisten Jabotinsky och belönade Likud, Kadima & Israel B med 70 av Knessets 120 platser.
Om man ständigt ska kalla Israel för demokrati i jämförelse med Saudiarabien, så är det klart att Israel kan gå väldigt långt innan man blir odemokratiskt – men Israel ska inte jämföras med arabiska teokratier utan med demokratiska länder som Sverige, Norge mfl.
Då hade man haft ett mer relevant mått på den Israeliska demokratins status.
I demokratiindex hamnar Israel långt ned på skalan och anledningen är ständigt densamma, problemet med de medborgerliga rättigheterna – eller rent krasst, man är diskriminerande och rasistiskt mot andra än judar i Israel.
Den ena mer alarmerande undersökningen efter den andra publiceras – men i Israel rycker allmänheten på axlarna och tittar bort.
Människorättsgrupper som värnar demokratiska rättigheter behandlas som fiender och trakasseras.
Avslutningsvis kan man även notera att den självförvållade internationella isoleringen inte är ett problem för regeringen Netanyahu – utan en tillgång, som ger mer mandat för ytterligare åtgärder, som i sin tur ökar paranoian och bygger på israelisk bunkermentalitet.
A-K Roth skjuter helt över målet när hon får sin tanke - som mer verkar vara en impuls än en tanke man tänkt igenom. Det är inte notoriska Israelkritiker som bekymrar Haaretz´s ledarskribent, inte sådana som "redan fördömt Israel som ickedemokratiskt, rasistiskt, nazistiskt, fascistiskt, apartheidistiskt och kolonialistiskt" eller anhängare till "sektliknande drev mot Israel". Det är Hillary Clinton och judar i USA som är bekymrade. Israels vänner är bekymrade precis som vänner är bekymrade när de ser en vän sätta sig bakom ratten i fyllan.
Anta inte för mycket, Stig. Jag håller ju med dem som är bekymrade. Den impulsiva tanken riktades bara mot dem i din vidare krets som regelbubdet ägnar sig åt ensidig kritik och negativa ord om Israel. Läste du inte min första stycke?
Jag vet vad som bekymrar ledarskribenten. Men något annat bekymrar tydligen mig tillräckligt för att dra fram det, impulsivt. Inte för att någon lyssnar.
Och som ett levande exempel dyker en kommenterare upp med anklagelser jag önskar du kunde ha granskat med samma inlevelse som mina impulsiviteter. Tyst medhållande från dig eller ointressant? Här är mina invändningar, för din upplysning. :
Israels isolering är inte "helt självförvållad". Det finns många som eldar på. Många av dem stödde Ship to Gaza. Nog sagt. Jag läser på en blogg att man tom eldade på i radions adventsgudstjänst:
https://namanula.wordpress.com/2011/12/11/sista-advent/#comments
Läs speciellt det signaturen David skriver om kristnas situation i Betlehem, något jag varit medveten om länge.
Sedan detta, krasst enligt kommemterarens egna ord:
"...man är diskriminerande och rasistiskt[sic] mot andra än judar i Israel...", Då ser jag det hätska och falska. Använder skribenten dessa ord om han talar om svensk policy vs invandrare i svenska ghetton?
"...men i Israel rycker allmänheten på axlarna och tittar bort..." Jaså? Israel har annars höga poäng i demokratiindexet i självkritik:
"...The Index also measures Israeli perception of and satisfaction with the democratic makeup of the state. The fact that the latest survey noted a decrease in satisfaction in this area can be viewed as a positive indication of the public's desire to strive for a more fully developed and progressive democracy. In this respect, Israel's rating in terms of public satisfaction with its quality of democracy stands alongside Spain, Sweden, Bulgaria and Poland..."
http://www.mfa.gov.il/MFA/Government/Facts+about+Israel-+The+State/A+Free+People+in+Our+Land-+The+Democracy+Index.htm
I demokratiindex hamnar Israel INTE "långt ner" på skalan. Det är nummer 37 av 150+ stater, några steg lägre än Frankrike och med tanke på att det levt i krig och under terrorhot i decennier ganska bra. Men boprde bli bättre.
Trevlig Lucia!
A-K
A-K Roth redovisar i sin andra kommentar sitt motiv för tanken i den första: "Den impulsiva tanken riktades bara mot dem i din vidare krets som regelbubdet ägnar sig åt ensidig kritik och negativa ord om Israel".
Och min fråga blir: Var ämnet i mitt inlägg vad andra bloggare i "min vidare krets" skriver? Varför inte i så fall på de bloggarna ge kommentarer i stället för tilltaget att kapa utrymme här för att diskutera andra som inte är omnämnda? I mitt inlägg under kategorin "bloggpolicy" har jag talat om vilka spelregler som gäller. Flera gånger tidigare har jag bett, vädjat och uppmanat A-K Roth att inte kapa min blogg utan i stället skaffa sig en egen för att där driva de frågor hon vill väcka till diskussion. Jag gör det nu än en gång - förundrad över att hon vid upprepade tillfällen helt frankt skiter i hur jag som "värd" för detta forum säger att jag vill ha det.
Guardian skrev också och A-K Roth tycker jag borde kritiserat också honom. Jag valde att inte göra det även om han också "vidgade ämnet" ganska mycket. Kanske var jag här inte millimeter-rättvis men det är de facto så att Guardian inte har en serie av "kapningar" här på bloggen. Det gjorde nog att jag gav honom lite space. Dessutom har han en egen blogg han där han mer mångordigt driver sin linje och utnyttjar inte enbart andras gästfrihet. Jag brukar inte läsa den bloggen regelbundet - men jag vet att den finns.
Som jag har uppfattat diskussionen så rörde den demokratiska värden eller snarare hur dessa negligeras - hur välkända Israelvänner ryggar tillbaka och varnar inför det som sker i Israel.
Då är det faktiskt intressant att se hur det står till med demokratin.
Om man går till Demokratiindex finner man att Israel hamnar under rubriken ”Ofullständiga demokratier” på 37 plats.
Under kolumnen ”medborgerliga rättigheter” (1 av 5 kriterier) hamnar Israel på låga 5,29 poäng (av 10 möjliga), stater placerade så pass högt brukar ligga från 8,5 och uppåt.
För att hitta något motsvarande blir det 70:e plats - Malaysia (5.88), den första med sämre värde - Turkiet 89 plats (4.71).
Bland de 100 första staterna i index finns det bara 4 stycken som får sämre värde än Israel under kategorin medborgerliga rättigheter. Iögonfallande.
Israel har legat på 5,29 sedan 2007 - med andra ord har de medborgerliga rättigheterna inte ens förbättrats med ynka 0,01 poäng på 4 år.
Och inte blir bilden ljusare när organisationer som arbetar för att höja siffran 5,29 stämplas ”fiender till staten”.
Utvecklingen står i bästa fall still, alternativt sker det som många israelvänner idag fruktar – de gemensamma demokratiska värderingarna minskar…
När det gäller Roths uppgifter från israeliska UD är det något eget hemmasnickrat index det refereras till, eftersom artikeln är från 2005 och det ”riktiga” Indexet startade 2006.
Bland flera anmärkningsvärda påståenden kan noteras: “Israel's standing in social rights and equality is similar to that of the United States and England”
Detta stämmer helt enkelt inte – USA har 8.53 & Storbritannien 9.12 på verkliga Demokrati index...
Avslutningsvis, Roth nämnde Frankrike som får 8,53 - vilket även råkar vara samma som Sydafrika...
När den gamla apartheidstaten sopar banan med Israel i kategorin "medborgerliga rättigheter" så är det inget annat än ytterst pinsamt för Israel!
Med detta tackar jag för mig.
Stig, jag trodde jag diskuterade med lite rationellt vidgande, inte kapade. Jag har gjort mig omöjlig här och för det ber jag om ursäkt. Jag får tiga i fortsättningen. Om jag misslyckas med tigandet är det för att det är så lätt gjort att skicka iväg ett mejl, speciellt efter en kopp uppiggande espresso på mörankvista. Jag och kaffe=impulsivitet.
Men det jag känner är att Israel isoleras varje gång någon "självrättfärdig aktivist med quasikunskaper" ger hela ansvaret för situationen med palestinierna till Israel och ignorerar en mängd oacceptabla - ur människorättssynpunkt - saker som borde kritiseras starkt på den andra sidan. Detta är fel att antyda eller säga?
Detta var vad jag menade: Så tal om vad som isolerar Israel från dem som själva vill isolera en av krig och terror ansatt stat med bojkotter, sanktioner och divestments etc är faktiskt lite märkligt. (Inte för att jag minns att du förespråkar BSD mot Israel)
Guardian, nu kapar du. Kapa inlägget i stället så du inte får Stig på dig. Men duktigt gjort. Du lyckas få in den skamliga apartheidanklagelsen indirekt. Och så går det på. Tror du fortfarande att "Israel håller Gaza hermetiskt inslutet" och att "israelerna vill svälta ut gazaborna"? Har inte hänt och kommer inte att hända. Tonvis med förnödenheter fraktas in. Tom Ulf Bjereld och Anna Ardin motsäger dig om svält i Gaza. Hamas bär ansvaret för Gazas situation. Och du uppviglar med känslosamma men falska anklagelser.
Jag håller med att man ska hålla Israel inför en högre standard, dock i ett grannskap med mycket hat och våld, så jag hoppas intressen som inskränker rättigheter inte får mycket inflytande. Och jag vill att du Guardian håller en högre standard i vad du häver ur dig.
God Jul och Glad Channukkah till alla som gillar ljus. Let there be light!
Jag tror kommentarutbytet nått sitt slut - denna gång. Konstaterar att bägge gästerna tagit tillfället i akt och blivit ganska mångordiga men samtidigt från sina utgångspunkter tillför material. A-K Roth önskade här väga upp vad hon menade vara flera andra bloggares ensidigheter och Guardian levererade en mängd fakta om demokratiindex och liknande.
Kanske är det på sin plats att nämna vad inlägget gällde. Det var en ledare i en israelisk tidning och den uttryckte bekymmer över att också säkra sympatisörer som Hillay Clinton är bekymrad över olika lagförslag och åtgärder hon menar fjärmar Israel från gemensamma demokratiska värderingar landet har (haft) gemensamt med västvärlden. Den processen orsakas inte av någon "självrättfärdig aktivist med quasikunskaper" - vem som än avses - utan av regeringen Nethanyahu själv, till sorg för alla vänner till demokretin och till Israel.
