stigstrombergsson

Snart är det älgjakt och rubriken är naturligtvis inte ett meddelande till alla dem som avser att ge sig ut i skog och mark för att avliva stora djur. Skulle det vara meddelandets innehåll skulle jakten på de ansvariga starta och det råda öppen säsong på dem som vore ansvariga.

Nej – rubriken handlar om något helt annat som jag i flera resonemangsled i lätt bångstyriga två inlägg skall söka presentera. Är man vän av kortfattade slogans och snabba slagordsmässiga poänger rekommenderar jag att man söker upp en lämplig blogg som handlar om till exempel skor eller one-night-stands i fyllan stället för att pina sig igenom detta och andra blogginlägg som föranletts av det Framtidsforum jag bevistade tidigare i veckan.

Efter en morgonbön(?) första dagen sattes vi på forumets huvudspår genom en föreläsare som rejält introducerade oss i attityden Se inte problemen! Se möjligheterna!! Vi fick testa vilken enorm kraft det låg i att intala sig Jag är stark och värdefull! och hur maktlös man blir – rent muskulärt alltså – om man i stället har Jag är svag och värdelös! som rabblande jantemantra. Positivt skulle vi alltså förverkliga Se inte problemen! Se möjligheterna!!
Och gärna visa att vi har hopp genom att hoppa lite*.

Till att börja med tycker jag att sådan energiskt positiv attityd till allt och everything är lite onorrländsk. Jag bor faktiskt i Pite älvdal – typ. Och är norrbottning både av födsel och natur.
Till själva våldförandet på naturen drabbas jag av misstänksamhet och undrar:
Varför ska vi vara så vansinnigt uppåt just nu? Det är ju för kulan problemen i arbetsmiljön hela denna sammandragning skall handla om. Och då ska det tjoas: ”Se inte problemen! Se möjligheterna!!”. Och så ska vi hoppa jämfota! Varför?

Tro nu inte att jag är en surkuse som bara vill se och älta problem i stället för att söka fokus i att lösa problemen ifråga. Så är det inte. Lite sur kan jag nog vara men framför allt söker jag lösningar på problem och svårigheter. Men i sådant problemlösande är jag behäftad med uppfattningen att man måste se de problem man avser att lösa för att kunna lösa just de problemen. Och faktiskt då se efter ordentligt, i alla vinklar och vrår samt därtill på djupet och uppe i höjden. Och detta särskilt när det handlar om en så viktig sak som arbetsmiljön i aspekt av upplevd diskriminering på grund av kön – som var grundorsaken till det flerårsprojekt som hade Framtidsforum som final.

För den fortsatta tankemödan – nu en liknelse:

Det var en gång en pojke som sköt med sitt luftgevär ute vid familjens sommarstuga. Han träffade prick och han bommade vilt. Bofinkar, starar, ekorrar, grankottar, grannkatten, gatlyktan vid vägen och flaggstångsknoppen levde farlig. Allt träffades inte men fönstret på den ena sovstugans gavel kastade han en kula igenom** så skärvorna flög. Mor å far å storasyster förargas storligen och detta särskilt efter det att en rejäl skur åskregn slagit in genom hålet så att den fina utdragssoffan fått sig en blöta. Det är med rätta familjen förargas enär pojken faktiskt med sin framfart är ansvarig för problemet. Han har ju orsakat det.

Våren efteråt kommer familjen tillbaka till sommarstället och ser att det under vintern genom det trasiga fönstret drivit in snö som under våren smält och gett fuktmärken inte bara i nämnda soffa utan också utefter golvet. Arga blickar vänds mot pojken som orsakat denna situation, som under sommaren – som var en regnig sådan – fortsätter att luftgevärsbeskjuta saker och ting. En skottvariant blev ett upprepande av fjolårets kulbana – alltså skott genom samma hål med träff i teglet till öppna spisen mitt emot fönstret. Då det som sagt var var en regnig sommar tappade soffan alltmer i trovärdighet och attraktion. Familjen sörjer djupt över detta soffans tillstånd och klandrar pojken som orsakat alltsammans, särskilt inför de tillresta släktingarna som hade att bebo sovstugan. Dessutom visar det sig att i ett motstående hörn av sovstugan har taket börjat släppa in vatten vilket åtgärdas med en där startegiskt utplacerad kastrull.

En vintersäsong till går och familjen återvänder till sitt sommarnöje. Nu är soffan ett minne blott. Kastrullen i hörnet har svämmat över och möglet hänger i draperier från taket. Efter det att släktingarna tittat in i sovstugan vänder de och far hem och familjen klandrar kraftigt pojken som skjutit sönder fönstret och är orsaken till hela situationen. Denna sommar lägger gossen luftgeväret på hyllan och kastrullen i hörnet byts ut mot en hink.

Det går ytterligare en vinter och när familjen återvänder så….. 

Här slutar jag min liknelse och manar läsaren att begrunda dess innehål, tänka till om orsaken eller orsakerna till miljöproblemen i sovstugan.
Jag återupptar tankarna i morgon – InshAllah, om Gud vill.

---

*  Jag minns inte exakt om det var i morgonbönen(?) eller under föreläsningen vi skulle göra detta men vi uppmanades faktiskt till hopp-ande. Jag reagerade hopp-löst.
**  Kasta igenom skulle på grekiska fast med våra bokstäver heta dia-ballo – genomkasta, i överförd mening krossa, splittra. Diaboler är därför ett lämpligt namn på luftgevärskulor och det ord i den grekiska texten till Nya testamentet som vi översätter med Djävulen är Diabolos – den som krossar, splittrar.