stigstrombergsson

I dagens PT – som jag alltid brukar vilja läsa innan jag på allvar funderar hur sådanahär skolgudstjänster ska bli – står det att ”den Nordatlantiska oscillationen är inne i en negativ fas”. Vet någon vad det är? Alltså att ”den Nordatlantiska oscillationen är inne i en negativ fas” – förkortat ”NAO” och ett minustecken?
Det handlar om något som inte går att undvika. Ett väderfenomen som gör att kalluft rasar söderut från Nordpolen och att vintern kommer att bli smällkall och snörik. Som förra vintern. Vädret är oundvikligt. Det bara kommer. Men i tidningen kan vi nu se varför det är så: ”den Nordatlantiska oscillationen är inne i en negativ fas”.

Bläddar jag vidare hittar jag bland annonser och annat om ljusstakar, julklappar och lucior till och med en annons om saffranssemlor – snacka om årstidsblandning. Och så kommer en viktig liten notis på sidan 23: försäkringsbolaget If som försäkrar villor, bilar och allt möjligt har gjort en undersökning – undrar vad den kostade att göra – som visar att det är vanligare i Norrland med dubbdäck jämfört med i Göteborg – här skrattades det i lokalen. En självklarhet man väljer att beskriva.

Oundvikligt och självklart – två ord att hålla i minnet.

Det blir Advent på söndag. Och sedan jul. Oundvikligt kommer det varje år. Som vädret. Inget att göra något åt. Till denna oundviklighet – Advent – hör självklarheter som ljusbågar i fönstren, stjärnor och ljus. Ljus i massor. Och ljus är ett sammanhållet tema för den serie sånger som kören nu skall sjunga.

Här gör jag en tankepaus för att inviga läsaren i vad jag faktiskt nu skriver om – Adventsgudstjänsten i folkhögskolans kapell/aula i går morse. Den sker av tradition liksom 3-4 andra gemensamma gudstjänster för hela skolan*. Inledningsvis hade givetvis klockorna ringt, mobiltelefoner stängts av, manliga mössor (i de flesta fall) avlägsnats och två verser på psalmen 103 sjungits. Efter den psalmen framträdde jag Pite-tidningsbläddrande enligt ovan. Den nämnda kören är ingen permanent skolkör utan består av elever och lärare som stampas fram just för dessa tillfällen. Nu åter till den tjuvstartade Adventsgudstjänsten.

Till självklarheterna kopplade till Advent hör till exempel den psalm vi sjöng alldeles i början. Och andra sånger vi kommer att höra till exempel i affärerna fram till Jul. De är ofta knutna till en annan självklarhet – berättelsen jag strax skall läsa. Och den berättelsen är en del i en stor berätelse som hör ihop med Jul, Påsk osv. Till berättelsen jag skall läsa hör också som något näst intill självklart den sång vi sjunger direkt efter det jag läst berättelsen – psalm 105. Var beredda på den.
Och så brukar man stå upp när man lyssnar till denhär berättelsen och sjunger 105.

Här läste jag evangelietexten för första söndagen i Advent och vi sjöng ”Hosianna”.
Sedan fortsatte jag:

I ett par undervisningsgrupper – inte Grundkursen – har man fått ett sådant här papper, det jag nu håller upp. Efter en tid började jag hitta pappren i mitt postfack. Skrivna på.
Papprets resonemanget var:
”Antag, utgå, från att det finns en Gud – jag tror det men alla kan utgå från det när de tänker.
Antag vidare att den Guden bryr sig om människor och deras situation.
Vad skull då vi ha att säga till denne Gud?”

Det blev intressanta tankar som jag kommer att fundera vidare kring nu.
Men då måste jag ju först läsa upp vad som står på det här bladet. Alltså: ”…????

Såhär långt kommen in mitt blogginläggsskrivande gick jag till min skolväska – jo, jag har en sådan – för att hämta bladet med elevens text så att den skulle bli rätt avskriven.
Hoppsan! Papiret är kvar på skolan!

I vart fall blev det som stod på bladet utgångspunkten för de fortsatta funderingarna om vad Gud anser och hur Gud valt att agera – oundvikligheter och självklarheter. Så sjöngs två verser på psalm 104 och vi bad en bön som en annan elev – inte heller en grundkursare – skrivit i en bok som finns i kapellet för böner och tankar. Och så till sist Vår Fader och Välsignelsen innan kören knöt ihop vår Adventstjuvstartsgudstjänst med sång.

---

*  Vid dessa gudstjänster är rummets alla 99 stolar vända östvart mot kapellets altare och Kristusbild. I andra sammanhang när rummet används som hörsal är vändningen västvart mot white-board och filmduk och åhörana har då Jesus i ryggen. En ”normalmöblering” är 30 röda stolar östvända för skolans dagliga andaktsliv och 69 gula västriktade redo för aulabruk. En gul stol är ohjälpligt trasig.