1350-1600
Tidigare har det förekommit att jag i blogginlägg bejämrat mig över min dåliga bokläsningsdisciplin. Bristen på struktur och karaktär gör att jag för lite läser vad jag borde läsa mer, alltså Bibeln, samtidigt som jag har flera andra böcker på gång med en 40 cm hög trave halv- eller tänktlästingar som följd – eventuell men sällsynt skönlitteratur oräknad.
Nu har ett lättbetongsblock - tegelsten är en för klent benämning - efter bland annat av sistlidna nattss sovsvårigheter skapad nattläsning kunnat förpassas till bokhyllans parkeringsplats för lästa värdesaker. Väl hemma från den resa vi gjorde kring midsommar fann jag i brevlådan band tre av den nya Sveriges historia som ges ut på Nordstedts förlag. Rubriken på detta inlägg anger tiden de drygt 600 sidorna omfattar och baksidestexten lyder:
I mitten av 1300-talet drabbades Sverige av den värsta katastrofen i landets historia. Minst en tredjedel, kanske hälften , av befolkningen utplånades när digerdöden svepte över riket1350. Såväl riddare som bonde dog och begravdes i all hast. ”Stora döden” blev den första av många pestepedemier som drog fram över Europa under senmedeltiden.
Mellan 1350 och 1420 sjönk folkmängden i Sverige med nästan två tredjedelar. Gårdar lämnades för fäfot, Åkrar lades öde, betesmarker bredde ut sig och kampen om rikets resurser hårdnade. Kungar, drottningar, fogdar, stormän, sjörövare och upproriska bönder kastades in i en våldsspiral som under vissa perioder urartade till ren anarki. Den dansk-norsk-svenska Kalmarunionen – ett storstilat försök att skapa ordning ur kaos – var en koloss på lerfötter.
Den senmedeltida politiska krisen kulminerade i början av1500-talet varefter en remarkabel återhämtning – både demografisk och politisk ägde rum. Uppmuntrade av Gustav Vasa röjde bönder skog för att få ny åkermark, jord som sedan lades under skatt.
Under senmedeltiden och Vasatiden kan vi för första gången i vår historia komma vanliga människor nära, både kvinnor och män. Vi kan se mördare och tjuvar rannsakas och bestraffas. Vi kan iaktta gillen och skrån, bypräster och krögare, legoknektar och universitetslärare, husfruar och pigor, med hjälp av det myller av dokument som finns bevarade.
Detta är en skildring av de långa linjerna mellan det sena 1300-talets och det tidiga 1600-talets samhälle betonas, med tonvikt på folkmängd, bondesamhälle och politisk kultur, en historia som inte lyfts fram tidigare. De stora historiska strukturerna speglas i enskilda individers öden – kungar, drottningar, ärkebiskopar, adelskvinnor och vanliga svenskar som drogs med i pesternas, krigens och det nya maktsamhällets konvulsioner.
Tredje delen av Sveriges historia skildras ett litet, fattigt land i Europas utkant som drabbades av omänskliga hemsökelser men likväl överlevde.
Givetvis läsvärd och lärorik!!
Rekommenderas liksom de tidigare volymerna som omnämnts här och här.
