förintelseminne
I senaste inlägget aviserade jag att jag ämnade återkomma med att berätta hur den 27:e januari högtidlighölls vid Älvsby folkhögskola. I detta inlägg återkommer jag. Alltså nu. Precis.
Under flera års tid har vi uppmärksammat Förintelsens minnesdag och vi är alltid samma två lärare på skolan som får huvudansvaret för det som skall hända och ske på årsdagen av att Röda armén befriade Auschwitz. Det vi två lärare har gemensamt är att vi var sitt år besökt just Auschwitz och varit där i ungefär en veckas tid tillsammans med ett antal ungdomar. Förutom bilder och inköpta prylar att visa har vi en erfarenhet ”under huden” som det känns angeläget att ta till vara – och få dela med sig av.
Hela skoldagen var vikt för saken och alla skolans elever var samlade i kapellet/hörsalen där
första lektion innebar presentation av förintelsen och bakgrunden till den genom en PowerPointare jag byggt av bilder jag själv tagit, scannat eller hämtat på nätet.
Andra och tredje lektion – mellan kaffe och lunch – var tänkt att innehålla spelfilmen Pianisten men en bandtuggande VHS-maskin gjorde att timmen mellan 11 och 12 i stället blev improviserad information, bikupearbete och diskussion.
Fjärde timmen – efter lunch – sågs ytterligare en film men nu av dokumentärt slag.
Sedan var dagen slut.
Kan tyckas vara mycket film och en hel del passivt tittande men blev ändå bra. Rejält med tid viks åt ämnet och fokus sätts på de mekanismer och attityder som ledde fram till utrotningen av judar och andra misshagliga människor. Och så diskussioner om hur sådana eller snarlika mekanismer fungerar idag, vilka som nu i vårt samhäller har eller får samma roll som judarna hade eller fick i Tredje riket – alltså marginaliserande syndabockar för allt skit och alla problem.
En sak till:
Förintelsens minnesdag kan lätt bli politiserad på olika sätt. Förra året – strax efter Gaza-kriget – funderades det utifrån Israels övervåld på att ställa in firandet i Luleå. Den tanken uppfattades dock – helt rätt – som att felaktigt politisera dagen och kritik hördes. Kritiken togs också emot och inställandet kom att ställas in och offren för förintelsen kom således att hedras i Luleå domkyrka.
Samtidigt politiserar andra dagen så att, förutom att de hedrar offren och värna tanken att judar (och alla folk) har rätt att existera, utnyttjar förintelsen till att försvara den nuvarande staten Israels nuvarande politik med ockupation, åtskillnadsbarriärer, markstölder osv.
Vi som fått ansvaret på Älvsby folkhögskola valde ingen av dessa vägar. Politiserade vi så var det i den riktningen att förintelsens minnesdag skulle motverka segregation, främlingsfientlighet och intolerans mot andra i vårt eget samhälle där vi ser ett tilltagande syndabockssyndrom riktat mot invandrare – främst muslimska men också andra. Att hedra förintelsens offer med den tanken är att låta deras oskyldiga lidande och död ge näring åt tolerans, försoning och liv i kvalitet och gemenskap – det människorna i Auschwitz förvägrades.
En till cirka 2 minuter lång film på min andra blogg visar bildspelet.
