stigstrombergsson

Tyst det är i huset…

Jodå! Tyst det är i huset fast det är långt efter midnatt råder. Tippe-tippe-tipptapp hörs inte alls. Inte ens som köldknäppar i fastigheten. Endast pappan är vaken när detta skriveri påbörjas. 

Julaftonen blev som jag antydde i förra inlägget en god afton. Givetvis tog det lång tid innan dan-före-dan-förberedelserna var klara. Till dessa hörde detta år en gemensam den-23e-middag med goda vänner och en hysterisk omgång av det presentrofferi som det så kallade Julklappsspelet innebär. I vart fall stöps det i säng vid 03-tiden på Julaftonsmorgonen och väckarklockan var då ställd på 9.

Julgröt på morgonen och – som brukligt – Julgudstjänst 11 i Älvsby näst intill fullsatta kyrka. Intressant församling på plats. Julbönen – eller Samlingen runt krubban som den kallas – är en utpräglad tre-generationers-gudstjänst med a lot of annars inte regelbundet kyrkbänksnötande människor på plats. I vart fall inte regelbundet kyrkbänksnötande i Älvsbyn. Gäst- och hemvändarfaktorn är stark och som sagt ofta tre generationer. Så var det ju också fordom när mina föräldrar kom för att fira jul med oss. Flera jular blev det i kyrkan jag, madammen och barnhögen mötte farmor och farfar och därmed inledde den för oss två i mellangenerationen ganska tuffa dagen.
I år var vi dock bara två generationer på plats men den tredje låg i vägens riktning då vi senare under eftermiddagen skulle ge oss på resa…

Hem efter gudstjänsten – fast förbi på mamma och pappas grav – för fika och utdelning av julklappar ej knutna till den unga familjen i Luleå. Högen av paket har minskat avsevärt jämfört med den tid barnen var små, mina föräldrar och bägge svärföräldrarna ännu var i livet och madammens syskon med respektive och barn böt klappar med varandra. Väl vetandes att minnet förstorar saker påstår jag ändå att paketberget då och då ville nå upp till nästan halva julgranshöjden. Så dock inte längre – tack och lov!

Så iväg till Luleå. Trafikkaoset media sysselsätter sig med förelåg inte. 17 minus och uppehållsväder är ju ingenting för ett tufft gäng norrbottningar. Rena shortsvädret, faktiskt.

Julaftonen blev sedan bara SÅ fin. Hattifnatten – alltså den äldre av sönerna och den tredje i barnahögen men numera mest benämnd Tyras fader – hade med sin fästmö och sambo – Tyras moder – inbjudit sina ”gamla familjer” till knytkalasjul i tvåan på Porsön. På ett listigt sätt hade den unga familjen lagt ut delar av matprojektet och annat på entreprenad och därtill fixat mycket själva. Den som var minst och inte begrep något var i centrum när gammelmorfar, gammelmor, vanlig mormor och morfar, farmor, farfar (alltså jag), två fastrar, en farbror och en morbror gästade fastigheten.
Läsare av min blogg och kännare av mig i övrigt vet att orden hos mig sällan tryter och att tunghäfta inte är min främsta egenskap. Ändå vill jag säga att glosor inte på långa vägar täcker de känslor och den stolthet jag har. Och glädje. Och allt. Tack Jonte och Helene!!

Vid 22 styrdes kosan västerut och knappa timmen senare var vi lyckligt hemma. Lite TV, lite pyssel med filmredigering – resultatet här – och bara lugn och ro gav kuddkontakt ett par timmar efter midnatt. Väckarklockans noll-sex-inställning för eventuell dagen-efter-dopparedagen-otta ignorerades sömnigt men strax efter ½8 kom TVn igång och nu efter 10 går reprisen. Bara jag och madammen är vakna. Tre vuxna barn sover.

Senare idag decimeras skaran något då Snorvan – den yngre av döttrarna – reser till Björkliden för att jobba. Och i morgon kommer Tyra med föräldrar för sin tredje julklappsutdelning. De kalasar i dagarna tre – några paket till den lilla igår, en del till och från dem alla idag hos sonsambons familj och i morgon motsvarigheten här.

Till sist: En julnattsmässa i går kväll säg 23.30 hade inte varit helt fel. Suttit fint – typ. Som en intätning av människoblivandet som ju julen bakom gröten, skinkan och lilla äppelbiten faktiskt handlar om. Inkarnation heter det där på finspråk. Handlar om att Gud blev människa och att vi i den människan – Jesus Kristus – ser, vet och förstår hur Gud är. Konkretiserades Gud så i Betlehem är ju en jul-natts-konkretisering av Jesus i bröd och vin en rimlig konsekvens.
Ska ta upp saken med kollegorna i församlingen…