stigstrombergsson

Jag har i tidigare inlägg halvt om halvt – OK: helt om helt! – ställt i utsikt att jag skall skriva lite med anledning av den pro-israeliska ”Bibel-utläggning” jag mött på till exempel pastorsbloggen som jag länkar till här till höger. Till att börja med vill jag då säga en viktig sak så att detta inlägg uppfattas på rätt sätt.

Inlägget handlar om Bibeltolkning – inte främst om konflikten Palestina-Israel. Det kan vara svårt att uppfatta den skillnaden då inlägg om situationen i Mellanöstern och Jerusalem både är startpunkt och får ge exempel i resonemanget. Men det är alltså Bibeltolkning och principer för Bibeltolkning det nu gäller. Och utifrån det kommer jag på slutet att motivera mitt synsätt på situationen idag.

Först av allt, för att försöka vara juste, vill jag kortfattat beskriva den Bibeltolkning jag kallar Bibelvidrig på det sätt jag uppfattar den. Det goda i den är att man ser Bibeln som Guds Ord. Det dåliga är att man inte skiljer Gudsord från Gudsord på det sätt Bibeln själv gör – jag återkommer till detta – utan förefaller behandla allt det man tycker säger en något som uttalanden från Gud oberoende av sammanhang eller fullständighet.

Ett exempel på sådant – nu kommer exempel från dagslägesdiskussioner men det är som sagt tolkningsprincipen jag nu dryftar – är att lyfta Bibelställen om Jerusalem ur Gamla testamentet och utan motiv bara flytta in dem i dagsläget. När man då dessutom till exempel räknar antalet ställen och gör additionsvolymen till intäkt för att ett odelat Jerusalem idag skall vara Israels huvudstad, och påstår eller antyder att det är sagt i Guds ord att det skall vara så, är man faktiskt rejält ute och cyklar.

Vidare: När detta görs – för att nämna en mindre märklighet – är det bara Gammaltestamentliga ställen som talar om välsignelse över Jerusalem man plockar fram. Alla domsord som i samma och andra Bibelböcker finns över staden, landet och folket hoppas av någon anledning över. Varför? Vilken tolkningsprincip ligger bakom det tilltaget? Inte kan det väl vara så att man i stället för att läsa ur Bibeln snarare läser in i Bibeln egna förhoppningar, sympatier och fantasier. Typ. Och alltså under sken av att läsa hela Bibeln som Guds Ord ändå väljer ut det som smakar bäst i den egna munnen, gillas av det sammanhang man befinner sig i i en gemensam känsla av att var icke politiskt korrekta kärringar mot strömmen.

Nu kommer dock mitt påstående:
För att Bibeln är Guds ord är det viktigt med tolkningen så Bibeln inte vantolkas, Guds ord vanhedras eller tas till intäkt för orättfärdigeter - vilket i historien ofta hänt och händer.
Allt Guds ord i Bibeln är inte lika aktuellt Guds ord!!
I Bibeln själv finns denna rangskillnad.

Hebreerbrevets (skriver sannolikt på 60-talet) och inleder med att rangordna Gudsorden: Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son...* . Här är det tydligt – och utifrån brevet i övrigt inte minst – att författaren tänker sig en acceleration typ: På samma sätt som Sonen Jesus är vassare än tjänaren Moses (och alla profeter) är Jesu Ord vassare än föregångarnas utsagor.
Matteus berättar i sitt evangelium om samma synsätt när han berättar att Jesus sa: Ni har hört att det är sagt till fäderna:..... Men jag säger er: …. .**
Och Johannes blir mitt tredje vittne om uppenbarelseaccelerationen då han vittnar i sitt evangelium: Ty lagen gavs genom Mose, men – kan också översättas med och – nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss. ***

En god Bibeltolkning behöver ha denna uppenbarelseacceleration som en av sina tolknings-principer mer än att stereotypt räkna hur många gånger en glosa förekommer och sedan plocka bland citaten. Således främst ett historiskt betraktelsesätt: Det är Bibeln eget synsätt. Det var också det synsätt som präglade den första kristna kyrkan när den beslöt sig för vilka skrifter som skulle vara norm, rättesnöre och vägledning.**** Resultatet blev de böcker som ingår i Bibel 2000.

Om jag då tar Mellanöstern och Jerusalem som exempel och tillämpar Bibeln och fornkyrkans historiska Bibelläsning får jag oerhört lite som kan syfta på någon form av Gudsvilja i den nuvarande situationen av år 2010. Jag får en hel del om moralen men knappast något om politiken.

Om själva Jerusalem – alltså det jordiska – står nämligen i Nya testamentet enbart sådant som handlar om vad som hände där med Jesus, Petrus med flera och att Jesus förutsäger att staden skall förstöras och templet raseras. Den historiepåläste vet att de Jesusorden uppfylldes år 70. Om det jordiska Jerusalems karaktär av huvudstad i ett nationellt Israel finns alltså inget i Nya testamentet. Visserligen talas om ett nytt himmelskt Jerusalem men när den staden etableras på jorden är det ett direkt ingripande från Gud och inget som människor proklamerar.

Som kristen med Bibeln som auktoritet kan jag inte plocka ställen ur Gamla testamentet och tillämpa dem på situationer av idag utan att se dem igenom den senare uppenbarelsen genom Jesus och hans apostlar. De smärre Gudsorden måste alltså förstås utifrån de större och när jag gör så får det givetvis konsekvenser också för till exempel politiska ställningstaganden, arbetsmetoder och liknande.

Utifrån Jesus som exempel – både vad Han sa och hur Han agerade – kan jag därför inte begripa annat än att jag har att som Han gjorde verka för Sanning om försyndelser, Rättvisa för drabbade, Försoning mellan motståndare och Fred för en gemensam framtid också i det land och i de städer Jesus vistades i under sitt jordeliv. Murar, terrorbombningar, självmordskandidater, markstölder, våld, raketer, blockader, trakasserier och annat sådant kan jag därför omöjligt se som av Gud välsignade vägar eller metoder - oberoende av vem som använder dem. Att utifrån Guds ord eventuellt legitimera eller försvara sådant kan jag inte annat än rubricera som Bibelvidrigt. Och utifrån samma Bibel blir varje ansats till att Sanningen kommer fram, Rättvisan skipas, Försoning sker och Freden skapas värd att stödja – vem som än ligger bakom.

I dagens rådande läge på marken har Israel alla favörer. Landets stora maktövertag har inneburit att man hela tiden kunnat flytta fram sina positioner på andras bekostnad. Alla parter är halstarriga och prestigefyllda men den starka partens halstarrighet är idag det största hindret för att området skall nå fred. Och därför gråter Jesus ännu över Jerusalem.

---

* Hebreerbrevet kap1 vers 1-2.
** Matteus evangelium kap 5 verserna 21, 27, 31, 33, 38 och 43.
*** Johannes evangelium kap1 vers17-18.
**** Den processen behöver inte berättas nu men kallas kanon-bildning och är gräsligt intressant.