stigstrombergsson

Den kristna Kyrkan - med stort K - drivs av tanken att Gud kommunicerar med oss människor. I detta är Gud alltså grundförutsättningen och utgångspunkten man tagit och tar för helt självklar. Kyrkan har envetet från sin första start och genom sin historia förfäktat detta.

Judendomen har i princip samma tanke men stannar så att säga tidigare med det vi kallar Gamla testamentet som auktoritet och Talmud som tolkning.
Islam resonerar också likadant men har jämfört med Kyrkan också en senare uppenbarelse genom profeten Muhammed på 600-talet. För de tre religionerna är det gemensamma att Gud vill kommunicera med oss människor och är grundförutsättningen och utgångspunkten för all teologi - alltså all lära om Gud.

Redan här blir det dags för ett sidospår:

Det finns nuförtiden tankegångar där detta inte verkar lika självklart. Ibland kan man höra och läsa resonemang som rör sig med ordvändningar som det begrepp som vi kallar Gud och liknande. Sättet man resonerar på gör att ordet Gud vill till att bli mer en tankekonstruktion hos oss själva i stället för en specifik någon som man kan ha en relation till. Om en klassisk kristen variant på ett filosofi-citat skulle kunna vara: Gud tänker, alltså finns jag till skulle en lätt travesti på samma citat kunna sammanfatta den tanken som: Jag tänker, alltså finns Gud till*.

Sedan finns det andra "tänkare" - också inom den kristna Kyrkan - som tänker tankar där en gud inte kan tänkas som någon existerande att alls tro på utan önskar en kristendom med som kommit förbi gudstron och ägnar sig åt goda insatser i medelklassig filantropiska anda**.

Men detta var som sagt ett sidospår..

Gud kommunicerar alltså med oss människor och har genom historien avslöjat sig själv successivt. I Guds kommunikation - uppenbarelsen - har det alltså skett en evolution. Före år 96 säger Hebreerbrevets författare detta med orden: Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son***. Matteus visar på samma stegvisa uppenbarelse när han berättar att Jesus själv flera gånger sa: Ni har hört att de är sagt till fäderna.... Men jag säger er...****. Johannes ger på 90-talet sin summering i samma anda: Ty lagen gavs genom Mose, men - eller och - nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Sedan fortsätter han: Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss*****.

Detta var tre Bibelexempel på insikten att uppenbarelsen, Guds självavslöjande, skett stegvis och genomgått en evolution - typ. De visar dessutom att Jesus Kristus är Guds självavslöjandes höjd- och slutpunkt.

Detta faktum - visat med andra Bibelställen än de jag här anfört - är grundbulten i resonemanget den anglikanske prästen Stifan Ateek för i sin bok Justice and only Justice - A Palestinian Theology of Liberation******.

Gud sådan Gud visar sig i Kristus och genom historien
är utgångspunkten när Ateek söker formulera en teologi för kristna i Palestina. Han låter insikten om Gud som rättfärdig, barmhärtig, medkännande och älskande och som vill rättvisa och upprättelse för de svaga - i Bibeln nämnda som änkor, faderlösa, fattiga och främlingar - möta den situation som palestinska kristna lever i efter fördrivningen 1948 och ockupationen i samband med sexdagarskriget 1967. Den gode Ateek är inte helt enkel i sitt resonemang. Men tankeväckande och fruktansvärt avslöjande bland annat när det gäller den gudsvanställande och politiserade "Bibeltolkning" man kan möta i västvärldens så kallade kristna Sionism .

Hur Gud genom Kristus visar sig vara blir alltså vad Ateek menar kan ge palestinska kristna hopp i den situation av fördrivning, särlagstiftning och ockupation som de lever under tillsammans med sina muslimska landsmän.

Ickevåld utifrån Jesus exempel
blir den metod han som kristen förespråkar för att nå upprättelse, rättvisa, säkerhet och fred i ett Palestina/Israel där judar och palestinier delar landet. Delar betyder hos honom dela med, inte dela upp.

Justice and only Justice - A Palestinian Theology of Liberation är dock utgiven 1989 och därmed 20 år gammal. Det betyder att utvecklingen de sista 20 åren inte finns med i hans berättelse. Av den anledningen fattar jag nu en andra bok av samme författare: A Palestinian Christian Cry for Reconciliation. Den är utgiven förra året och tar vid där den förra slutade. Är den lika grundlig i sitt resonemang väntar mig ytterligare en läsupplevelse - en upplevelse jag rekommenderar var och en som vill se, tänka och söka förstå vad som tilldrar sig i det område av världen vi kallar Det Heliga Landet.

Ateek är idag verksam vid Sabeel Ecumenical Liberation Theology Center. Han är givetvis omdiskuterad. Googlar man på hans namn och på Wikipedia läser om honom och institutet får man en noggrant uppställd lista på invändningar som riktas mot honom samt rena anklagelser. Noga har jag inte läst alla dessa men att Justice and only Justice skulle vara antisemitisk är så dumt att det bara inte är sant!

På lättläst skandinaviska finns Skandinavian friends of Sabeel för mer information.

---

*  Jag är inte till 100% säker på att jag fattat förre ärkebiskopen K G Hammar rätt men tycker att han liksom drar i den riktningen.

**  Amerikanen Spong - om jag fattat honom rätt - kan representera denna syn.

***  Hebreerbrevet kapitel 1 verserna 1-2,

****  Matteus evangelium kapitel 5 verserna 21-22, 27-28, 31-32, 33-34, 38-39, 43-44.

*****  Johannes evangelium kapitel 1 verserna 17-18,

******  Ateek argumenterar dock företrädesvis med citat ur de Hebreiska skrifterna, alltså det vi kallar Gamla testamentet. Att han gör så är för att de skrifterna är auktoriteter både för kristna och judar och kan därför fungera som underlag för gemensam eftertanke och teologi.