stigstrombergsson

Tobbe Lindahl gav genom ett par kommentarer till förra inlägget ett par funderingsfrågeställningar han önskade att jag skulle svara på. Funderingarna gällde den generella frågan om hur man ser på profetiors uppfyllelse samt vad jag (ungefär) kallat "mellanlandningstokning" och "fundamentalistisk" åter-användnings- eller direkttolkning. För säkerhets skull repeterar jag Tobbes exakta formuleringar.

Fråga 1

Tror du att ALLA gammalttestamentliga profetior är helt uppfyllda genom

a) det som sker redan under GT:s tid, tex uttåget ur Egypten och återvändandet från exilen

b) genom Jesus, dvs i de händelser som sker fr o m Gabriels besök hos Sackarias t o m Pingstdagen.

Fråga 2

Tror du att det finns (eller är du åtminstone öppen för möjligheten att det finns)gammaltestamentliga profetior som har sin uppfyllelse under kyrkans tid dvs under tiden fr o m dagen efter pingstdagen fram till (och med) Herrens återkomst så att dom antingen

a) redan haft sin uppfyllelse - för länge sedan eller för halvlänge sedan eller relativt nyligen

b) håller på att uppfyllas just nu - en del kan redan vara uppfyllt medan annat är på väg eller kommer

c) ännu väntar på sin uppfyllelse i framtiden, nära eller långt borta

Som rubriken antyder är mitt svar JA på bägge frågorna:

Givetvis kan det verka en aning sinnesslött men jag tror ändå att det är närmast hur jag fattat det. Innan jag går in i detaljer vill jag dock först orda något om profetior och profeter i allmänhet och det jag skriver har sin tillämpning både på vad Guds säger genom Gamla testamentets profeter samt profeter i senare tid. Och nutid. Och lite krångligt kan det verka. Jag tror det är såhär:

En profet förmedlar Guds ord/vilja/åsikt till sin samtid om samtidens situation. Detta är det första och grundläggande nivån och exempel finns i parti och minut i både Gamla och Nya testamentet. Så gormar till exempel Amos om den sociala misären i Nord-riket på 700-talet före Kristus och Jeremia bär budskap till Jerusalem innan staden faller för Babylonierna.

En profet förmedlar Guds ord/vilja/åsikt till sin samtid om samtidens nära framtid. De exemplen är också legio och många gånger får de budskapen i Gamla testamentet formen om ni inte bättrar er så går det åt pipsvängen - typ. Eller: Gud kommer att hjälpa er i den miserabla situation ni befinner er i - snart.

I detta stycke blir profeten lite av en framtidsförutsägare - för sin samtids nära framtid.

Dessa två aspekter är det grundläggande för profetia som alltså rör sig om Guds tilltal till de människor som profeten tilltalar. Till detta kan sägas att själva profeten i sig av sin samtid ofta uppfattas som en ganska kufisk figur, en som avviker på många sätt. Dels är han eller hon sällan lierad med makten i det samhället eller subkultur han eller hon vistas i och skulle så vara är ändå profeten något av en sten i skon för dem som styr och ställer eller på andra sätt anger tonen. Natan, Amos, Elia och Jesaja kan vara exempel på sådana kufar som i ord och åthävor framstår som enstöriga ganska udda gnällspikar. Med detta vill jag inte säga att alla kufar är profeter men jag tror att alla profeter hålls för kufar av sin samtid.

Dock: vidare i listningen:

En profet förmedlar Guds ord/vilja/åsikt till sin samtid om samtidens avlägsna framtid skulle kunna vara en tredje nivå men formuleras det så blir det lite meningslöst. Ett budskap om vad som skall hända om låt oss säga 700 år blir ju för dem som hör det ganska ointressant ock knappast värt att minnas. Därför skriver jag om denna min tredje krånglighet till:

En profet förmedlar Guds ord/vilja/åsikt till framtiden om framtidens samtid. Så uppfattar helt klart författare till skrifter i Nya testamentet saken då de till exempel förstår att det är i deras tid som Immanuelsprofetian från Jesaja fick (ytterligare) en uppfyllelse i Jesus - förutom den den rimligen fått redan på Jesajas tid. Detta är en viktig nivå som visar att profetiorna från fordom mycket väl och i stor utsträckning har en mening (till) som efterlevande generationer kan se långt senare. I och med detta förstärks onekligen insikten att profeterna förutom att vara Guds språkrör i sin samtid också förutsäger saker för framtiden.

En profet förmedlar Guds ord/vilja/åsikt till framtiden om framtidens nära framtid. Så sker när senare generationer i motsvarande situationer återanvänder de bevarade gamla profetorden och tänker: Tyckte Gud si då tycker Gud rimligen så också nu! Så om vi inte bättrar oss går det åt pipsvängen - typ. Eller: Om det gick väl då finns det hopp nu.

Om en profet förmedlar Guds ord/vilja/åsikt till framtiden om framtidens avlägsna framtid vette katten. Alltså om till exempel profeten Hesekiel på 500-talet före Kristus har något att säga oss om hur det kommer att bli på 2600-talet. Skulle så vara är det ändå i praktiken ganska ointressant eftersom ingen som läser detta rimligen kan räkna med att hänga kvar i 600 år till.

Utifrån allt detta drar jag slutsatsen att vi mer skall söka se och tillämpa vad Gud genom tidigare och samtida profeter har att säga oss nu om de situationer vi befinner oss i nu än se på hur de eventuellt spår framtiden. Dessutom bör vi nog särskilt ge akt på de röster eller personer som verkar lite kufiska och som inte säger det som är välkommet för makten i det samhälle eller den subkultur vi råkar ha vår hemvist i.

Så till Tobbes frågor mer exakt:

På Fråga 1 svarar jag JA. Paulus säger I honom (Jesus) har alla Guds löften fått sitt Ja.

Jag tror att det är viktigt att hålla fast vid detta och betona Jesus som Bibelns kärna och stjärna som uppfyller, kompletterar, modifierar och till och med korrigerar de tidigare profeterna. Då Jesus är Guds tydligaste självavslöjande blir han den lins genom vilken vi har att se både de gamla och eventuellt nya budskap och tankar vi ställs inför. Stämmer detta med Jesus sätt att vara och lära? är den fråga vi behöver ha med oss både vad gäller trons innehåll och etiken.

Fråga 2 besvarar jag också med JA. Man kan ju aldrig så noga veta. Jag håller det dessutom för troligt att det är så men det är i sanning inte lätt att urskilja. Ser man i Kyrkans liv eller i vår tid uppfyllelser av gamla profetior är det dock viktigt att pröva också dem, att "sålla" det man (tycker att man) ser utifrån filtret: Stämmer detta med Jesus och det Jesus åstadkom? Sett så kan till exempel förtryck eller byggande av murar rimligen inte vara ett Gudi behagligt skeende eftersom Jesus kom för att ge de förtrycka frihet och bryta ner skiljemurar mellan judar och ickejudar.

Till sist: Att profetord uppfylls är - menar jag - då något som mer faller över en än något man kan räkna eller spekulera fram. I detta tror jag dessutom att det är en poäng att inte behandla och förstå Bibelns apokalyptiska böcker är en speciell litterär genre - Uppenbarelseboken, Daniel och delar av en del andra - på samma sätt som man behandlar och söker första den profetiska litteraturen.

Fast om detta kanske jag skriver någon annan gång...