bbb – bloggens bitvisa besked
Igår kväll talade jag i telefon med en kamrat som tillhör dem som följer mina bloggskriverier. Det är fräscht att snacka med honom eftersom han inte är lika insyltat i olika kyrkliga sammanhang som jag själv är - och som åtminstone några, kanske flera av mina läsare är.
Tycker du illa om Svenska kyrkan, Stig? sporde kamraten.
Bloggen ger som det intrycket ibland. fortsatte han.
Vårt samtal om frågan i telefon redogör jag inte för här men frågan fortsatte att gnaga i bakhuvudet senare under kvällen. Kombinerad med funderingar om vilken bild skriverier på en blogg ger. Och att man faktiskt skulle kunna formulera den situation som gäller som bbb - bloggens bitvisa besked. Alltså att mitt skrivande inte ger läsaren en fullständig eller allsidig bild. Utifrån samma tanke har jag vid ett tidigare tillfälle filosoferat över bloggeriets villkor i inlägget hur man ter sig - och beter sig - orsakat av ett samtal med en annan vän. Nu ordar jag inte mer om just den saken nu utan återvänder till kamratens grundfråga:
Tycker du illa om Svenska kyrkan, Stig?
NejNejNejNejNejNejNej!!
Det gör jag inte!!
Tvärtom!!
Visst finns det saker och ting i Svenska kyrkan jag tycker mindre bra om och är kritisk till. Till och med mycket kritisk. Och att det saknas saker och ting i Svenska kyrkan kan jag också kritisera. Och jag kan beklaga en del utvecklingslinjer. Men inte tycker jag illa om henne som sådan och i sig!! Icke!! Nävver!! Varför skulle jag det?
Och dessutom - vad skulle alternativet vara?
Tvärtom högaktar jag Svenska kyrkan. Älskar henne rentav. Och vill vara lojal mot henne. Trots hennes och trots mina brister. Över hela vårt land är hon nämligen en kyrka som envist håller fast vid vad som är den kristna trons centrum och vad som är den kristna Kyrkans uppdrag i världen.
Kärnan
Vad är det kristna budskapets kärna?
Att vi skall älska varandra! brukar ofta svaret bli. Hos folk i allmänhet men också (!) från en del företrädare för kyrkan.
Nu är det svaret fel!! Och bakvänt!! Inte så att det skulle vara fel eller bakvänt att vi skall älska våra medmänniskor. Men det blir fel och bakvänt när det sägs vara kärnan. Rättvänt är det dock en följd av kärnan.
Nu, read my lips: den innersta kärnan i kristen tro är inte att vi skall älska Gud eller varandra utan att Gud älskar oss och sände sin Son som genom sitt liv, sitt lidande, sin död och sin uppståndelse på ett avgörande sätt kopplade ihop Gud och oss.
Där är kärnan: Guds kärlek - i och genom Jesus! Som lever!*
Dopet
Att döpas är att gå in i hopkopplingen, att få del av den nya förbindelsen, Jesus skapat. I Dopet länkas Gud och människa ihop, den som döps får förlåtelse och Helig Ande som gåva. Så säger i alla fall Jesus-vännen Petrus i Bibelboken Apostlagärningarnas andra kapitel: omvänd er och låt er döpas till syndernas förlåtelse så får ni den Helige Ande som gåva,... Och för säkerhets skull fortsätter han efter ett komma-tecken: ...ty er gäller löftet, er och era barn...
Det är utifrån detta som Svenska kyrkan ihärdigt och uthålligt döper unga och vuxna som inte tidigare döps. Hon döper också de döptas barn när föräldrar så önskar. Alltså precis som i Apostlagärningarna. Visst kan man fundera om de familjer där dop sker har kläm på innebörden. Dock har kyrkan kläm. Och utför sitt uppdrag att döpa. För detta högaktar jag henne.
Förlåtelsen
... syndernas förlåtelse skall förkunnas med början i Jerusalem...till jordens yttersta gräns.
Så står det på ett annat ställe i samma Bibelbok. Och det sker i och genom Svenska kyrkan som praktiskt taget varje söndag förkunnar - ger - syndernas förlåtelse i alla kyrkor över hela landet. Det sker när prästerna säger: Till dig som ber om dina synders förlåtelse säger jag på Jesu Kristi uppdrag: Dina synder är förlåtna! I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.
Det kärnuppdraget - att ge förlåtelse - håller kyrkan fast vid. Envist. Konservativt. Troget. För detta högaktar jag henne.
Ordet
Jesus, hans person och betydelse, skall omtalas till dess han kommer tillbaka. Varje söndag i näst intill varje kyrka läser man ur den stora berättelsen om Jesus - Evangelierna. Och ur vägledningar med anledning av det Jesus gjort - Nya testamentets brev - samt från berättelserna om vägen fram till Jesus - Gamla testamentet.** Alltså tre Bibelavsnitt utifrån ett system som om man firar gudstjänst varje vecka har man efter 3 år hört det mesta ur evangelierna, mycket ur breven och en hel del ur Gamla testamentet. Detta kyrkans envisa fasthållade vid Guds Ord högaktar jag henne för.
Stoppar här. Återkommer senare med fler anledningar att älska Svenska kyrkan.
Kommentera gärna!
* Jesus har uppstått från de döda. Altartavlan från Älvsby kyrka - bilden - berättar detta.
** Och efter texterna sedan en utläggning som goda dagar förklarar och tillämpar det lästa, dåliga dagar kan hoppas över.
Ja och Amen.
Inlägget i sig är en predikan, som en daglig manna i öknen.
En undran, som jag haft ett tag: När vi nu med 3 års cykler återkommer till samma texter på nytt, kan det inte vara behov att någon gång läsa och predika från någon av de böcker som normalt inte läses?
Jag hörde en otrolig spännande och gripande utläggning om Esters bok en gång av Karl-Göran Wälivaara.
Läs gärna denna bok, men den är inte alldeles lätt att ta till sig och förstå vad den har i Bibeln att göra.
"Amen!" säger även jag!
Jag tycker det är oerhört viktigt att vi, precis som du gör, lyfter fram de positiva, bra sakerna som finns inom Svenska kyrkan. Annars har vi ju så lätt för att bara prata om det som är fel och negativt...
