stigstrombergsson

Anledningen till detta inlägg står att finna i vad tidningar förtäljer – därav bilden. Innan jag tar mig till sak är det då på sin plats med ett långt och säkert av flera anse totalt oviktigt snack om något till synes helt annat.

För ganska många år sedan kom vårt villaboende att gå i sniffandets tecken. Huset vi bebor är en suterrängkåk där halva undervåningen - med förråd, tvättstuga och bastu samt en liten toa - är ingrävd i backen medan halva undervånningen är ovan jord. I sagda förråd hade någon tidigare ägare lagt en heltäckande plastmatta på betonggolvet och när madammen i mitt liv tappade strykjärnet började vatten sippra upp den det då uppkomna matthålet. Detta innebar Ut med plasticken!! och Fram med trasan!! för att torka upp flera års ackumulerad underifrånkommande källarfukt. Tio liter senare vidtog luftning och under den då strax infallna sommaren minskade golvets fuktblommor stadigt eftersom den dumt lagda fuktspärren inte längre fanns. Av dett drog vi slutsatsen att utdunstningen var större än den insippring som alltid i någon mån kan drabba betongbottnar.

Bäddat för Frid och fröjd, alltså - förutom att golvet var fult!

Ha!! Tro det!!

Ett par tre år senare sade hustrun oftare och oftare: Jag tycker det luktar fukt i lillrummet nere! åsyftade det mindre av undervåningens icke in i backen ingrävda rum. Uppmanad därtill sniffade jag också i rummet och kände (givetvis) ingenting. Samtalsämnet återkom vid ett antal tillfällen under något års tid och vid upprepade sniffanden kände jag (givetvis) inte ett dugg och bedömde stillsamt madammens näsa vara av överkänslig typ.

Samtal med andra villaägare gav att det är icke ett helt ovanligt förhållandet att damnäsor mer än herrtrynen känner lukter som innebär att herrar utifrån traditionella könsroller ställs inför uppdrag att riva upp golv eller kolla trossbottnar eller på annat vis spendera tid och kraft för att åtgärda orsaker till lukter de själva inte känner. Eller vill känna. Noterande detta mönster drabbades jag av misstanken att det kanske förelåg någon typ av medveten selektiv nästäppa hos mig och andra presumtiva amatörsnickare. Eller rentav en djup psykologisk bortträngning av faktorer som verkar vara dåliga nyheter och kan ge besvärligt extrajobb och nödvändiga förändringar i boendestrukturen.

Hursomhelst var golven nere nötta av ihärdigt spring och fyra barns BobyCarande och när det på grund av slitaget hursomhelst skulle bytas golv visade det sig att madammen hade haft rätt hela tiden. Lätt fukt hade (naturligt?) kapilärsugits upp genom betongsulan in i sandlagret under isoleringen under spånskivan under korkmattan*.
Riva hela skiten! Ut med golvet och sanden! In med hantverksexpertis för att bygga om golvet med undergolvventilation och annat finessande samt klinker och golvvärme i det tidigare nämnda förrådet. Allt detta i ett hus om 4 rum** och kök bebott av två vuxna och fyra barn och då i december månad. Och mitt i allt som lök på laxen morfar och mormor på besök. Klockan 16.00 den 23:e december slog siste snickaren in sista spiken och sedan barnen somnat i stor golvsyskonbädd omvandlades byggarbetsplatsen genom träget föräldraarbete*** till julpyntad fastighet. Vid 04-tiden på julaftonsmorgonen var det klart.

Varför berättar jag detta??

Svar:
Historien är lärorik vad gäller förhållanden mellan iakttagna problemsymtom (=lukten), obser-vatörers klarnäsenhet (=fruns), motviljan hos en del med ansvar (=jag), det reella problemet (=fukt) och de nödvändiga åtgärderna (=riv&bygg).
Historien kan tillämpas på innehållet i en artikel i dagens Lokala Världsblad men som (ännu) inte går att läsa på nätet. Är man mer sakralt inriktad finns denna liknande artikel i Kyrkans tidning eller för all del detta inlägg på Dag Sandahls blogg.

Fredagens Lokala Världsblad innehöll i fredags en bra krönika om pandemin FaceBook samt en liten notis kring bibelanvändning. Delar helt krönikörens känsla kring FaceBook!

---

*  Arrangemanget kallas - ironiskt nog - flytande golv.
**  Två av sovrummen alltså på nedre plan.
***  Morfar och mormor hade veckan innan rest hem för att där fira jul med bland andra barnens kusiner. Farfar och farmor julade hos oss.