stigstrombergsson

Två små reflexioner ligger skvalpande i min sommarlovande hjärna. Minst två. I alla fall blir det två saker jag berör i detta inlägg tisdag förmiddag.

Med en knall försvann hettan.

Eller snarare var det en serie knallar under gårdagen. Pang, bom, dunder och blinkande lampor. Och så regn. Och jag menar REGN! Totalskval av en intensitet som den genomtorra marken inte hann suga upp. I alla fall inte direkt. Och så ett stilla regn i natt.

Genom allt detta har temperaturen fallit med 10 grader jämfört med i förrgår och är nu strax under +20. Känns svalt fast det egentligen ändå är varmt. Har kroppens termostat varit inställd på +28 i en vecka blir ju 19,5 svalt men har det varit +12 blir ju knappt 20 rena värmeböljan. Hur varmt man upplever att det är beror alltså på både yttertemperaturen och en själv. Min upplevelse och åsikt styr vad jag upplever.

Denna väderrelaterade djupa slutsats tar jag nu med mig in i nästa fundering.

Tonläget på en del bloggar jag klickat runt på gör mig förbryllad och missmodig. För säkerhets skull säger jag att det inte rör sig om bloggar jag här till höger en bit ned länkar till. Mina bloggkamrater må ha blandade och olika åsikter men de skriver och resonerar (för det mesta) i ett tydligt men gott tonfall. Men på andra håll är det vojvojvoj.

Nu menar jag givetvis inte heller det bloggbrus som bara handlar om skor, fylla och engångssex. Sådana bloggar läser jag inte och begriper inte varför andra gör det - eller skriver dem. Jag menar inte heller det flöde av korta snabba notiser på Fäjsbåck om att man kommit hem, dammsugit eller ska ut och cykla. Jag har också en plats på Fäjsbåck men skriver där ytterligt sällan. Tittar dock in en gång varje dag - i snitt - men funderar mer och mer på om jag inte skall stänga min närvaro där. Eller så skulle jag ta mig en intensivvecka och varje dag skriva 15 korta snabba notiser om vad jag gör och tänker.

Nej, det tonläge jag funderar över är det som finns på en del "kristna" bloggar när de skriver om konflikten Israel-Palestina - och ibland andra ämnen. Att jag satte klösmärken - "" - runt kristna betyder inte att jag ifrågasätter om skrivarnas är kristna men kristligheten i tonläge och hur man skriver om och till andra lämnar en del övrigt att önska.

När till exempel Lars Ohly prisar den moderate utrikesministern för hans protester mot att Israel i strid mot folkrätten låter egna innevånare flytta in på ockuperad mark kallas Ohly både här och där för antisemit. Och andra - till exempel Egon Berglund på hans blogg mina minsta bröder - hälsas i kommentarer och annat med fraser som du och dina vänner i Hamas. Fast Berglund aldrig skrivit att han gillar Hamas.

Och detta är ju ändå milt. Många gånger och på många platser - jag länkar inte till det vämjeliga - beskrivs palestinska medmänniskor på ett mycket nedlåtande, rentav demoniserande sätt, då man i "kristet"-sionistiskt anda jublar över Israels sätt att agera i konflikten. Eller envist upprepar gamla lögner som att Fatah (PLO) vill kasta alla judar i havet, att araben i gemen gillar Hitler osv.

Åsikter får man naturligtvis ha. Och slagord också. Men det hat eller åtminstone den totala brist på medkänsla som jag tycker mig märka anser jag är en dålig frukt, ett dåligt sätt att följa honom som inte hånade sina motståndare, inte ens sina bödlar - Jesus alltså.

Fast det kan ju bero att jag vuxit upp och sökt leva i en temperatur av respekt för både mina medmänniskor och för Sanningen - Jesus alltså.