stigstrombergsson

Att åka tvärs genom hela landet på exegetisk dag kan verka lite överspänt. Ändå var det vad jag gjorde den sista skälvande måndagen i september. I inlägget mail om planer aviserade jag att något var på gång.

Söndag eftermiddag bordade jag således tåget för att transporteras till Uppsala. Tidigare under efterniddagen hade jag googlat på förläsarnas namn och hittat en del intressant material. Jag laddade ner ett MP3-formaterat föredrag vilket placerades i madammens lilla avlyssningsutrustning med planen att lyssna på det under resan ner. Jag somnade från det två gånger. Jag fann också en artikel där en av föredragshållarna reder ut begreppen - som han ser dem kring det ledarskap som syskon, kusiner och andra anförvanter till Jesus utövade i den urkristna församlingen i Palestina och östvart. Intressant.

06.15 om måndagsmorgonen rullade tåget in i staden och det vara bara att kliva av. Klipsk som jag är trampade jag in på ett hotell och frågade om en ankommen tågresenär kunde köpa sig en hotellfrukost. Givetvis gick det bra och två flugor blev med det på smällen eller hur det nu heter. En fluga var att jag hade någonstans att sitta, ta det lugnt och läsa åtminstone hälften av den tid som behövde fördrivas innan den exegetiska dagen skulle börja. Den andra på-smällen-flugan var att jag kunde hotellfrukostäta magen från ryggen för att kunna bida hela dagen.

Rejält kaffeinhinkad spatserade jag mot universitetet där allt skulle gå av stapeln. Under den morgonpromenaden hann jag flash-backa 35 år genom att titta på studentskor. Givetvis menar jag nu inte olika typer av fotbeklädnader - student-skor - utan fastmer kvinnliga studenter. Studentiskor skulle kunna fungera som en synonym femininumform av student men risken med den nyordbildningen är att man bara skulle uppfatta den studeranden som icke barfota - student-i-skor.  Vara hur det vara vill med hur töserna skall benämnas så innebar promenaden ett återfall till beteendet för 35 år sedan. När det dåförtiden promenerades for ju ögonen ihärdigt efter just jämnåriga studentskor. Så småningom låste sig då siktet på en speciell studentska som, vad det visat sig, kom att bli madammen i mitt liv.

Dock - lite tjugoårig kände jag mig faktiskt under morgonpromenaden.

Såhär långt kommen torde läsaren börja undra vad detta inlägg egentligen handlar om.

Skulle det inte vara något om en exegetisk dag?

Och så dravlas det om tider, frukostar, MP3-spelare och tjejer?

Vad är det här? Ful gubbe på utflykt??

Lugn! Bara lugn! Hinner jag inte till kärnan i detta inlägg kommer jag väl dit i nästa.

En timme innan start - alltså 08.15 - nådde jag universitetets sal IX där den exegetiska dagen, arrangerad av Svenska Exegetiska Sällskapet vars logotyp pryder detta inlägg, skulle gå av stapeln. Jag var först. Vad det led fram inemot 9-draget började folk troppa in. 80-90 personer blev vi. Varav bara dussinet kvinnor.

Åldersfördelningen var i spannet docent/amanuens/professor, doktorand, student samt en bunt pensionerade av främst förstnämnda sort. Samt några präster och andra intresserade från Uppsalas närområde.

James Dunn var namnet på första föreläsaren. I egengjord översättning blir rubriken på hans knappa timmen långa föreläsning ungefär Att på nytt värdesätta den muntliga Jesus-traditionen. På engelska kom han sedan att tala om skillnader mellan de synoptiska evangelierna (Markus-Matteus-Lukas). Likheterna dem emellan brukar förklaras som en litterär relation - att det skrivna Markusevangeliet varit förlaga för de andra två. Skillnaderna dock, menar Dunn, beror på att muntligt material arbetats in av evangelisterna.

Richard Bauckham äntrade podiet för sin föreläsningstimme. Ögonvittnen i Markusevangeliet skulle den svenska översättningen kunna lyda och föredraget kom att handla om hur Markus genom att nämna personer - framför allt Petrus men också många andra - på ett visst sätt och ofta i förbigående begagnar en speciell antik teknik för att visa vilka sagespersoner som ligger bakom framställningen. Petrus är givetvis den viktigaste. Han är nämnd först och sist i evangeliet (1:16 och 16:7) samt i alla kapitel utom det femtonde. Där nämns i stället Maria från Magdala och andra kvinnor samt Simon från Kyrenes söner Alexander och Rufus. Dessa blir, genom Markus teknik, alltså nämnda som hans uppgiftslämnare - typ.

Med detta gicks det på lunch. Eftermiddagen återkommer jag till.