stigstrombergsson

Rubriken kan synas vanvördig.
Men är givetvis inte alls menad så. Tvärtom!!

Dompan var mina ungdomsårs beteckning på Olaus Brännström. Hans dödsannons är idag införd i bland annat Norrbottens-Kuriren. Dåförtiden - när jag var ung - var farbror Olaus domprost i Luleå. Sedan blev han biskop i samma stad. Men det ändrade inte präglingen. För en stor grupp ungdomar inom ramen för Kyrkans Ungdom (KU) och Kyrkliga GymnasistFörbundets (KGF) lokalförening Caritas var och förblev han Dompan!

Aldrig hörde man talas om att han var arg. Lät alltid mild i tonen. Hade en karaktäristisk ton.
Och han var genuint intresserad av hur man hade det och hur livet gick. Frågade han - vilket han gjorde när vi någon gång då och då genom alla år har sprungit ihop - Hur är det, Stig? så menade han verkligen Hur har du det? Hur står det till i familjen. Med frun och barnen? Och mamma och pappa? Inte så att jag tror han höll björnkoll på min familjs alla förvecklingar men i mötet med mig intresserade han sig för det som var viktigast för mig - inte bara hur det gick på jobbet. Och det var med värme, rentav kärlek, han frågade.

Nu är farbror Olaus död. Knappt 90 år gammal. Och i ljust och tacksamt minne bevarad.

Och i himlen, väl kommen dit, betraktar farbror Olaus med stilla blick Guds änglar, kyrkans martyrer, livets träd och allt vad där enligt Bibelns bilder finns. Och inför Lammets tron säger han till sin Frälsare, på det karaktäristiska sätt han brukade och som så tacksamt med värme härmats av så många: Så trevligt! Verkligen trevligt!