stigstrombergsson

Den 30:e september skrev jag om en bok jag höll på att läsa.
Den 9:e augusti skrev jag om ett annat läsprojekt.

Eftersom ingen läsare av min blogg har undrat hur det går väljer jag nu att alldeles självmant rapportera om saker från läs-fronten, böcker jag konsumerat, uppsatser jag ögnat igenom och en del annat främst de sista två månaderna.

Boken omskriven i slutet av september läste jag ut igår kväll.
Senare på kvällen återupptog jag läseriet nämnt i början av augusti.

Har då läsande legat nere??

Att döma av boktravar i sovrummet, på ett skrivbord hemma och ett på jobbet samt på toaletten  (i bostaden) har läsaktivitet inte saknats - snarare tvärtom. Det är nämligen så att jag på ett fullständigt planlöst sätt utan struktur låter mig själv ha hur många halvlästa böcker som helst på gång och utan någon enda tveksamhet kan låta böcker ligga för att lässuget ge mig i kast med något annat som verkar intressant. I många fall återvänder jag till det halvlästa sedan något annat rentav blivit helläst men alltsammans leder till att för en del böcker är tiden mellan förord och slutpunkt ganska lång. Givetvis skall det erkännas att i många fall når jag inte heller slutpunkten.

Ingemar Öbergs bok Bibelsyn och Bibeltolkning hos Martin Luther avslutades alltså igår. Den var bra fast något mångordigt upprepande vilket jag skrev redan i september. Bra dock att genom den påminna sig om vad som är centrum i all teologi, allt kyrkligt och allt mänskligt: Befrielsen från Gud, genom Jesus, som en gåva, att omfatta.

Raymond E Browns kommentar till Johannesevangeliet är en lång-
körare. Igår lämnade kommentarerna till kapitel 9 i Johannes evangelium
många intressanta tankar om hur det avsnittet faktiskt handlar om, och främst
av fornkyrkan uppfattades handla om, det kristna dopet.

Volym 1 av Östersjöländernas historia av David Kirby läste jag ett varv till som hastigast just hemkommen från Prag. Prag och Böhmen är väl inte riktigt att hänföra till Östersjöområdet men associationen kan ändå göras då di svenske under trettioåriga kriget promenerade omkring i området och befriade befolkningen från vad man ansåg vara onödiga tillhörigheter som boskap, bostäder, spannmål, konstskatter, annat värdefullt samt liv och lem.
Bokverket är intressant eftersom det är skrivet av en engelsman som utifrån betraktar det område och den historia vi svenska alltid i skolor och annat fått betraktat för oss inifrån och därigenom - givetvis - fått en ganska skev och ofullständig bild av. Volym 1 behandlar epoken 1492-1772, vol 2 fortsätter fram till 1993.

Centraleuropas historia av Kristian Gerner - också läst i efterPraginspiration - ligger för närvarande på toaletten. Den är inte av så berättande art utan mer analyserande på så sätt att den ganska mycket tar upp historikerns situation och kultur som en faktor som radikalt påverkar historikerns bild av den historia han/hon betraktar. Inte helt lättsmält men oerhört tänkvärt, inte minst kapitlet då man beskriver hur historiker beskrivit - eller snarare inte beskrivit - judarnas historia i centrala europa.
Baksidestexten lyder:
Individerna i Centraleuropa (också vi i nordeuropa - min anm) är fostrade av en mytologisk-nationalistisk historieskrivning. De olika berättelserna är präglade av vän- och fiendebilder, historiska spekulationer och nostalgi, vilket utnyttjas i politiken, men också återkommer i konst, litteratur, teater och film.
Centarleuropas historia ger ett översiktligt perspektiv på Europas mitt, från kristnandet för tusen år sedan till dagens EU-anpassning. Med tonvikt på det gemensamma analyserar författaren politik, ekonomi och ideologi för detta område som sträcker sig från Schlesien till Transylvanien, från Ljubliana till Vilnius.
Rekommenderas!!!
 
Uppsatser - alltså det som kamrater under och efter magisterstudierna petat ihop - har också legat skräpande överallt. De uppvisar ingen enhetlig bild annat än att de i all sin spretihet vad gäller ämnen väcker nyfikenhet på både det ena och det andra. Mer detaljerat kommer kanske senare...