irriterat lojal
För en tid sedan tillfrågades en grupp där jag ingick: hur känns det idag? Alla skulle svara. På grund av ett beslut i en i mitt tycke mindre betydelsefull frågabeskrev jag dagens känsla som irriterat lojal. Det uttrycket har sedan följt mig i tankarna och gjort att jag nästan vill sätta det som en egenskapsbeskrivning av mig själv - många gånger.
Irriterat lojal - är det en bra egenskap? Lojal är givetvis något positivt.
Men får man vara irriterat lojal? Och fortfarande räknas som lojal? När det många gånger bara är hängiven, näst intill extatisk, lojalitet som faller folk på läppen i stora hierarkiska organisationer?
Givetvis skall jag nog fortsätta att vara lojal - i samhället och i kyrkliga sammanhang.
Men jag tror nog också jag skall fortsätta vara irriterad. Inte alltid men ganska ofta kan det vara konstruktivt även om det inte uppfattas så av dem som har känsliga tår.
En lätt bearbetad bild från webben avbildar den irriterade lojaliteten, alltså mig så jag stundom känner mig.
Kommentarer
Postat av: Madonna
Hej Stig, den här loppan hör du i alla fall av. Jag skulle vilja fråga en sak.... hur gör du för att skriva bredvid den infogade bilden? Jag har försökt på alla sätt men jag fixar det inte. Tack på förhand.
Postat av: bloggarn själv
Till Madonna:
Jag klickar på bilden och sedan på knappen som vänsterställer den. Då funkar det - men jag vet inte varför.
Postat av: Anonym
Tack for hjalpen. Skriften beror pa att jag sitter pa ett internetcafe och skriver. Kommer till alvsbyn lite senare i host ( november) Hoppas fa traffa grundkursen da. Kanske lite meditation, om ni vill.
Postat av: Pär
Stig upp i dagen, den där bilden! :D Och äntligen hittade jag mig in på din blogg också. /Pär
Trackback
