kvastfeningen utsopad
Från tidigare utvecklingsstadier finns några överlevare kvar. De räknas som utdöda men existerar i alla fall än så länge för en tid.
Kvastfeningen är en sådan.
Jag är också en sådan relikt från en svunnen tidsålder!
Jag har ingen handdator, ingen så kallad PALM. Detta gör mig i den närmaste arbets-gemenskapen till något av en fornlämning. Jag har inte ens låtit en vanlig skrivalmanacka ersättas av en Filofax. Men framåt är jag: Jag har slopat skrivalmanackan! Till förmån för ett gratisprogram i min bärbara dator. Programmet heter Lotus Organizer 5.0. Det fanns på datatidningen PCExtras medföljande skiva i juni 2000. Och framställer tillvaron i Filofaxform. Så när kamraterna tar fram sina PALMer startar jag upp min bärbara - vilket tar en stund - eller skriver upp det bokningen gäller på en liten lapp som jag sedan tappar bort.
Jag har en bärbar telefon - det är framåt! En Nokia 3310. Bland de finesser som finns på den är egenskapen att den går att ringa med, en egenskap hos telefoner jag tillmäter stort värde. Dessutom bar den ett hölje som föreställer revolutions-ikonen Che Geuvara vilket alla inser är både aktuellt, modernt, progressivt - ja rentav trendigt.
För en dryg vecka sedan föll den i golvet. På Konsum. Av sten. Vid ostdisken.
Jag plockade bitar ända bort till Taco-kryddorna och tomatpurén. Och satte ihop den. Sådana rejäla doningar pajar inte! Telefonen funkade. Ringsignaler gick fram. Röster hördes. Halva displayen var död.
Går sådant att repa? Japp - för halva priset av en ny telefon i vilken ringfunktionen reducerats till ett medföljande extratillbehör till en mp3ljudsförsedd spelautomat med kamera.
Nåväl - hoppet är det sista som lämnar hopplösa personer. Oaktat att de egna arvingarna som tidigare haft 3310or sålt dessa för att få slantar att köpa nya obeprövade modeller för tänkte jag: Nånstans måste det finnas nån som inte dumpat sin telefon. Den skulle kunna köpas för en billig penning, förses med mitt simkort och hölje och voilá - allt skulle bli som förr!
Sagt och handlat! Yngste sonens klasskompis, tillika prästkollegans dotter, ägde en vilande 3310. Jag övertog den för en uppmuntransslant, petade in kortet, påsatte höljet, slog igång, matade in PINkoden och möter en display med gulliga romantiska hjärtan - inte det sakliga TELIA som stod på min gamla. Ingen jag mött - vuxen, ungvuxen eller tonåring - minns hur man ändrar det. Menyn som behandlar utseende eller vad det heter hjälper inte. Så nu har jag ångtelefon med partisanfodral och romantikhjärtan. Suck.
Windows 98 har tagits ifrån mig! Såsom den siste på arbetsplatsen har jag i min dator - den ovan nämnda bärbara - haft detta stadiga och pålitliga program till vilket ingen idag ids göra virus. Alla andra har fallit för trycket och brukar Windows 2000. Med krångel och elände som följd.
Jag har hållit fast vid mitt utifrån logiken: När såg ni sist en häst med bensinstopp?
Idag har den sista bastionen fallit. En ny bärbar dator har jag fått. Med en ny Windowsversion som gör alla DOSbaserade program döda. Som Neanderthalare ungefär. Filofax-programmet, en gammal gratisversion av ett mind-map-program, programmet Sverigekartan som jag brukar för att få reseräkningar rätt, alla spel jag hyfsat behärskar och mycket mycket annat.
Är detta framsteg?? Jag bara undrar.
Till sist: En granne kommenterade ett tidigare inlägg och efterlyste mina funderingar kring Hockey-VM. Jag har inte sett några matcher än. En sådan snål-gammel-stoit som jag har givetvis inga parabol- eller Robertkanaler utan harvar kvar med ettan, tvåan och fyran och blir därmed utan hockey. Men när kronorna nu idag vann över USA med 6-0 och går vidare till semi tror jag att grannen i fortsättningen kan behöva bereda sig på att jag hem-söker honom.
PS1: På Stiftskansliet där jag tidigare arbetade kallade de mig sur-stig. Man kan undra varför. Fast det var med värme i blicken och leende de gjorde så. DS1.
PS2: En timme till LOST.
Tack gode Gud att det finns såna som du!
hahaha :) Ja jag säger då det. Mkt kul!!
Ja du Sur-Stig, det brukar finnas annonser för bilder eller ringsignaler eller texter i olika typsnitt som man kan beställa via sin mobiltelefon (i nästan vilken tidning eller reklamhäfte som helst). Exempelvis kan du beställa texten SURSTIG i valfritt typsnitt, som du då möts av på displayen istället för gulliga hjärtan. Annars är väl inte det helt fel heller?
Jag känner stor sympati, har i min ägo 4 st Nokia från modell "tegelsten" till den senaste som var nog så liten. Näst nyaste är bestämmt en 3310 utan hjärtan och annat bjäfs och med ett minium av ringtimmar eftersom jag nästan bara tagit emot samtal på den. Jag borde kallas "snål-ringaren". Om jag letar lite har jag säkert instuktionsboken kvar ...och kartongen. Funderar på att göra mig en donationstur till Älvsbyn.
Har för en månad sen fått en hopvikbar Samsung med kamera av min man och ingenting är som på "Nokian". Det tog 3v innan jag kunde slå av den... varje gång jag försökte råkade jag fotografera nåt. Därav kommer det sig att jag har foton av alla kyrkorumsgolv med tillhörande skor och ryggsäckar i Örnäsets församling. När jag får kabeln som jag beställt för att föra över till datorn skall jag skicka några fina sko/fot/golvbilder till dig som tröst.
Vad gäller Windows 2000 och XP var det mycket lättare att komma sams med.
Och inte är du så fasligt sur som du försöker ge sken av.... Lite lagomt norrlänsk bara. Optimistkonsulter skall man vara misstänksam mot. Hälsar tröstande Madonna till reliken.
