en sann saga
Det var en gång en liten pojke. Hans rum var välstädat, han var artig och snäll. Det var inte så många som ville leka med honom men det gjorde inte så mycket. Hans rum var ju fint och han var så nöjd med sin spargris. Det vara bara grannpojken Påver som då och då hörde av sig - fast han inte alls hade det fint och inte ens hade nån spargris.
I sin spargris hade pojken stoppat en massa slantar. Det fanns ungefär hundra kronor där. Så en dag kom hans mormor på besök tillsammans med en annan tant. De tyckte att pojken var en duktig pojke. Så mormor gav honom en fem-krona och tanten som följde med gav honom också en slant - en fin skinande enkrona. Pojken gick stolt med sina slantar mot sin spargris.
Och just då hörde Påver av sig...
Han hade inte ätit sig ordentligt mätt på flera dagar. Han hade inte heller haft råd att skaffa sig alla skolböcker. Det gjorde att pojken kom att fundera på om han kanske skulle ge Påver en-kronan. Han funderade ett tag. Han funderade ett tag till. Skulle han lägga 5 kronor i till de hundra i spargrisen eller skulle han lägga alla 6 kronorna?? Han tänkte länge.
Och så tänkte han: "Jag har inte råd!"
Så nu har pojken ungefär 106 kronor i spargrisen. Han heter Kyrk-Råder.
Gamla bloggen 24 Mars, 2005 20:51
