stigstrombergsson

Detta är en direkt fortsättning av inlägget johannes β.

 

Hur är evangeliet?

 

Jag tänker inte nämna om allt Johannes skrev. Breven och Uppenbarelseboken lämnar jag för att koncentrera på evangeliet.

 

Johannes skrev troligtvis under ganska lång tid och sammanställde det slutligen med en bestämd avsikt: Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn. (Johannes 30:30-31). För att vi ska Tro, egentligen förbli och djupna i Tro, och genom Tro ha Liv, evigt Liv – det är avsikten.

 

Den bakgrund Johannes förutsätter är ungefär att minst ett av de andra evangelierna är kända för de som hör hans skrift läsas. Kanske inte Markus eller Lukas i skriven form men i alla fall det innehållet förmedlat muntligt. Mot den bakgrunden skriver han ett "kompletterande" evangelium, ett "inre" evangelium som skiljer sig en hel del från de andra som ju var skrivna tidigare och det som vanligen berättades.

 

Johannes beskriver Jesus verksamhet som att den pågår i ungefär tre år. Hos de andra är det max ett år. De andra tar i stor utsträckning upp händelser men Johannes presenterar mer samtal med Jesus och sina egna tankar. Det de andra berättar utelämnar Johannes till största delen och det han har med saknas hos de övriga. Ändå uppstår inte motsättningar. Johannesevangeliet innebär komplettering, fördjupning, vidareutveckling.

Johannes arbetar med motsatspar: Liv-död, Tro-otro, Ljus-mörker, Sanning-lögn, Kärlek-hat. Och han är kategorisk. Det är vitt eller svart utan gråskalor. Antingen-eller. Visst finns detta också hos de andra författarna i Nya testamentet men tydligast hos Johannes.

Man kan också säga att Johannes beskriver en utveckling av tro och otro. I kapitel 1-4 antyds bägge, i kapitel 5.12 växer otron, 13-17 utvecklas lärjungarnas tro, 18-19 innehåller otrons höjdpunkt och 20-21 mynnar ut i orden om Tomas: Han såg och trodde.

 

Johannes talar väldigt tydligt om Jesus gudomlighet. Redan i början slås den fast.Ordet var Gud och till exempel i kapitel 5 talas om Jesus likheter med Fadern.

 

Vill man kan man dela Johannes i två huvuddelar: Tecknens bok kapitel 1-12 och Förhärligandets bok kapitel 13-21. Delarna har något olika karaktär. I Tecknens bokbeskrivs vad Jesus gör och säger, i Förhärligandets bok berättas om Jesus sista dygn i Jerusalem. Det är därifrån Bibeltexterna hämtas för Faste- och Passionsgudstjänsterna detta år – och Veckomässorna nu under 2019.

 

Johannes har en förkärlek till sju-tal. I uppenbarelseboken nämns sju församlingar, sju insegel eller sigill, sju basuner osv. 

I Johannesevangeliet gör Jesus sju tecken, alla i första delen kapitel 1-12 – vatten till vin, botar en pojke, botar en lam, mättar 5000, går på vattnet, botar en blindfödd och uppväcker den döde Lasaros.

Sju gånger proklamerar Jesus sin likhet med Fadern genom att betonat använda Gudsnamnet Jag är – livets bröd, världens ljus, grinden in till fåren, den gode herden, uppståndelsen och livet, vägen och sanningen och livet, den sanna vinstocken. 

Jesus håller sju tal – alla i Tecknens bok samt ett avskedstal i Förhärligandets bok. Han gör sju resor från Gallileen till Judeen, nämner sju likheter med Fadern osv.

 

Johannesevangeliet är djupt. Det kräver eftertanke. Det skapar tro. Det är inte lättsmält alltigenom. Och varför skulle det vara det? Varför skulle Guds Ord vara så lätt att det bara tillfredsställer den Bibelläsningslättja vi ofta har?

 

Om man arbetar med texten – läser, lär, begrundar och ber – möter man som i Bibeln i övrigt hos Johannes den han vill berätta om: Jesus, Guds son, vår Frälsare som ger evigt liv.

 

Till sist: ett förslag.

 

Från Fastlagssöndagen till Påsk är det sju veckor – Fastan. Fastlagssöndagen fungerade länge ensamt som inledningen på Fastan och så var det 1987. Denna atmosfär finns kvar även om Fastan numera startar på riktigt med Askonsdagen veckan efteråt.

 

Om och hur man fastar är varje människas egen sak. Att under den tiden på något sätt ändra rutiner och koncentrera sig på Gud är en god sak.

 

Det kan man göra på olika sätt – läsa Johannesevangeliet till exempel. För att få tro och liv. 

 

Måndag-tisdag-onsdag kan man läsa ur Tecknens bok (och när man är färdig börjar man om). Läsa, lära in och ta tid till bön samt memorera nyckelställen. Torsdag-fredag-lördag gör man på samma sätt men håller sig i Förhärligandets bok. På söndagarna firar man gudstjänst med församlingen.

 

Att under Fastan göra på detta eller liknande sätt samt leva i daglig självrannsakan och förlåtelse och flitigt delta i Nattvarden kan vara ett sätt att ställa sig mer mottaglig för Livet från Gud Fastan 1987 – och 2019.