stigstrombergsson

Detta är fjärde blogginlägget om resan till Prag.

Inläggen utifrån resan har snarlika rubriker: Praha + en romersk siffra.

I hotellreceptionen låg reklamlappar kring olika konserter och andra evenemang och en kvartett resedeltagare utvecklade akut sugenhet på ett speciellt arrangemang och bestämde sig för att söka tillbringa en del av kvällen i jag tror det var Spanska synagogan. Den vänlige receptionisten telefonerade för att reservera biljetter men kom med det nedslående beskedet att konserten var inställd. Fyrklövern drog i alla fall på stan tillsammans för att uppleva en andra Pragkväll i mörker.

Det kom att bli strosning i Stare Mesto - Gamla Staden - och vandring på Karlsbron varifrån detta inlägg bild av slottet i är tagen. Från bron gick vandringen vidare på östra stranden ungefär en kvart uppströms varvid en vänstersväng gjordes och efter några minuters vandring med middag i blick sa den ene av mina medvandrare - flygarn kallad - ungefär:
Nämen!! Det här är ju hotellet jag bodde på när jag var i Prag för några år sedan!
Då vet jag var vi kan äta! Stället där vi tog en öl varje kväll.

Vi var nu i närheten av ett annat Betlehemskapell men denhär gången ett katolskt - uppfört på 1390-talet för att fira mässan på tjeckiska, inte latin, i den tyskdominerad stad Prag då var. Club Arcitecto hette mathaket flygarn piloterade oss till. Där blev vi sittande ganska länge i ett mycket gott samtal över och efter mycket god mat.

Vad kom vi att prata om?
Att det blev det det blev beror givetvis på de vi var och jag ger några av tankarna.

Under eftermiddagens arbete hade chefen sagt mycket klokt och i sammanhanget slagit fast det faktum att hela folkhögskolan i alla sina avseenden är en kyrklig folkhögskola - något som i sig är tämligen konfliktfritt. Detta blev starten på ett samtal om på vad sätt och i vad mån detta de facto märks, får markörer i skolans vardag.

Vi listade markörer:

• Morgonbön varje onsdag-fredag.
• Veckomässa varje tisdag morgon.
• Ett kapell - aldrig låst.
• Några skolgemensamma gudstjänster per år kopplade till stora högtider.
• Kurser med tydlig kyrklig/kristen inriktning.
• En skolpräst - gissa vem.
• Några i personalen och bland eleverna som av andra och av sig själva upplevs som kyrkliga, religiösa eller vilka ord man nu vill använda.

Vi fyra som satt där upplevde oss alla vara den sista typen av markörer och samtalet kom att röra sig om hur markerandet kan och bör ta sig uttryck på bästa sätt för att människor som (ännu) inte vill eller kan bekänna sig som troende skall kunna stimuleras framåt i den riktningen.

Det var ett gott samtal markörer emellan! Det var välbehövligt och låg - med maten - fint i magen.

Tillbaka på hotellet funderade jag vidare kring markörer utifrån dettat:

På morgonen hade jag funnit två kyrkor - bägge låsta.

På förmiddagen hade gajden berättat att tjeckerna i är katolska men duktigt sekulariserade - alltså inte alls som till exempel polackerna utan mer likt oss svenskar.

Och funderingen inställde sig:

Är kyrkorna låsta för att människorna är sekulariserade? eller

Är människorna sekulariserade för att kyrkorna är låsta?

Vad är hönan? Vad är ägget? Vad beror på vad?

Och vad blir handlingsprogrammet - och nu är jag lite på skolan också?

Ska man genom evangelisation söka häva sekularisering så att markörandet kan ökas? eller

Skall markörandet öka för att mota sekulariseringen?
Och i bägge fallen hur?

I Prag såg, kände och tänkte jag. Tankarna var inte alltid i Prag - som synes.

Kommentera gärna markörtankarna.