stigstrombergsson

Skrivet söndag ca 18.

Utan snus sedan tre dagar försmäktar vi på denna ö!

Minns jag rätt var det texten till den flaskpost Pippi Långstrump ville sända när hon tillsammans med den vattenkammade Tommy och den välartiga Annika sett den dåligt förtöjda båten driva iväg. Jag brukar travestera orden till Utan snus sedan flera minuter dagar försmäktar jag på denna plats, i detta sammanhang eller annat.

Men så är det inte nu. Snus har jag med. Två dosor. Däremot finns inget nätverk där jag befinner mig. I en tillsammans med madammen förhyrd stuga i Björkliden. Den medhavda datorn jag skriver blogginlägg – och annat – med har ingen kontakt i år heller. Men i receptionen uppe i hotellet finns det nätverk. Där kommer jag att vid tillfälle koppla upp mig och i efterskott publicera tankar och funderingar. Det är inget nytt. Jag ju brukar göra så när jag befinner mig på någon av mina Speciella resor.

I morse runt 8 for vi iväg för en bortlängtankurerande vecka i vårvinterfjäll. Mellan Jokkmokk och Porjus pausade vi för frukost och kom på rastplatsen i samspråk med ett par fågelskådare försedda med kraftiga kikare på stativ. Gäss av olika sorter och dimensioner, knipor, svanar och en havsörn.

Det är långt till Björkliden. Framme var vi vid 15-tiden. Väl uppackad inne i stugan kunde jag avnjuta slutet av andra finalmatchen mellan Skellefteå och Frölunda. Klar Skellefte-viktoria. Nu 1-1 i matcher. Nästa holmgång tisdag kväll.

Det skall bli skönt att vara utloggad en vecka – från uppgifterna i församlingen alltså. Inte så att jag inte tycker om det jag står i eller inte tycker om att knoga på. Tvärtom. Men underbemanningen denna vinter – jag har nämnt den tidigare – är inte betydelselös. Och tydlig. Nu ska vi på ett annat sätt än tidigare i fyraveckorsperioder i förväg redovisa vad vi faktiskt skall göra och uppskatta vilken tid det kommer att ta för att sedan ange hur det i vekligheten blev. Målet är då 40 timmar i snitt. Inte ens på planeringsstadiet stämde det med min verklighet. Första kvartalet var tjockt. Men på en 20-veckorsperiod kan det gå ihop. Den vecka som nu kommer reglerar en stor del av mitt uppkomna tidsöverskott om 57 timmar.

Jag har därför inte med mig något direkt arbetsrelaterat – förutom en liten konfirmandgrej värd kanske två timmar. Annars inte ens något att läsa med koppling till kommande konkreta uppgifter som Kyrkohandbok eller liknande. Allt sådant lämnat hemma!

Men Skriften är med. Givetvis. Och en Bibelvetenskaplig kommentar till Paulus brev till de kristna i Efesos, den kommentar som denna vinter blivit hack- och halvläst. Samt som omläsningsprojekt inspirerad av en nyligen sänd TV-serie den snart utlästa första delen av Leo Tolstojs Krig och fred – och andra delen i reserv.

Förhoppningsvis blir det inte så mycket lästid.

Utetid i vårvinterfjäll är bättre!

Om det blir skrivtid är också ovisst.

Säkert är dock att publiceringstidpunkt och skrivtid inte är samtid.

Samt att fastigheten hemma vaktas av välväxt man med hund.