stigstrombergsson

Det har hänt att jag i form av blogginlägg publicerar en lätt bearbetad form av manus för predikan eller annan form av förkunnelse jag relativt nyligen hasplat ur mig. Det var ett tag sedan sist. Till stor del beror ”uppehållet” på att jag den senaste tiden kört med handskrivna fusklappar. Till viss del beror det på att efterfrågan inte verkar speciellt stor. Men nu blir det av.

Det var Högmässa i Älvsby kyrka idag. På Jungfru Marie Bebådelsedag. Nio månader innan Jesus föds. En slags ”skyltsöndag” inför förlossningen vi skall fira i december. Och kyrkokören sjöng.

 

Såhär blev gudstjänsten.

 

Sedan klockorna klämtat kom kören in från kyrkans korsarmar sjungande Helig. De ställde upp och sjöng Du är mitt centrum. Så kom Beredelseordet. Jag sa:

 

Kören sjöng Helig. Helig är ett ord om Gud. Sedan Du är mitt centrum.

Gud i centrum är klangen, atmosfären, i en gudstjänst. Ibland ganska ovant för oss. Oväntat. Vi har ju ofta oss själva i centrum. Våran Väntan. Och Längtan. Det vi ska göra. Till och med här.

 

Det fanns en profet – Jesaja. Han var i templet. Tänkte på vad han skulle göra där. Vad han Längtade efter och Väntade på vet vi inte. Men – jag gissar O-Väntat – fick han se en syn. Och höra änglar – serafer – ropa Helig (x3).

Gud visade sig! Var där. I centrum.

 

Jesaja reagerar: Oj! Hemskt! Jag stämmer inte! – med andra ord.
När Gud visar sig häftigt reagerar man så. Och det är alltid rätt reaktion – inför Gud. Inte den enda reaktionen – men en rätt. Att känna/veta Brist, Synd, Olydnad, Otro. Att man inte stämmer.

 

Jesaja får förlåtelse. Ser hur en ängel kommer med förlåtelsen.
Så möter Gud vår Brist, Synd, Olydnad, Otro. Att vi inte stämmer. Med Förlåtelse.

 

Också nu – men mer stillsamt. I Förlåtelseordet. Avlösningen.

Därför bekänner vi nu och ber Gud om den förlåtelsen.

 

 

Efter Avlösningen och Tackbönen sade jag:

 

Detta var en förberedelse. Nu startar gudstjänsten. Med människors Väntan och Längtan. Och Guds svar. Vi  börjar detta med psalm 712.

 

Efter Kyrie, Lovsång, Dagens bön, två textläsningar, Psalm 480 läste jag dagens Evangelietext – Lukas 1:26-38 – följt av att kören sjöng. Sedan sa jag detta:

 

 

Jag skall prata om tre saker. Börjar i det lilla, om varje människa för sig. Sedan vidgar jag och pratar om något som gäller alla. Och så krymper jag till att prata om oss.

 

1. I det mindre, varje människa för sig

 

Man säger – och undersökningar visar – att Sverige är ett av världens mest o-religiösa länder. Kanske är svensken den minst religiöse av alla. Samtidigt säger man att människor blir mer andliga. Att man Längtar mer och mer. Och Väntar. På något – eller Gud. Och om det är Gud på att Gud skall ”göra något”, ”visa sig”, ”märkas”.

 

Jag tror att vi människor ibland inte riktigt vet vad vi Väntar, Längtar.
Men i gudstjänsten finns det med. I orden Kyrie Eleison – Herre, förbarma dig – bad vi, ropade och ropar vi på Gud. Att Gud skall ”göra något”, ”visa sig”, ”märkas”.

 

Svarar Gud?
Jag har då aldrig märkt nåt! säger en del.
Jag har fått svar! säger andra. Så hur är det?

 

För varje människa för sig är det olika. Och dessutom kanske svårt att se. Man kan ju aldrig veta hur Gud svarar på ens Längtan och Väntan. Guds svar kan ju vara ett annat än man hade tänkt. Som när jag gick till doktorn för att jag såg dubbelt. Kom därifrån med medicin för blodtrycket och kolesterolvärdet i blodet. Som inte alls hade med dubbelseendet – det behov jag visste om – att göra.

 

I det mindre, för varje människa för sig, är det svårt att se om och hur Gud möter Längtan och Väntan. Men man kan prata om det. Dela sina tankar. Och se. Kanske.

2. I det stora, världen som helhet, alla

 

Där svarade Gud på sitt sätt på allas sammanlagda Längtan och Väntan, på allas Kyrie Eleison – Herre, förbarma dig.
Gud gjorde det på sitt sätt och änglarna sjöng: Ära åt Gud i höjden – Gloria in excelsis Deo.
Gud gjorde det på sitt sätt och blev människa på en viss plats vid en viss tidpunkt.
Gud svarade på sitt sätt på människors Längtan och Väntan med att bli människan Jesus.

 

Jesus är Guds svar! Det är sagt hur många gånger som helst.
Och värt att upprepa hur många gånger som helst.
Att i, med och genom Jesus svarar Gud! Att Jesus är Guds svar.
Att Jesus är platsen där vi möter Gud. Och Gud oss.

 

Bibeltexten jag läste – om när Gabriel kommer till Maria – berättar om en bit i Guds svar. En tidig bit. Nio månader innan Jesus föddes och änglarna sjöng sitt Gloria.

 

O-Väntat och O-Längtat kommer ängeln till Maria med Gud har en uppgift för dig – som det stod i tidningen som rubrik för den här gudstjänsten.
Gud har en uppgift för dig att föda Guds son. Att bli mamma åt Gud som människa.
Att bli Gudaföderska – Θεοτόκος på fint teologispråk.
Att samverka när Gud möter människornas Längtan och svarar på deras Väntan.
I det stora, världen som helhet. För att ge alla Befrielse och Liv.

 

Det var unikt! Därför finns Maria som Ikon – med Jesus.

3. Nu tillbaka till det mindre. Du och du och du och jag.

 

Gud har en uppgift för dig. Det sas till Maria. Och hon trodde. Och gjorde.
Det är där hon är en förebild, en ikon värd att hedra. Och ha som modell. Föredöme.

 

Också till oss sägs Gud har en uppgift för dig!
Är du nu konfirmandtjej 14-15 år behöver du inte vara orolig. Det handlar inte om föda Gud en gång till. Inte ni äldre damer behöver oroas heller. Inte heller ni pojkar och män. För just den saken. Det är gjort. Det gjorde Maria. Där och då. För alla.

 

Men – att Gud har en uppgift för dig! är i alla fall sant.
Uppgiften att tro/lita på det Gud säger och gör. Och låta Guds vilja styra livet.

Det var vad Maria gjorde. Hon var inte så upptagen av sin vilja och sin längtan att hon blev döv för Guds vilja och längtan. Hon tog emot Gud. Hon tog emot Jesus.

Och det är vår uppgift. Det kan/bör/får vara också ditt och mitt beslut. Att Tro – som Maria. Att ta emot Gud/Jesus. Där Gud/Jesus är. Möjligt här. I Nattvardens kropp och blod. Där Han är.
Och sedan följa/lyda. Som Maria. Hon gjorde det andra behövde att någon gjorde. I hennes fall var det stort och för hela världen. I våra fall sannolikt något mindre – bara att leva så att Gud blir ärad och andra människor har nytta och glädje av oss. Dig. Och mig. Amen.

 

 

Som Offertorium sjöngs Psalm 399 och som Slutpsalm 288.

Runt 75 i kyrkan. 40 kommunikanter.