få toppar – ingen feber

Besöksstatistik på bloggen är ibland intressant. Ibland.

Dessutom ibland ganska förbryllande. Ibland.

 

Besöksantalet är inte överdrivet stort. Det skall först sägas. Tre datum under den sist genomlidna 30-dagarsperioden då jag skrivit 12 inlägg har fler än 50 unika IP-adresser tittat in. Vad som skulle kunna benämnas ”normala dagar” rör det om 25-40 vare sig jag skrivit något eller inte. Denna ”bakgrundsstrålning” är i sig en sak som förbryllar. Hur som helst verkar det vara en trägen undersysselsatt läsekrets som lojt tittar in för att finna något de inte anser värt att kommentera.

 

Topparna under perioden är den 16:e och 20:e februari samt den 7:e mars. Inlägget med rubriken first aid kit där jag i förbigående berättade om att jag varit på konsert samlade några. Två inlägg kring kyrkliga statistikfenomen på nationell och lokal nivå – lutande plan och stabil nivå? – gav periodens toppnotering 73.

Sedan dröjde det 2½ vecka innan IQ fiskmås! rönte nästan samma intresse. Varför just det inlägget? Ett gäng fågelskådare som via Google letar information om fiskmåsar? Eller en läsekrets som tänker Äntligen! Ett inlägg på min nivå!?

 

Jag brukar ”marknadsföra” mina blogginlägg på Facebook. Där nämner jag att jag bloggat och ger en länk till inlägget. På Fäjjan brukar en liten skara ”gilla” detta men jag tror att i många fall är det  deras sätt att ”kvittera” att de uppmärksammat min ”statusuppdatering” – jag skriver annars sällan på Facebook. Ibland kommer dock kortfattade kommentarer just där. Alltså på Facebook.

 

Vad gäller inbrottet i mitt arbetsrum natten mot lördag fick det faktiskt en speciell notering på FB vilket skapade kommentarrekord där. Flera av kommentarerna var olika former av grimaserande eller sura så kallade smileys men i text kunde jag läsa dessa stundom enstaviga solidaritsmanifestationer:

  • Nä, men så obehagligt!!! Och trist!
  • Usch då. Och vad är en tunn klient värd för någon som inte använder Luleå stifts GIP? I stort sett oanvändbar. Ja, om det nu finns något ljus i mörkret så kan man ju säga att alla dina dokument finns kvar. Det är bara att sätta sig vid vilken annan tunn klient som helst.
  • Men så tråkigt och dumt gjort.
  • Neeeej...
  • Den tunna klienten är ju fullständigt värdelös för random people. Skärmen inte värd många hundralappar- ...Men så trist att ha haft folk "hos sig". Jag var med om samma sak på expon i Edefors. Trist. Hoppas du får en trevlig dag - bortsett från detta elände!
  • Nää usch!!
  • Oj, oj...
  • Så himla trist. Även om värdet inte är stort. Så allt extra arbete....
  • Vad obehagligt, o onödigt
  • Nej vad trist, dumt och helt onödigt
  • Ajdå!
  • Huvva
  • Finns det oärliga människor i Älvsbyn? tror att de var ute efter Stigs originalmanuskript...
  • Inte gilla!

Teorin i näst sista kommentaren avvisar jag. Fusklapparna var orörda. Min förkunnelse är dessutom bättre som muntliga anföranden än i skriven form. Eller mindre dålig.

 

Igår kväll journaluppdaterade jag mitt hälsotillstånd på FB med orden:

Fortfarande feber. 38,5. Blir hemma i morgon åxå. Hoppas att någon av prällekollegorna tar Mässan 18.30 samt vikarierar för mig på KU …

Näst-sist-kommentatören jag nyss citerade kom då med det empatiska tillropet:

Upp och jobba nu Stig ! Inga lata, mesiga fasoner.

 

Jag trodde att regeringen Reinfeldt hade avgått och med den dess politik och propaganda i syfte att plåga sjuka. Konstaterar att stödtrupperna finns kvar – detta skrivet i samma skämt-samma anda som kommentarerna.

 

Varför skriver jag och berättar detta denna fantastiska soliga dag?

Svar: Tristess!! Jag är fortfarande sjuk! Men feberfri. Än så länge.

In šaʾ Allāh


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0