stigstrombergsson

Nu har det gått två konferensfyllda dagar sedan sist. I tid – 18.44 – gick tåget från Umeå. Det är på det jag nu befinner mig. Att på sin blogg söka summera intryck är ett bra sätt att fördriva de timmar det tar innan jag är hemma.

 

Hur har konferensen varit? sporde min barn- och ungdomskamrat när han hämtade upp vid vid Scandic hotell vid ½2tiden. Konferensen var slut då. Den har varit bra, svarade jag och fortsatte: konferensen har ju haft en sådan meny av seminarier och aktiviteter att man utan problem kan kryssa sig fram till vad man tror kan vara till nytta i de uppdrag man befinner sig i. Någon gemensam samling kan vara en riskfaktor, men det får man räkna med – typ.

 

Ett seminarium med biskopen i den Evangelisk-Lutherska kyrkan i Liberia var intressant och gav bland annat en bild av hur arbetet att efter 14 års inbördeskrig tillsammans med andra krafter arbeta för försoning och helande av trauman hos människor. Likt Sannings- och Försoningsarbetet i Sydafrika söker man skapa sammanhang där offer och förövare möts och att de som drabbats ges tillfälle att formulera sin situation och känna att de numera respekteras, är värda att lyssna till. Kan ibland tycka det är märkligt att vi i våra till exempel kyrkliga konflikter är så sparsamma med att använda samma metoder.

Vid ett par av måltiderna fanns jag vid samma bord som den biskopen i samtal om både ditt och datt – gott tillfälle att öva engelska!

 

Fresh expressions of Church är ett mångfacetterat arbete i Church of England. Representanten därifrån gav en god och tankeväckande inblick i hur en kyrka med sin historiska roll och vedertagna traditioner också inom gamla och i helt nya sammanhang verkar i en miljö som i flera avseenden är värre sekulariserad än vår. Det är inte första gången jag söker tränga in i de reflexioner och det arbete som kommer ut tanken att uppdraget skall forma Kyrkan, inte tvärtom. A Mission-shaped Church i stället för A Church-shaped Mission som dominerar i Sverige: I vart fall skvalpar flera nya idéer runt i huvudet – om vad som kan och skulle kunna göras hemmavid.

Med honom också extra umgänge och språkträning.

 

KGHammar höll ett föredrag som jag inte tyckte var något vidare bra till sitt innehåll. Visst är orden välformulerade och tankegångarna gymnastiserade men det blir liksom innehållslöst. Meningar som den erfarenhet vi kallar Gud sätter i min tanke vagnen före loket. Det verkar som om Gud så att säga inte skulle finnas i sig själv och vara möjlig att erfara utan som om Gud finns utifrån våra tankar. Om jag i detta fattat honom – alltså Hammar – rätt vet jag inte men tror det. I vart fall höll jag inte med honom i hans sätt att på ett väldigt avskuret sätt beskriva förhållandet mellan kristen tro som berättelse och som faktagrundad sanning.

Men jag skall erkänna att jag också sedan tidigare haft rejält svårt för mannen.

 

Knappt 200 deltagare var vi i alla fall. Många återseenden och en del nya bekantskaper. Hade varit ett väl använt veckoslut även om jag skulle deltagit på min fritid. Att jag fick det som fortbildning är en ren bonus.

 

Timmarna mellan konferensslutet och tågbordningen tillbringades i sällskap med föräldrarna till våra Guddöttrar. Jag och han i paret är värrer sedan 10årsåldern. Är läsaren nyfiken på detaljer kan sägas att det handlar om tvillingbrodern och svägerskan till bloggarkompisen tobbe lindahl.