stigstrombergsson

Det vore riktigt fatalt att tro att Nyårsdagen är en dag man kan sitta trött i huvudet och med tom blick bara stirra framför sig. När jag påbörjar detta skrivande – första blogginlägget i nådens år 2762 ab urbe condita* – hade det gått sisådär drygt ett halvt dygn sedan jag efter att ha vakat in det nya året placerade min matta mätta lekamen mellan lakan. Flera beblogg-ningsvärda meddelanden har dock redan inställt sig för omnämnande.

Det första är att ett SMS kom igår på kvällskulan. Det var från sonen, barnbarnets fader, och löd: Tyra pekade nyss på Gammelsmurfen och sa ”farfar”. Sådant gör mig blå av stolthet.

Det andra är att det inte var någon gudstjänst i Älvsby kyrka denna dag – trots dess enkeldubbelhelgighet. Nyårsdagen är egen helgdag i kyrkans år med starttemat I Jesu namn – värt att ta fasta på. Dessutom är veckodagen Söndag – dagen för Jesu uppståndelse och därför den kristna Kyrkans gudstjänstdag. Två helger i en så att säga.
Nu vet jag att Nyårsdagen inte brukar innebär kyrkrusning av större mått. Jag kan i och för sig begripa att man kan frestas att begära dispens – för det måste man – från det Kyrkoordningen stadgar i kapitel 17 § 3: I varje församling skall det firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar. Ändå funderar jag om det var rätt val man gjorde när man sökte dispensen. Söndag är ju i alla fall söndag och dessutom ligger detta år inte en massa rörliga helgdagar jättenära. Annandagen var ju i måndags och Trettondagen blir på fredag.

Att be i kyrkan och tända ett ljus för det nya året är ju ändå OK!
Så tänkte jag och sparkade iväg strax före 11 för att stanna till där innan jag for vidare för att tända på mamma och pappas grav samt inhandla mjölk och snus.
Jag resonerade vidare: Kanske finns det folk där i alla fall, sådana som inte snappat att det inte är nåt eller nån beredd att berätta för ickesnappare att det är inställt. Hur som helst är ju kyrkan öppen – som den brukar vara.

Strax före 11 var jag där. Ingen meddelande lapp på dörren. Men kyrkan öppen. Tom. Jag tände ett ljus i ljusbäraren och satte mig ned.
11.02 öppnades dörren. En person kom. Såg ut att bli osäker. Vi pratade. Han var från Etiopien och hade bommat predikoturerna – självfallet. Agerat utifrån att det var Söndag – typ. Jag sa – vi samtalade på engelska – hur det var med Nyårsdagen men betonade att kyrkan var öppen att vara i och be i. Han föll på knä vid altarringen och bad. Om vad vet jag inte. Jag gick och tände altarljusen.
11.05 kom en till. En så kallad hemvändare bosatt på annan ort och nu i avsikt att fira Mässa i sin hemkyrka på Söndagen. Bekant. Vi hälsade på varandra. Jag berättade samma sak som för honom från Etiopien som nu var klar och kom fram till oss. Vi konstaterade att vi var tre och att vi, då Jesus sagt att varhelst två eller tre är samlade i mitt namn är jag hos dem, också hade Jesus ibland oss. Etiopiern tryckte våra händer och gick. Och jag och den andre satte oss ned och bad tillsammans. För det nya året. För oss själva. För människorna i bygden. För världen. I Jesu namn.
Sedan pratade vi i en dryg timme om hans studier, kommande prästvigning osv. En god stund i kyrkan, alltså! Vi skildes, jag släckte altarljusen och for vidare till graven och inköpen.

Jag tror det är en poäng att vara envis med den nämnda tredje paragrafen: I varje församling skall det firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar. Kanske behöver man inte en dag som Nyårsdagen ha full gudstjänst. I vart fall inte om den infaller en tisdag eller så. Men jag är klart tveksam om man helt skall ställa in. Alla läser ju inte annonseringar. Eller drar av utebliven annonsering slutsatsen att det inget är. Bättre är att fira gudstjänst. Eller åtminstone ha den öppna kyrkan bemannad - kanske 10.30-13.00 – för bön och samtal. I Jesu namn.

Det tredje värt att nämna nämner jag inte än - men om ett par dagar.

Kategori för detta inlägg??? Hmmm???
Mycket kyrka blev det så Församling känns ganska aktuellt.
Men lilla Tyra trumfar allt när Farfar funderar!!!

---

* ab urbe condita, från Roms grundläggning, är det gamla sättet att räkna tid. Vårt sätt att räkna tid är en ca 1500 år gammal efterhandskonstruktion i vilken konstruktören jobbade med tabeller över konsuler, imperatorer och allt möjligt annat. Matematiserandet ledde fram till uppfattningen att när det gått 753 år sedan Roms grundläggning så föddes Jesus i Betlehem. Detta blev det nya år 1. Lite mackel blev det nog i saken då den räknande munken var osäker på om år 0 är ett helt nollte år mellan året ett före och året ett efter födelsen eller om det är ett icke-år utan några dagar alls. Sedan lär han visst också glömt några år kejsaren Augustus regerade under namnet Octavianus. Till detta kan sägas att jag inte vet när på året romarna – de som enligt Obelix inte är riktigt kloka – firade sitt nyår. Att just idag ange 2762 ab urbe condita är därför oerhört ungefärligt.
Jag vet alltså egentligen inte när jag skriver...