stigstrombergsson

I det förra inlägget, noble Bloggläsius, gav mitt barnbarn Tyra en för att vara från en tvååring tämligen brådmogen, rentav lillgammal, redo-görelse för tingens tillstånd den senaste veckan. Snabb uppdatering kommer här.

Precis som hon nämnde blev det igår resa till Luleå för avleverans av den lilla i föräldrahemmet samt en del annat. Väl hemma städades hon undan i den meningen att grinden till trappan hakades av, leksaker krattades ihop och barnstolen bars ned i förrådet innan det blev dags för en dålig sajensfixjon – serien V på kanal 6. Lite knepig upplevelse. Min devis en dålig sajensfixjon är bättre än ingen sajensfixjon utmanas rejält. V är så för dålig att den nästan går att vara utan.

Lilla Tyras närvaro brukar leda till en redigerad filmsnutt på ANDRA BLOGGEN. Så kommer det att bli men inte än. Annat har trängt sig före redigeringsarbetet. Förutom V en artikel från den israeliska tidningen Haaretz är ett exempel. Den kommer nedan. En skidtur likaså. Spåren har inte smält bort än men lite krisigt börjar det bli – bilden. På tungt blötföre och vallningsfria, därmed tröga, skidor förpassade jag i vart fall min lönnfeta kropp runt i skogen i en timmes tid. Mer snö och mer kyla är vad jag önskar!

Slutspelshockey tar också tid. Tycker det vore trist om Gävlarna skulle vinna också tredje matchen. Alliterationsvis leds tankarna därmed in på detta blogginläggs huvudsakliga reflexion med fötternötter och allt – samt en lång artikel läsaren givetvis inte behöver läsa. Gävlarna alltså.

Folk som svär i kyrkan tycker jag om. Förstå mig nu rätt. Givetvis gillar jag inte grovt språk* vare sig i kyrkorummet eller på annan plats**. Sådant tyder på ohyfs och dåligt ordförråd. I bildlig mening är jag dock förtjust i företeelsen att någon uttalar en i sammanhanget olämplig avslöjande ifrågasättande sanning***. Sådant gillar jag.

Gideon Levy är en israel som kan anses svära i kyrkan – kanske skulle det där heta i synagogan. Han skriver i den israeliska dagstidningen Haaretz. Att döma av webb-kommentarer**** till hans debattartiklar ogillar många honom skarpt men andra håller med. I gårdagens Haaretz innehöll Levy-artikeln bland flera kluriga och halvt sarkastiska tankar också lite om svensken Henning Mankell. Det blev extra intressant för mig som svensk – och denna bloggs läsare. Artikeln kan på engelska läsas här. Google gjorde grovgörat, jag putsade översättningen. Läs den gärna fast den är lång.


ISRAELS PARANOIA VAD GÄLLER PRO-PALESTINSKA AKTIVISTER

Israel kommer inte tiga still inför tusentals aktivister som förbereder sig för att komma på söndag. Israel kommer inte att missa ett tillfälle att se löjligt ut i världens ögon.

Vad ska vi skrämma den israeliska allmänheten med inemot den sjunde dagen av Påskens högtid? Hur ska vi ge dem den dos av rädsla som vi för länge sedan blivit beroende av? Efter en veckas lugn och säker semester måste vi hitta något, trots allt. Det iranska hotet har stelnat i förhandlingar, terrorn tiger, även Grad-missilerna har minskat i antal, det syns ingen pest vid horisonten och även omständigheterna kring attacken mot juden i Kiev har inte blivit tillräckligt tydliga.

Men Israel inte har övergivits. Det israeliska sinnet har äntligen hittat något: den pro-palestinska ”flyga-in-provokationen" som det redan kallas. Ministern för den allmänna säkerheten sitter i febriga samråd. Flygbolagen har fått "svarta listor" som utarbetats i förväg av det allvetande säkerhetsnätverket, Kriminalreportrar – detta är naturligtvis frågan om brott, vad annars? – har redan skickats till Ben-Gurions internationella flygplats för att möta den hotande faran.

Israel är förberedd för Dagen D kommande söndag. Man säger att 2500 aktivister kommer att landa i Israel och sprida stor skräck. Även om kriminalreportern förklarade för nationen att aktivisterna inte planerar att bära vapen eller tillgripa våld är ändå styrkorna redan förberedda när det kommer till fara, till terror, till att skrämma inför den stora dagen. Förra gången, för ungefär ett år sedan, slutade det med 127 fångar som omedelbart skulle utvisas, som de förtjänade, och faran kvävdes i sin linda.

Arrangörernas avsikt – ett besök för att visa solidaritet med det palestinska folket, att resa direkt från Ben-Gurion till Betlehem utan våldsamma avsikter – gjorde man genast otydlig och ersatte med den vanliga israeliska anklagelsen om terror och delegitimisering – så som vi anklagar varje fredsälskare och människorättsaktivist.
Hade Israel inte blåst upp historien till sådana skrämmande dimensioner skulle få människor ha uppmärksammat denna oskyldiga protest. Hade Israel varmt välkomnat dem och hjälpt dem på deras väg till Betlehem skulle det ha generat dem och även undergrävt deras mål. Men staten Israel kommer inte att stå overksam. Israel kommer inte att missa ett tillfälle att se löjligt ut i världens ögon. Man kommer omedelbart förklara dem persona non grata, som man gjorde med Gunter Grass, och se dem som ett luftburet hot.

Inresa till Israel är tillåten endast för uttalade vänner. Inte en spansk clown och inte en tysk författare och verkligen inte människorättsaktivister. En okunnig kristen amerikansk höger-extremistist är välkommen. En samvetsgrann europeisk vänsterintellektuell sänds till utvisningscellen. Det är Israel 2012.

När det gäller flottiljer och flyg-in-åtgärder handlar det om aktivister av vilka de flesta menar väl. Den svenska författaren Henning Mankell sa sig till oss innan den senaste flottiljen till Gaza: "Rapportera nu för en gångs skull sanningen. Ser du inte att det har inte handlar om någon krigsförklaring utan i stället om en fredsförklaring?" Naturligtvis nådde hans ord döva öron. Mankell deltog i två flottiljer till Gaza, utvisades vanhedrad två gånger från Israel och publicerade sina hårda intryck i världens ledande tidningar.

Hade Israel inte konfiskerat hans dator och egendom och behandlat honom som terrorist hade hans intryck varit annorlunda. Hade Israel uppmanat honom att presentera sin ståndpunkt skulle kanske hans kritik ha blivit mindre hård. Mankell och hans vänner kommer inte att ge upp. Nu arrangeras ytterligare flottilj i Sverige, denna gång på en segelbåt med blommor i lasten. Vi kommer förmodligen att behandla också den som om det vore ett hangarfartyg på väg att anfalla Israel.

Rötterna till denna paranoia är djupa och tankeväckande. Om Israel var övertygat om att dess väg var rätt skulle det inte uppföra sig på detta sätt. Om Israel verkligen trodde att ockupationen är rättvis och laglig skulle det inte bli skrämt av varje samvetsgrann aktivist som motsätter sig den. Om Israel inte hade någonting att dölja skulle man respektfullt inbjuda till besök.

När marken brinner under våra fötter och eld av tvivel och osäkerhet förtär allt blir enda svaret en våldsam och ohämmad attack. På söndagen då farsen av arresteringar och groteska utvisningar spelas upp än en gång kommer aktivisterna att kamma hem ännu en viktig seger: Återigen kommer de att bevisa att Israel har något att dölja och att det, trots all propaganda, är väl medvetet om sina skelett i garderoben och att alla som vågar komma nära dessa skelett kommer att drabbas av samma öde – utvisning.

---

*Termen grovt språk har ju olika innebörd för olika människor. Ibland kan ett kraftuttryck vara på sin plats men generellt tycker jag att svärande är ett oskick. Sådetså!
**Lite road blev jag för en massa år sedan då en brudgum i Älvsby kyrkas vapenhus strax innan vigseln inte omedelbart vid koll i kavajfickan hittade ringen han skulle förläna sin älskade. Fast det är klart att orden Var f-n är ringen? blev extra skrattretande i kombination med hans snabbt bleknande ansikte och panikartade blick. I en extraficka i fickan fann han smycket och fick sin juvel.
***Vad som är att svära i kyrkan blir naturligtvis avhängigt av i vilken kyrka man befinner sig – fortfarande bildligt talat. Alltså vad som är vad man brukar kalla ”politiskt korrekt”. Sådant skiljer sig ju. I en gammal Hasse-å-Tage-revy finns en sång om sådant – här.
****Kommentarer på webben är ett särskilt kapitel. Varje dagstidning får ett gäng käbblande ofta riktigt vrånga tyckare. Så också Haaretz. Man ska nog inte se dem som seriösa. Alls. De som kommenterar på bloggar – i alla fall här – håller bättre klass. Oftast. På grannbloggen minstabröder finns dock både ved och kvist där en del kommer tidningskommenterare nära i brist på halt och kvalitet. Tittar man in på den bloggen och följer några kommentarkedjor om 40-50 repliker förstår man vad jag menar.