stigstrombergsson

I min glada ungdom – som mina barn menar måste ha varit strax efter det att inlandsisen drog sig tillbaka eller senast ungefär när Moses gick i kortbyxor – hörde jag talas om en motion, alltså ett förslag till någon form av beslutande demokratisk instans från någon som hade rätten att där att komma med förslag, någon vald och utsedd. Minnet är lite dunkelt om huruvida det handlade om ett riksårsmöte för gymnasieskolors elevråd eller en samling på nationell nivå med ledamöter från försvarsmaktens regementes samlade förbandsnämnder i vilka värnpliktiga ingick. Vara vad det vara vill med det. Var motionen motionerades är mindre viktigt. Vad motionen motionerade är saken och det gällde då ungefär hurusom apelsiner i matsalar med kniv skall klyftas – naturligtvis då i matsalar i det sammanhang motionären befann sig. Avsikten var att säkerställa en enligt motionären klyftig klyftning på tvären. Oskicket att följa naturen, alltså apelsinens egen klyftriktning, skulle åtgärdas med motiveringen att det blir saftigare om man skär på tvären – typ.

Näppeligen var inte motionen i alla avseenden helt seriös men egentligen ganska kul. Vad beslutet blev och vilka åtgärder som vidtogs för att genomdriva det beslutade har jag ingen aning om. Troligen begravdes det hela i tystnad. Enda effekten blev att motionären eller motionärerna fick göra sig märkvärdiga en liten stund. Briljera med sin klyftighet på ett fruktsamt sätt.

Till senaste Kyrkomötet – Svenska kyrkans högsta beslutande instans – inkom en åtminstone enligt min mening inte nämnvärt klyftig motion. En ledande sossestyrare och en ledande centerpartipiskiska motionerade om "åtgärder som säkerställer – detta ord är viktigt – att alla Svenska kyrkans präster innehar vigselbehörighet", alltså har Kammarkollegiets förordnande att viga till äktenskap. Ordagrant handlar det om vigselrätten men man behöver ju inte vara raketforskare för att ana att det som i framtiden skall säkerställas är att alla präster skall viga samkönat, inte bara kunna viga.

Många ansåg inte motionen vidare klyftig och ställde frågor som
Vilka åtgärder skall vidtas för att "säkerställa"?
Hur skall saken som det heter: implementeras?
men givetvis antog Kyrkomötesmajoriteten förslaget och menade sig med det ha gjort något saftigt viktigt. Och den stackars Kyrkostyrelsen fick i uppdrag att fundera över "åtgärder som säkerställer”.
Det har man gjort nu. Och kommit fram till att det inte är så enkelt. Svårt att veta vad som är klyftigt att göra. Alltsammans blir ganska sormigt – faktiskt.

Om detta – alltså kyrkodilemmat, inte apelsinerna – berättar tidningen Dagen här. Någon jättesak är det inte. Men lite spännande skall de bli att se hur man väljer att gå vidare, hur man hanterar det knappa tjoget präster i kyrkan som antingen avböjt vigselrätten eller genom slarv blivit avtagen den. Skall de skäras bort och i så fall på vilket sätt. Och framstår det klyftigt?