stigstrombergsson

Hejsan!

Det är jag som är Tyra.
Jag är två år.

Det är jag som sett till att farfar inte bloggat de senaste dagarna. Ni som brukar titta in har nog märkt det. Att han inte skrivit nåt. Han har haft annat vettigt att göra. Jag har inte gett han en chans faktiskt. Hållit honom fullt sysselsatt. Skriva fiffigt tar ju tid. Fundera ut fifferierna också. Och jag tycker han kan göra annat. Vettiga grejer. Läsa, leka, laga mat, titta på film, läsa lite till, fixa mellanmål, ta mig på sajtsiing i vagn, plocka upp, ta fram, fixa, dona. Bara som exempel. På sånt man kan ha farfarar till.

Egentligen började det i förra veckan. Av ömma föräldrar skjutsades jag till Älvsbyn. Mamma och pappa var kvar till på Annandagen. Spelade ingen roll. Jag var ju med farmor och farfar hela tiden i alla fall. Dom är mycket lättare att ha att göra med. Mer manipelerbara liksom.

Från tisdag var farfar helt i mitt våld. Mamma och pappa hade farit. Och min farbror. En faster fanns i fastigheten så dom växeldrog lite men jag höll dom igång. Farmor – som jag kallar chammo – var inte hemma. Hade smitit. Jobbar. Så mest är det farfar och jag.

Idag var vi en tur på byn. Dom säger så här. Hemma i Luleå är det på stan. Men i Älvsbyn är det på byn. Innan hade jag varit snögrävling ett tag. Men sedan bar det av. I vagn. Vi skulle köpa ägg. Fast jag somnade ungefär vid kyrkan. Tyckte ändå att jag hörde farfar prata med en annan gubbe om mig. Det här med barnbarneri alltså. Farfar sa nåt typ det händer nåt hela tiden men det händer som ändå inte nåt, blir i alla fall inget gjort. Gubben höll med.
Jag log i sömnen. Låter som jag lyckats. Så är det ju. Och skall vara. Det är ju vi barn som skall utvecklas. Det är vi som ska få nåt gjort. Lära oss saker. Växa. Ha kul. Må bra. Föräldrar ska bara se till att det sker. Underlätta och fixa. Det är det dom finns för. Farmorar och farfarar får vara glada om de kan hänga med. De slet ju ut sig på förra generationen – typ.

Imorgon ska jag visst skjutsas hem. Lilla mamsen och lille pappsen börjar få abstinens. Lånetiden har gått ut liksom. Farfar och farmor ska se till att jag lämnas tillbaka efter en kravlös vecka. Alltså en vecka utan krav på mig.

En sak tll: Om några veckor ska jag få ett syskon. Småsyskon tar visst en väldans tid. För ens föräldrar alltså. I vart fall om man ska döma efter min Emma-film. Jag har boken också. Då är det nog bra att ha välövade och motiverade föräldraföräldrar som tycker om en. Det har jag. Fyra stycken.

Hej då!

Tyra