stigstrombergsson

Sex dagar i veckan hämtas Lokala Världsbladet in från brevlådan för en snabb genomtittning av den ganska tunna publikationen. Det är handlar om Piteå-tidningen som enligt egen beskrivning är den dominerande tidningen i södra Norrbotten. Upplagan är på knappt 17000. Från Piteå vid Bottenviken till norska gränsen, knappt 40 mil efter 95an, sträcker sig spridningsområdet. Ordet dominerande är bara halva sanningen. Paltposten – ett annat smeknamn – är i realiteten den ENDA tidningen i södra Norrbotten, alltså Piteå, Älvsbyns, Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuner. Visst finns det enstaka själar som envisas med att ha Norrbottens-Kuriren – jag känner en sådan i Älvbyn – men det är först uppåt fjällvärlden som Norra Västerbotten med centrum i Skellefteå seglar upp som ett alternativ*.

Piteå har ett genom generationer nedärvt kroniskt kraftigt lillebroskomplex till min födelsestad som är stifts-, residens- och hockeystaden Luleå dit det är 5½ mil längs E4an. Vänds blicken åt andra hållet är man även mindre än den västerbottniska hockeymetropolen Skellefteå dit det är 8 mil längs samma väg.  När det gäller ishockeysympatier är bladets läsekrets därmed kluven. Tidningens sportredaktion kan därför inte som kollegorna i Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten eller Norra Västerbotten – för all del: även Arbetarbladet i Gävle – helhjärtat placera sina sympatier på ett ställe.  Är man Luleåpositiv gormar halva läsekretsen. För mycket åt andra hållet gnyr den andra halvan. Redaktionen måste på en lina kryssa som en slak åsna mellan två hötappar – typ.

Balansakten har man klarat hyfsat även om jag personligen tycker att man inte behövt fjäska så mycket för fansen till laget från Värsterbotten**.  Att Luleå vann själva serien och Skellefteå kom tvåa myste man över till lika fördelning. Tanken att de två lagen*** teoretiskt skulle kunna ställas i final mot varandra var kittlande men så blev det ju inte. Luleå visade sig inte räcka till. Då många Luleåsympatisörer ser Skellefteå som ett vettigt i-brist-på-annat-alternativ – en sådan är jag själv – kunde sportredaktionens heja-på-attityd då obehindrat riktas 8 mil söderöver.

Inte heller Skellefteå orkade dock gulda – tyvärr.
Hur gör man då i Lokala Världsbladet i en stad som ser sig själv som medelpunkten i tillvaron?
Skriver man därför-förlorade-vi-artiklar?
Författar man vi-får-ta-nya-tag-krönikor?

Näpp!! I dagens Paltpost skriver man här om Brynässpelaren Lavander och betonar att han ursprungligen kommer från Piteå. Man nämner tidigare år Brynäs vunnit då de haft Piteåfödda i laget men förtecknar inte lagets övriga segrar.

Detta, käre Bloggläsius, är den Pite-anda som säger
Vi förlorar aldrig! Vi vinner jämt! På nåt sätt!
Här är elithockeyn lokal! Sådetså!****

---

* Någon Älvsbybo som i stället för PT har Norrländska Socialdemokraten känner jag efter 35 år på orten inte till.
**Läsaren i sin enskildhet fundera över om Värsterbotten är ett tjyckfel jag låtit bestå eller en medveten stilistisk provokation.
***Den kyrkligt inriktade delen av denna bloggs läsekrets må här fråga sig: i vilket av Svenska kyrkans tretton stift hör de bägge lagen hemma? Och varför?
****För några år sedan när jag läste PT på webben klickade jag på länken till nyheter från byarna i tidningens spridningsområde. Jag fann där notiser om bland annat Öjebyn, Strömnäs, Kåbdalis och Detroit som med före detta pitebo i laget vunnit en match. Skrev om det här.